Dagens självhjälp: genvägar

Tro inte på någon som säger att det inte finns genvägar. Det finns alltid en genväg. Ibland kan det vara en genväg till respekt att säga att DET FINNS INGA GENVÄGAR dit jag har tagit mig. Att säga något annat skulle indikera att man kanske ägnat sig åt fiffel för att ta sig snabbare och lättare till den position man har idag.

Men de finns alltid en genväg.

Jag trodde att min kropp prioriterade en dygnsrytm nuförtiden

Klockan är kvart över två och jag är väldigt pigg. Det är helt fel. Jag har ju/väl eb dygnsrytm!!!?

Min kropp prioriterar helt klart vinkonsumtion framför allt annat. Hurra!

Master mariner and explorer

St. Fagans church, Wales

A long time ago in a galaxy far, far away

Jag tänker angripa den här skrivkrampen genom att berätta om de viktigaste kulturella fenomenen i mitt liv. Jag har inte för avsikt att vara ironisk i ens bråkdelen av en sekund. Först ut: Star Wars.

Jag var inte gammal första gången jag såg en Stjärnornas Krig-film, vi hade fortfarande den bruna TVn i träimitation och hade inte ännu börjat experimentera med att byta plats på vardagsrum och arbetsrum i huset i Dalby. Originaltrilogin visades på TV. Kanske SVT. Pappa sade att det var kultfilm. Varken jag eller min bror hade något grepp om vad kultfilm innebar, men efter att vi hade sett Empire Strikes Back (vi missade A New Hope...) visste vi att det innebar skitbra och superhäftig film. Vi var helt sålda. När Return of the Jedi visades påföljande helg spelade vi in den på videon och såg den om och om igen.

Därefter har jag sett de digitalt restaurerade versionerna av originaltrilogin, prequeltrilogin, sett om originaltrilogin. Valt att inte se om prequelteorin. Pratat om originaltrilogins storhet, ifrågasatt somliga av de digitala upputsningarna och tilläggen i de restaurerade originalfilmerna, sågat prequelfilmerna, läst både manus och böcker om universat, missionerat och debatterat. Det finns mycket att ifrågasätta kvalitetsmässigt i samtliga filmer, men deras påverkan på min uppfattning om skitbra och superhäftig film går inte att förneka. Det är en saga som är förpackad på ett sätt som bevisar hur allmängiltigt sagokonceptet är. Eller att ett välbyggt koncept runt sagan kan göra den lättare att ta till sig. Men det är mer än sagogrejen Jag har alltid haft ett nästan omättligt behov av fiktion, och ju mer jag har kunnat tänka bort gränsen mellan fiktionen och verkligheten, ju längre in i fiktionen jag har kunnat ta mig, desto värdefullare har den varit. Det faktum att redan A New Hope börjar med att etablera att det här försiggår för länge sedan i en galax långt borta och redogöra för vad som har hänt innan, bara att etablera att det har hänt någonting innan, ger en känsla av att det kan ha hänt. Någonstans. Och att det kanske har hänt andra saker, som inte kom med på filmen, men som någon vet om och kan redogöra för, öppnar för en oändlig värld. Det öppnar för möjligheten att det händer saker när eftertexterna har rullat färdigt. När man tagit ut videokasetten ur bandspelaren och borstat tänderna, när man sover eller gör sina läxor. En värld som kanske är overklig men som lika gärna skulle kunna vara lika verklig som tandborsten och videobandspelaren. För man kan ju aldrig vara riktigt säker på vad som har hänt eller inte i en galax långt långt borta.

Det spelar ingen roll att prequelfilmerna i mina ögon mest är skräp. Jag har sett tillräckligt många nittiotalister med tindrande ögon tala om Anakin Skywalker för att ana att Anakins värld är lika viktig för dem som Luke Skywalkers värld är för mig. Och till syvende och sist är det samma värld. Anakin är trots allt Lukes pappa. Det räcker för att jag ska kunna ta dem i handen och prata en stund om hur en ljussabel egentligen funkar, eller varför Leia aldrig blev någon Jedi.

I bland hör jag någon lufta åsikten att det alltid är gångbart med historier om ljus och mörker, ont och gott. För mig är det mer än så. För mig är det lärdomen om att man antingen tillhör rebellerna eller Imperiet. Det finns alltid en andra sida. Och däremellan finns exemplevis bounty-hunters och annat löst folk som allierar sig med den som betalar bäst. Som det är här i livet.

Att göra

• Gå barfota så att frostknölarna för möjlighet att räta ut sig lite. Vila skavsåren från vinterkängorna.
• Hålla käften så att inte stämbandsinflammationen blir ohanterlig. Som den brukar.
• Läsa alla de tjockaste böckerna.
• Sammanfatta saker.
• Inte skriva nu heller.
• Sitta ned i båten, andas genom näsan och se glad ut.

Min nya drömtatuering

Perfekta svarta svanar och perfekt ungdom utan ångest

Jag ser Black Swan och drabbas som av grekiska dramer. När jag kommer ut från biografen stirrar Lykke Li på mig från Metros helglöp. Hon har samma frisyr, pose, smycken och blick som Natalie Portman i huvudrollen i svanfilmen jag just sett. Alla artiklar jag läst om Lykke Li den senaste tiden handlar m hur hon egentligen mår, hur nära inpå livet man kan komma henne. Om jakt på perfektion. Om ensamheten. Om misslyckade relationer. Alla kultursidor försöker ta reda på vad Black Swan egentligen handlar om och jag kan bara säga att det är soklart. Den handlar om den kvinna alla svenska kulturrecensenter den senaste månaden utsett till Drottningen av Vemod.

5 saker man hinner avhandla under en frukost som vara mer än två och en halv timme

Skillnaden mellan Andreas Wilson och Andreas Johnson

Hur man klyver sin tunga

Om man kan skönhetsoperera sig bara för att känna hur det känns att se annorlunda ut

Att man bara får danskt medborgarskap om man är dansk på mödernet

Om alla rummen i Legolands nya Star Warsrymdskepp är inbyggda i farkosten

Slutsats av textworkshops

Hallå jag vill bara säga att verklighetens folk är mer avant garde än man skulle kunna tro

Problemet med det mesta

Jag kan inte skriva. Inte recensioner, inte essäer, inte ens halvseriösa blogginlägg och absolut inte texter med större konstnärlig investering. Det blir inte ens en tumme. Jag brukar vanligtvis hålla ambition, vision och pretention högt i sådana här sammanhang, men nu måste jag erkänna dess smutsiga baksida. Anledningen till att det inte blir någonting är att allt plötsligt måste vara mästerverk. Visionen sparkar mig i knävecken i stället för att motivera mig. Så jag justerar ner nu. Mer sånt här:

När jag lämnade Lund för drygt sex veckor sedan var det ungefär en och en halv meter snö på balkongen. Nu är jag tillbaka och snön är borta.

Tillbaka till de basala behoven

Intensitet och poesi hör möjligen ihop och efter att ha läst Gros, vad jag tolkar som en, efterlysning kommer här några tips:

Börja med att gärna göra något som är jobbigt och tar väldigt mycket tid

Avsluta med något storslaget, som att läsa en text du skrivit själv högt i mikrofon på ett galleri t ex.

Drick i samband med detta mycket vin

Åk tåg i olika riktningar

Fortsätt sedan vinkonsumtionen

Efter detta kan kroppen, som inte längre är en kalv på grönbete i de alkoholstinna, studentikosa kretsarna, utan mer luttrad på gränsen till uttråkad av ditt omogna beteende, kännas lite seg

Då kan man sova på soffan en dag eller två

Tröttnar man på det kan man gå på museum, köpa fula lampor och äta semlor.

Tryckardans på beställning

Vi hanterar alla känslan av awkwardness på olika sätt. Jag brukar skratta hysteriskt. Idag var det precis vad jag fick glädjen att göra efter lunch då jag blev lurad att dansa tryckare med Jocke i en nästan tom men fruktansvärt kall dramasal, på vår lilla scen, till tonerna av Backstreet Boys. Det var lysrör liksom! (inget ont om Jocke, det är situationens fnissframkallande obehag jag vill framföra!)

Det var väldigt långt från mellanstadiedisconas obligatoriska slutstrofer, smäktante framförda av Toni Braxton eller Celinie Dion. Jag skrev listor över alla jag dansat med när jag kom hem. Viktigast var såklart sista dansen. När jag gick i sexan hade vi ett disco med klasser och några killar från min klass var ihop med tjejer i nån annan klass. De hånglade på dansgolvet. Jag fattade ingenting!

De danser man inte tryckardansade kunde man gå runt och låtsas ta kort på de olika paren, inklusiva klick-ljud. Eller bara vara lite störig och hålla upp hjärtan med händerna mellan deras huvuden.