Kärlek i väst

Få kan ha missat att festivalen med årets starkaste lineup gick av stapeln i Göteborg förra helgen. Visserligen skulle jag ha kunnat använda det gamla hederliga "ingen sommar utan festival" som anledning för att åka dit, men det behövdes inte. Den ensamma och starka anledningen till att jag gladeligen hostade upp biljettpengarna var en lika ensam och stark flicka - Regina Spektor.(Här följer en ganska så inte objektiv men hyfsat kort redogörelse för Regina Spektors konsert på Way out west 11/8) Det behövdes verkligen inte fler anledningar, hoppades jag i alla fall och som tur var visade det sig vara alldeles riktigt. Det behövdes VERKLIGEN inte fler anledningar. Spektor ensam på scenen med bara en enorm flygel och en elgitarr som backup och hon var precis så närvarande som man kan föreställa sig när man lyssnar på henne. I bland uppehöll hon sig vid en fras hon verkade vara speciellt nöjd med och sjöng den om och om igen och kunde utan kompband brodera ut pianospelet på samma sätt som ett litet barn skulle gjort det om barnet hade varit en skolad pianist. Två intensiva åskskurar drev inte bort publiken. Vilda tigrar skulle inte ha kunnat driva bort publiken. När Spektor borde ha slutat spela för flera minuter sedan och klev av scenen (efter att ha avslutat med Samson) verkade hela folkmassan vilja skrika NEJ GÅ INTE!!!!! Om man var där och inte blev lite kär i henne måsta man vara bra hårdhjärtad. För min del skulle jag gladeligen gifta mig med flickan vilken dag som helst om tillfälle gavs.