Spara ut

Sedan en tid tillbaka sparar jag ut håret för att det ska bli långt. Det är mycket jobbigt.. Framför allt tar det en evinnerlig tid och under tiden kan man inte göra någonting med det. För det mesta är det bara brunt och platt och tråkigt, och ganska ofta smyger sig en misstanke om att det kommer att fortsätta att vara brunt och platt och tråkigt även när man blir klar med utsparandet. Om man nu blir det någon gång.

En dag, när den här känslan blev allt för påträngande smsade jag Sally för att få stöd. Jag får panik skrev jag. Mitt hår är så mesigt. Det tar för lång tid. Jag förväntade mig en entusiastik uppmaning att klippa en fräck frisyr, men Sally som också sparar ut lyckades snabbt lugna ner mig. Gör en fin frisyr. Tänk på en målbild skrev hon (det är viktigt att ha mål!). Själv anförde hon "hippie" som ett rimligt ledord. Jag bildgooglade en stund. Hippe verkade mycket rimligt. Och "hippie" verkar ju ganska kompatibelt med ett eventuellt scenario där mitt hår inte får magiska beachwaves så fort det nått en viss längd utan fortsätter att vara brunt och platt. Jag slutade fundera på fina korta frisyrer och gick loss med saltvattensprayen en stund.

Man kan ta till många knep för att inte bli uttråkad när man sparar ut.Sally ser till att hålla det tillräckligt blont för att det ska vara enkelt att slänga i en fräck färg eller två. Själv har jag börjat experimentera med olika spektakulära hårtvättningsmetoder. För tillfället går metoden jag använder ut på att man tvättar med en lösning av bakpulver och vatten och använder en lösning på äppelcidervinäger och vatten i stället för balsam. (Jag klipper också sedan en tid tillbaka mitt eget hår.)Det är lite som en religiös upplevelse. Min guru på området har blivit alternativfrisören How-to Hair Girl. Förutom fullständig instruktioner för bakpulvertvätt instruerar hon i hur man lagar till andra typer av hårprodukter i köket, hur man klipper sitt eget eller någon annans hår hemma, samt hur man gör olika fina och ovanliga håruppsättningar. Det bästa är inte att håret blir oerhört rent och blankt, även om man nu skulle kunna tro det, utan att jag efter varje hårtvätt har en känsla (möjligen falsk men ändå) av att jag har lurat systemet på ett litet litet hörn. Det är fint. Och gör, i kombination med frikostiga mängder saltvattenspray, att väntan på hippiesvallet blir lite mer uthärdlig.    

Sandalen

För drygt en vecka sedan befann jag mig i Los Angeles. I min packning befann sig ett par känsloladdade skodon.

Vi visste redan i november att det skulle bli en bilsemester av rang den här sommaren. Genom land och stad i USAs södra delstater. Vi visste att det skulle bli många mil körda och några mil till fots. Vi behövde ta med skodon.

För cirka tio år sedan var jag djupt involverad i TVM. Som inom all friluftsaktivitet rådde viss pryl- och märkeshets. Det var jackor av Gore Tex och regnbyxor värdiga grotturer. Det var kök och kängor och buffar och liggunderlag. Och det var sandaler. Av märket Teva. En rejäl friluftssandal av klassiskt snitt med poppiga mönster på tygremmarna som håller fast foten mot sulan.

Jag hade aldrig Teva-sandaler då, men till en sommarfjälltur för ett par år sedan hittade jag ett par på rea! Äntligen skrockade jag för mig själv! Djupt medveten om att jag för längesedan lämnat sammanhangen där denna sandal räknades som ett rimligt, till och med upphöjt, plagg.

Därför var det inte utan överraskning, men med en hel del illmarighet som jag kungjorde att dessa sandaler skulle vara en del av min semesteroutfit på vår fräcka semester. Jag hade inget val: jag känner till sandalens praktiska egenskaper såväl som estetiska och jag hade ingen lust att investera i några andra sandaler innan avfärd.

De kom till användning när vi paddlade kajak och promenerade i grottor. De klädde mina fötter under aktiviteter som mitt friluftsfrämjarjag hade varit stolt över.

Vi skämtade om dem - om deras brist på snygghet. Pappasandalen. Fulsandalen. Men praktisk!! Faktiskt praktisk och bekväm!

Döm om min förvåning. DÖM OM MIN FÖRVÅNING:

Vi traskar (iklädda sneakers obsobs) på hipsterhippa butikskedjan Urban Outfitters i stadsdelen West Hollywood i Los Angeles. Vi lunkar runt i maklig takt i jakt på fynd. T-shirts med fina tryck. ROliga strumpor. En väst en fransar kanske.

Jag befinner mig vid skoväggen.
På skoväggen finns skor och sandaler av olika modell och snitt. Glittriga ballerinaskor. Converse i alla färger.
Tevasandaler.
Tevasandaler!

I Stockholm bär visserligen en ansenlig del av befolkningen birkenstocks till sina fluffa sommarkläder - så vi hade väl alla anat att ett bekvämt skomode var på ingång. Men detta!?

Självklart är jag inte alls först på denna trendboll. Sandalen är nedan föremål för både modeanalys och trendspaning inför legendariska Coachella
how tevas became the most unlikely it shoe of the fashion set
teva sport sandals are back

Men vad är effekten av detta? Kan jag börja bära sportsandal på jobbet? Kommer de fungera som partysko? Är mina reafyndade klackar i skinn från Acne en helt bortkastade investering??