Vad är grejen med att inte ha en idé om hur och varför jorden skapades?

Julens fetaste insikt: jag är en torrboll. Jag har läst så mycket filosofi att ingen sekt någonsin kommer att kunna värva mig. Det går helt enkelt inte att veta om jag skulle tjäna på ett medelmsskap i en sådan. Dessutom verkar utsikterna för utdelning dåliga.

Egoism schmegoism

Helst vill jag bara höra kantorn gå loss ordentligt på orgeln. Det är därför jag uppskattar midnattsmässan så mycket, för han kan konsen att göra orgelmusik till pop. På ett bra sätt.

Sen sitter jag ju ändå där. Lyssnar på predikan. Läser i programmet. Känner mig fånig som inte deltar i de repliker som församlingen ska säga tillsammans, samtidigt som motviljan övermannar mig när jag försöker. Tänker att tro handlar minst av allt som absurda skapelseberättelser. Men mest om att försöka vara bra. Försöka göra gott.

Funderar på idén att människor bara gör goda handlingar för att det ska kännas bättre för dem själva. Att det är ett argument för människans inneboende egoism. Men om människan vore egoist skulle det väl inte kännas bra att hjälpa andra? Då skulle det väl kännas dåligt, ett magknip som borrat sig igenom evolutionära skikt för att bevara vår oförmåga att ta hand om varandra?

Om att hjärnan behövs för att hantera sinnesintryck

"jag tycker inte att du kan referera det där eftersom det är en filosofisk åskådning"

(Larsson, 2010)

Så är vi, fastän många, ett och samma stoff

Mellan penseldragen på husfasaden håller Ulf Danielsson sommarprat och jag tänker på den klassiskt kyrkkristna frasen:

”så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi del av ett och samma bröd”
(källa: svenskakyrkan.se)

Och jag tänker på den lilla ärta som en gång smällde i en jättestor smäll: Den Jättestora Smällen på hur tung den var. På att vi alla inte bara skulle kunna vara del av en och samma kropp utan del av ett och samma stoff. Vissa tankar är mer betryggande än andra och idén att vi alla är samma urgamla skrot och korn, vi hör ihop med universum, våra hjärnor är en del av världen skänker mig otrolig frid.

Dagens ord: tjocktröjan vs. utanpåtröjan

I smala bussäten på eftermiddagarna funderar jag över punkarna som dricker öl i gräsplätten i mitten på rondeller, oroar mig över att bli tagen på bar gärning utan giltig biljett och synonymers olika betydelse:

Både orden tjocktröja och utanpåtröja (flitigt använt i min familj iallafall) är namn på typ en swaetshirttröja eller en stickad tröja i ull eller bomull. Men när man tänker lite på de båda orden framhäver de väldigt olika egenskaper hos plagget.

Tjocktröjan beskriver hur tröjan är. Den är tjock. Detta betyder troligen att den är ganska varm, man kan alltså bära den när det är kallt ute. Tröjmaterial som är tjocka, som ullgarn, är sällan behagliga att bära direkt mot huden så det kan vara lämpligt att ha på sig tröjan med något under. Men främst är det en rejäl tröja vi pratar om här.

Utanpåtröjan är inte vid en första anblick nödvändigtvis varm, men den är något man har utanpå. Utanpå vaddå? Ja en undertröja såklart! Jag tyckte det var så himla underhållande att två ord som nästan är samma har så olika fokus - det ena på plaggets materiella egenskaper och det andra på ordets interaktiva egenskaper.

Slutsats: Ja! Sally är en språknörd.

Hjärnan är en del av världen

Som alltid handlar det egentligen bara om vad fan medvetandet är egentligen.

Dagens finaste argument för att medvetandet inte är skiljt från kroppen/hjärnan/är en egen substans är att kvalia också är materialistiska. All varseblivning av världen är ju information och världen är ju. Och även om jag bara föreställer mig en upplevelse och känner hur den känns baseras den känslan på tidigare upplevelser av en materiell värld.

Att lägga kristaller i hörnen måste inte vara fånigt

De flesta är överens om att det finns medvetanden hos var och en av oss. Ett medvetande per person ungefär. Det kan eventuellt vara av olika omfattning beroende på om man är människa, delfin eller dvärgchimpans. De lärde tvistar.

Poängen med medvetandet är att vi förstår världen vi lever i på olika sätt. Men att vi inte förstår våra medvetanden. Om vi inte förstår våra medvetanden skulle det kunna innebära att vi på omedvetna plan upplever saker. Det skulle i förlängningen kunna innebära att vi omedvetet upplever saker i världen som vi inte heller är medvetna om. Alltså kan det finnas saker i världen som vi inte är medvetna om.

Så det kan finnas en poäng i att vara snäll om sin hustomte. Och akta sig för marorna. Om man så vill.