Förfallet skedde blixtsnabbt. Plötsligt stod jag där med tovig hårknut. Gammalt smink i ögonvrårna. Upphittade paltor från den ekande garderoben: thailändska fiskarbyxor med blekta fläckar från forna alkogelsdoftande sommarjobbsdagar (samma byxor fick från pensionärerna jag då mötte under arbetstid utstå kommentarer som "förfärliga" och "clownbyxor?"). De är roströda. Till: minns ni linnena med lite spets på från den lundalegendariska butiken Esposito som
alla hade 2005? Ett sådant. Urtvättat och lätt noppigt. I nån slags oceangrön färg.
Och att min kärlek för nördmode fick en enorm utmaning tidigare ikväll, i joggingspåret, vill inte ens jag tala mer om.
Te. Och filtar.
Man kan dra sitt strå för att motarbeta kvinnoprästmotståndarna och resten av tråkpacket genom att matcha sjalen med röstkortet och traska till sin vallokal.
Ikväll lagade jag improviserade piroger av filodegen som blev över efter tillagningen av Hemmafruns fantastiskt goda filodegspaj igår. Fyllningen blev i stil med vad huset förmår eftersom jag inte orkade gå och handla (lite spenatsallad, tomatbaserad linsröra, pesto och lite halvgammal påsost som smakde lite väl mycket påse även efter tillagning). Således såg de lyxigare ut än de var, vilket även avspeglades i smaken. Men så länge man är snygg kan man ta sig långt. Till exempel hade jag sjöjungfru-tema på dagens outfit i gröna jeans, glittrigt linne och macthande halsband av infärgade kärnor av nån exotisk frukt.
