Jul på egna villkor

Första advent är alltid lite kluvet känslomässigt. Det är mysigt och nykommet med lussekatter och pepparkakor, samtidigt har hösten gått för fort och det är definitivt för lite tid kvar av året. Samtidigt är det skönt att ta fasta på att när man är stor så får man sköta det här med traditioner som det passar en själv lite grann.

Vi är vuxna nu och får äta hur mycket deg vi vill. Eller så kan man överraska sig själv och alla andra genom att laga koreas svar på pytt i panna mest för att namnet är så svängigt, vem kan motstå att ge sig på ett recept som heter bibimbap? på kimchi.se finns ett jättefint och redigt recept.

Man kan också lyssna på julskivor natten lång och året om. Eller lyssna på låtar man faktiskt gillar istället.

I år slår vi ett slag för jul, javisst, men på egna villkor!

Vi gör det vi gillar med julen och struntar i resten.
Man får slippa Kalle Anka och sockermage. Man får kränga kolor och skinka. Man får längta till sommaren i tomteluva.

Det här är inget manifest, det är ett förhållningssätt.

Hanteringen av separation

Tomhetskänslan som alltid infinner sig i samband med gruppers upplösning. När projektet är genomfört och människorna man delat luft och andrum och halva dygnet i flera flera veckors tid med rör sig tillbaka mot sina vardagliga destinationer. Då kan man tappa upp ett bad, mixa baileys med glass och ta hand om sitt söndersprayade- och tuperade hår med hjälp av nån slags hårinpackning man hittar bland schampon och balsam i badrumshyllan. Funkar för stunden.