Dagens ord (eg. förkortning)

HIV

LHIV

Endast en tapper liten bokstav skiljer min litteraturhistoriska översikt från ett potentiellt dödligt virus.

Edit: Ett med största sannolikhet makaber dödligt virus.

Jul på egna villkor

Första advent är alltid lite kluvet känslomässigt. Det är mysigt och nykommet med lussekatter och pepparkakor, samtidigt har hösten gått för fort och det är definitivt för lite tid kvar av året. Samtidigt är det skönt att ta fasta på att när man är stor så får man sköta det här med traditioner som det passar en själv lite grann.

Vi är vuxna nu och får äta hur mycket deg vi vill. Eller så kan man överraska sig själv och alla andra genom att laga koreas svar på pytt i panna mest för att namnet är så svängigt, vem kan motstå att ge sig på ett recept som heter bibimbap? på kimchi.se finns ett jättefint och redigt recept.

Man kan också lyssna på julskivor natten lång och året om. Eller lyssna på låtar man faktiskt gillar istället.

I år slår vi ett slag för jul, javisst, men på egna villkor!

Vi gör det vi gillar med julen och struntar i resten.
Man får slippa Kalle Anka och sockermage. Man får kränga kolor och skinka. Man får längta till sommaren i tomteluva.

Det här är inget manifest, det är ett förhållningssätt.

Dagens smycke?

En pärlmuff !

Något att matcha upp fittparfymen med?

Vad är grejen med phalaenopsis?

Växten på bilden ovan har gäckat mig i åratal.

Först som både mina mor- och farföräldrars solklara favorit i krukväxtgenren. Ung och dum trodde jag detta var en naturlig utveckling av i synnerhet min morföräldrars snudd på osunda intresse för svenska, vilt växande orkidéer (ett intresse som jag fasansfullt nog adopterat om än rättså småskaligt de senaste åren). Sedan kom några somrar av knegande i hemtjänsten. Hos nästan alla personer som är födda från 1920-1950 tronar de lila blomrankorna. Ju fler desto bättre. Den vars blomma har blommat om flest gånger innan man dör vinner och skötselråden viner likt svalor genom luften. Och där står man i sina blåa plasttossor med nyckelknippan i handen och har fullt sjå med att säga rätt namn till rätt vårdtagares maka.

Nåväl. De är ju faktiskt ganska fina även om det kan vara svårt att urskilja blommorna i hem som är till bredden fyllda av näverkonst, tvistbroderier och handmålade, gammeldags bruksföremål. Fler i min generation måste ha tyckt det för plötsligt började orkidéernas blomrankor bryta nya marker på sitt slingrande sätt. Vita väggar. Vita diskar. Vita, nej svarta, kläder. Eller hemelektronik. Eller inredning. Sterila leenden. Phalaenopsis blev färgklicken i den hemskt moderna och chica butiken. Men det kändes inte alls nytt och fräscht. Snarare som ett krampaktigt sätt att vara hipp fast man inte är det. För när man kom närmare såg man att den sterila miljön kanske var det kommunala fastighetsbolaget. Eller reklamen för en finlandsfärja.

Nog är det en ganska ståtlig växt, men är den inte uttjatad? Till och med pelargoner och plastvindruvor känns mer uppdaterade och spännande än phalaenopsis.

Teorier kring mitt mind (och andras)

Förmågan att föreställa sig att andra människor (och djur, och datorer och stolar) har känslor och en vilja och en avsikt med sina handlingar kallas theory of mind. Ibland önskar jag att personerna i min omgivnings förmåga att fatta vad jag egentligen tänker var ännu bättre utvecklad. Särskilt när jag inte riktigt vet vad jag tänker själv.

Ni vet, man sitter längst bak, föreläsaren säger något som triggar en vag idé i ens skalle, man öppnar munnen och säger något. Det är i oroväckande många fall en ren chansning. Ordföljden brukar ju bli rätt, men själva innehållets relevans är mer godtycklig från gång till gång. Det är tyst.

Det är nu, kära kamrater, ni bryter in och fattar vad jag menar och förklarar det så jag förstår. Och ni. Det skulle göra min akademiska tillvaro oändligt mycket mindre slumpartad.

i en annan del av november...

...i en annan universitetsstad.

Gröt till middag.

Gröt till frukost.

Gröt utanför fönstret.

Gröt i huvudet.

Novembers mest oinspirerade inlägg

Klappa en jamig katt
Sy en gardin
Ät den sista lasagnen
Vänd på slantarna
Sukta efter recept bortom tomatkross och storkok (fetaost!)
Prova kråsiga småhattar med tyll och fjädrar
Fundera på hur språket kan ha utvecklats över evolutionens miljarder av år

Reklampaus

Om man går till Galleri Skådebanan som ligger i Trädgårdsföreningen i Linköping kan man spana lite på ett så kallat konstverk signerat av mig.

Den nya mainstreamkulturen

Nu är jag lika god kålsupare som alla andra och har övergett det här med digital teknik (förutom webbkameran då) och tänkte lära mig det härmed att doppa saker i kemikalier och lysa på dem för att se mina rysslandsminnen på papper.

Dagens citat: Bibliotekarie på HT-biblioteken

"Nu tar jag alla dina pengar och lämnar tillbaka bara lite!"

Jag betalade terminens skuld genererad av försenade böcker. Av integritetsskäl väljer jag att inte specificera summan. Den var dock inte ens hälften av mitt rekord, men det berättade jag inte för bibliotekarien.

Dagens ord: Äpplet och granaten

I moskva fanns de största granatäpplen jag någonsin sett och vi diskuterade vad som kom först; handgranaten eller granatäpplet?

Om granatäpplet kom först, med tanke på aktiviteten att knacka ur granater ur stenar liknar den när man pillar ut granatäpplekärnor ur alla vindlande gångar, kan man fråga sig om handgranatens utseende och uppbyggnad är influerad av frukten eller referensen bara är en slump?

Postkoloniala näsor

Vi är lyckligtvis inte ensamma om att erkänna näsans betydelse. En som begripit vikten av karaktäristiska näsor är den litterära giganten Salman Rushdie. Detta (bland annat) utforskar han i den eminenta romanen Midnattsbarnen.

Min morfars näsa: Näsborrarna svängde sig djärvt som dansare. Mellan dem vällde näsans triumfatoriska båge fram, först uppåt och utåt, sedan nedåt och inåt mot överläppen, och slutade i en superb och för ögonblicket röd spets.

Detta storslagna luktorgan är inte bara något som ger karaktär åt utseendet. Rushdie är också medveten om vilken betydelse det kan få för framtiden: "Det där är en näsa som man kan grunda en dynasti med, unge furste. Det skulle aldrig ha blivit något tvivel om härstamningen. Mogulkejsarna skulle ha givit sin högra arm för sådana näsor."

"Dynastier ligger i väntan i den - som snor"

Rapport: från bäddsoffan

Soffan är faktiskt riktigt bekväm. Särskilt för trötta turisttravande fötter som gått ungefär som klockan över fyrafiliga gator och röda torg.

Ju mer jag äter desto mer övertygad blir jag om att de östeuropeiska köken, och de centralasiatiska, är på inmarsch. Det finns mycket gott från Georgien och Uzbekistan!

Men ju mer jag lär mig om Rysslands moderna historia ju minde förstår jag. Eller ju komplexare framstår det ryska folket som.

Ikväll är sista kvällen, vi firar med besök på Café Margarita (där spaning efter katter som går på två ben och herrar vid namn Woland kommer att hållas). Men först fruktsallad på de största granatäpplen jag någonsin skådat och dito sharonfrukt!

Stavgång

• Jag lyckas aldrig stava rätt till existentialism. På något sätt lyckas alltid ett s utmanövrera t:et i mitten. Jag känner mig lika dålig varje gång.
• Efter nästan tre månaders studier av modern litteratur har jag äntligen lyckats lära mig att stava till Nietzsche. Jag behöver inte längre dubbelkolla stavningen och fingrarna trycker i rätt ordning på tangenterna utan att tveka mer än litegrann.
• Simone de Beauvoir däremot stavar jag rätt på första försöket.

Fredagsfint

Kvällens första aktivitet blir städning. Som alla vet görs detta bäst i mustascher.

För ändamålet har jag i dag valt ett par av Länsmanstyp, modell 1885

Moscow

Här är nästan lika grått som på östgötaslätten. Men man får hänga på ambassaden, äta uzbekiskt och titta på stora statyer, allt under väldigt trevlig ledsagning. Och det är bara början..!

Porslinsfaunan växer

Jag älskar lite fula och sorgliga porslinsfigurer. Här är min senaste kompis. Upphittad på Myrorna. En jättefin, lite blyg kanin (kolla de ängsliga öronen) i finaste guldflugan och drömmande ögon. Vi blev vänner på direkten! Även om kaninen blev lite extra skrajsen av min livsfarliga uppsyn. Men det gäller att vara väldigt framåt när man är på porslinsfigursjakt!

I hyllan återfinns redan gröna Bambi, en annan kanin, en väldigt glad en ful åsna och en träelefant som pappas morfar har snidat samt två lite skruttiga trolldegsfigurer i form av en strandad val och en dromedar.

Vad är grejen med idrottsgalan?

Om jag har förstått det rätt går idrott ut på att vinna priser för att man är bättre på något än någon annan. På idrottsgalan vinner de alltså priser för att de tidigare vunnit andra priser; för att de är bäst på att vara bäst. Är ett pris för ett pris lika mycket värt som det ursprungliga priset? Eller kommer de att reagera på subatomär nivå?

Är inte risken för prisannihilering överhängande för exempelvis Zlatan?

Färgskalad

Vad är grejen med november?

Dagarna känns mest som stelnad gröt och den enda färgklicken förutom avskavt nagellack är de halvt förruttnade gula löven som ligger ihoptrasslade längs trottoarkanterna.

Jag bor här mitt på bystan med alla yllenystan

En sak som är fantastisk men också helt sjuk är att jag igår köpte två handstickade ylletröjor för 100 kronor. Andrahands såklart, men någon människa har med kärlek och tålamod lagt maska till maska. Räknat i mönstret och ibland repat upp när det blivit lite fel och ibland inte. Det är kärlek.

Vad är grejen med gubbar?

När man studerar litteraturvetenskap får man läsa mycket om gubbar och av gubbar. Gubbar som alluderar på gubbar som alluderar på gubbar. Det är gubbarnas existensiella problem, gubbarnas helvetesvandringar och gubbarnas komplicerade relationer till samhället. Det är outsägligt långrandigt att för femtioelfte gången höra en föreläsning om hur en gubbe har skrivit något som har med Dante, Nietzsche eller Freud att göra. Någon sade att existensiella problem är könlösa, men det märks minsann inte om man tittar på min litteraturlista. När jag påtalade detta för en föreläsare som för andra föreläsningen gillt låtsades som om vi inte läst Virginia Woolf utan bara ytterligare en gubbe och pratade på om denna (Hesse), fick jag höra att det var en intressant diskussion och ja, Woolf var en formmässigt mer skicklig modernist men vi måste tala lite mer om Hesse och hans lysande humanism. Och ja, fortsatte föreläsaren när han skulle berätta lite om flow of consciousness, den som egentligen revoltionerade den tekniken var en brittisk kvinna vid namn Dorothy Richardson.

Jag frågar mig vad poängen med att läsa en stilmässigt ointressant gubbe som producerat en roman, som visserligen är innehållsmässigt intressant men till syvende och sist ändå innehåller de gamla vanliga existensiella problemen, när man hade kunnat föra fram en författare som egentligen haft större infltande på den modernistiska estetiken och dessutom bredda studenternas allmänbildning och kunskap i ämnet.

Jag blir så trött på den här gubbifieringen.

Pyjamasdagar

Te. Och filtar.


Ps.
Och att vakna till men somna om när man har ytterdörren slå igen efter kombon tjugo i tio. Skumbad. True Blood. Negerbollar mera te och senaste Bon.

Man blir alltid lika förvånad

Snö i Linköping idag.

Ätarhelg på skånska slätten

Veckoslutet har spenderats i mina föräldrars gula radhus. Detta har inneburit utfodring av rang och jag har njutit av varenda tugga. Här följer en kort redogörelse av smaksigheterna.

Fredag
Scones och te på Coffie Break i Lund. Ypperligt systersällskap med vansnnigt surmulen expedit. På kvällen langade pappa fram kåldolmar med potatis, lingon och skirat smör i äkta önskemiddagsanda. Sen for vi till Malmö Opera och såg den kanske bästa dansföreställningen på 10 år (Black Silk med Skånes Dansteater) och åt den kanske sämsta cheescaken på lika lång tid i pausen. Pengarna de spenderade på att toppa den här plastiga anrättningen med färska jordgubbar hade de mycket hellre fått spendera på typ cheese och cake.

Lördag
Tur till Osby innebär äpple i bilden, nödkorv på torggrillen, smörgåstårta (ska du inte ha en bit till?), vetebröd, toscakaka, russinkakor och kladdkaka (med bär från trädgården och vispad grädde, ska du inte ha en bit till?) hos en mycket rar tant. Nära-döden-upplevelse i den råa kylan på perrongen i väntan på Lundatåget. Middag i 80-talsanda; räkor i het sås med gurkstavar och citronklyftor som tillbehör och födelsedagsfest hos Johanna långt över förväntan (särkilt på snacksfronten) akompanjerad av filodegssnittar med goda pålägg, saltrostade mandlar, bjässekapris, oliver, tryfflar och muffins med klet på toppen. Natten avslutades med frukost och ett nästan avskuret finger vilken (frukosten alltså) fortsatte i nån slags brunch med hela familjen när jag lyckats bussa mig hem till Dalby igen och det faktiskt var

Söndag
Hela dagen blev sedan en uppladdning inför kvällens mästarmål: Kalkonmiddagen. Och vilken middag sen. Det var mjölig potatis. Det var brysselkål. Det var brunsås. Det var två sorters gelé. Det var förrätt bestående av kastanjer, kokta skalade och stekta med lök och kryddor. Det var framför allt en kalkon på fyra kilo. Ovanpå detta blev det skånsk äppelkaka och oumbärligt kaffe. Samt diabildsvisning inklusive 70-talsmode i form av manchester, rundare glasögon än någonsin och söta Jonatan lejonhjärtaluggar på alla pojkar.

Nu är helgen slut och snart får jag återvända till mina böngrytor. Det kanske känns bra trots allt.