Vad är grejen med julmatspizza?

Om ett sug efter något annat än kryddpeppar och senap slår till i mellandagarna vill jag härmed utfärda en varning för den lömska julmatspizzan. Kanske låter det som en smart idé med griljerad julskinka tillsammans med basilika, ost och tomat. Men det är det inte! Kanske tror man att den där oreganon och de där oliverna och ananasen kan trolla bort känslan av rödbeta och sillsallad. Men där hugger man i sten! Pizzan kommer bara smaka ål, kål och annan kål. Gör svennig tacopaj istället, det är smarrigt och mättande!

Herre Jisses! del 2: Salle stämmer in

Foto: Malin Aronsson

Med Johannas fantastiskt kärnfulla sammanfattning av föreställningens upplägg och genomförande kan jag hänge mig att att enbart meddela precis vad jag tycker om Jesus Christ Superstar! Såklart älskade jag föreställningen, det går inte att göra något annat när musik, scenografi och rollbesättning är som tagna ur mitt eget ihopdrömda idéskafferi.

Generellt är kostymerna tidlösa så till vida att den icke enhetliga designen gör att historien kan utspela sig lite var och när som helst. En detalj jag gillar, den krossade sammeten till trots, är att prästerskapet bär kjol och sandaler nedtill men skjorta och slips upptill, alltihopa toppat med en prålig tårthatt. Tyvärr förstår jag aldrig riktigt varför Maria Magdalenas utseende är så utstuderat 70-tals hippieigt när ingen annan karaktär är så lätt att placera i en specifik tidsålder. Titta bara på Pontious Pilatus och hans vakter. Till en början är de klassiska med mantlar och plymer, men en närmare titt avslöjar att deras kängor och bröstsköldar lika gärna hade kunnat skådas hos dagens lagens ordningsmän. Min favoritgrej är att Pontius Pilatus mantel knäpps ihop med likadana knäppen som jag knäpper avbärarbältet på min ryggsäck med.

Vad gäller Maria Magdalenas väna rollgestalt får man kanske ändå tillstå att den speglar den kristna berättelsen där männen styr och ställer och kvinnorna turas om att vara madonnor och horor. Hade inte Andrew L Webber varit en sådan musikalhitler, eller kanske just därför, hade jag i smyg längtat efter en JCS-uppsättning med den manliga rollerna sjungna av kvinnor.

Jesus Christ Superstar på Operan i Malmö är glitter, glamour och stora penseldrag i känsloregistret. Mig bekommer det inte nämnvärt att skådespelarna envisas med att falla till knä på scenkanten, kanhända beror det på att jag satt två rader ifrån dem vilket gav mig chansen att se varenda por, varenda svettdroppe, varenda hårstrå på de nakna bringorna. Allt ackompanjerat av symfoniorkestern från scenen bakre regioner, jag saknar lite att se dem lite mer, men är väldgt nöjd över att de på ett helt fantastiskt sätt låter fullkomligt omodernt. De fångar helt enkelt samma känsla som finns på en av de äldre inspelningarna som jag råkar ha på Lp.

Det finns så många fascinerande detaljer! Slakteribänkarna i templet, den obehagliga tiggardansen, rullstolsdansen till Herodes låt!

Min favoritkaraktär är också Judas av samma anledning som jag gillar Snape i Harry Potter. Detta av den enkla anledningen att han är den enda som har någon form av komplexitet, möjligen tyder Pontius Pilatus beslutsångest på detta, annars goda och onda strikt åtskiljda. Det är enkelt och ett klassiskt grepp, men tyvärr ointressant i länden.

Nu ska jag inte tjata mer - men låt oss alla glittra mer!

Herre Jisses! del 1: Bengan tjatar

Foto: Emma Svensson, Rockfoto 

Grafik: Ricky Tillblad

Vi har båda i dagarna bevistat årets superevent på Malmö Opera och Musikteater: Jesus Christ Superstar. Därför publicerar vi en uttömmande och totalt objektiv recension i två delar.

Kort Bakgrund: Jesus Christ Superstar är en av de första "rockoperorna" som slog igenom. Musiken är skriven av Andrew "Musikalhitler" Lloyd Webber och librettot är givetvis författat av hans ständige sidekick Tim Rice. Musikalen hade premiär på West end i London 1971 och blev en solklar klassiker. Malmöuppsättningen är i nyöversättning av allas vår Ola Salo (som också spelar huvudrollen), regin har givits av Ronny Danielsson och scenografin är påhittad av Lars Östbergh. En riktig supertrio med andra ord. Ola Salos inblandning har givit projektet en enorm publicitet och förlänat uppsättningen en stjärnglans som inte skådats på Operan sedan den gamla goda tiden då Björn och Benny huserade på bygget. Antagligen har det inte varit utsålt så till den milda grad sedan dess heller. Innan någon hann säga "glittertrikå" var biljetterna slut, vilket medförde att jag fick bevista en föreställning då Niklas Säwström axlade mantel och sandaler i huvudrollen i stället för Ola Salo. Min favoritkaraktär är dock Judas vilken även blev min favoritskådespelarinsats för kvällen.

Synopsis: Handlingen i korthet går ut på detta: Jesus predikar omgiven av lärjungar och en omvänd "glädjeflicka", blir förråden, tillfångatagen, grovt misshandlad och korsfäst, vilket sedermera förorsakar hans utdragna och mycket plågsamma död. För mer detaljerad återgivning av handlngen, se Bibeln.

Nu rakt över till åsikterna. Det var en strålande genomförd uppsättning. Dock var det en uppsättning som tarvar att Jesus är väldigt mycket rockstjärna, vilket måste vara ganska tungt om man är stand in. Scenografi och kostym var sådär moderna som man gör klassiska uppsättningar i bland. Med andra ord hade Jesus och hans gäng vanliga kläder. JCS är väl en av föreställningarna som mår riktigt bra av det. Det brukar bli lite pyamasparty-känsla annars. Fariséerna bar till och med höstens hetaste grej: Krossad sammet. Mycket trendigt. Annars var det kostymmässigt mycket exponerade sexpack, hippiereferenser och glittrande paljettrikåer. En salig blandning med andra ord. Mot all förmodan var den saliga, ganska inkonsekventa blandningen ganska tilltalande. Överraskningsmoment fungerar ju alltid.

Dock måste jag erkänna att jag blir lite matt av allt "falla på knä vid scenkanten och se svår ut" som huvudrollsinnehavarna ägnade sig åt. Det som jag har svårast för i hela föreställningen är dock karaktären Maria Magdalena. Inte skådespelerskan (Åsa Fång), hon gjorde en strålande insats. Det som är jobbigt är hur manuset framställer karaktären; platt och mähäig. Inte blir det bättre av att hennes Big Moment är den mest slätstrukna och ointressanta kompositionen i hela föreställningen. Kanske dessutom en av de tio ointressantaste och slätstruknaste balladsmörigheter i världen.

De inslag som verkade mest genomarbetade var själva slutet med korsfästelsen samt de stora showscenerna, bland dem min ständiga favorit: den när Jesus är hos Herodes, här gestaltad av Lars Humble. Han sportade dessutom kvällens klart spexigaste påklädningsdetalj, nämligen lårhöga gladiatorsandaler upphållna av strumpeband, småfräckt dolda under en hellång blå paljettsvid med höga slitsar.

Sammanfattningsvis var det en bra uppsättning som var scenografiskt för rolig för att jag skulle bli riktigt snyftig, utan tänkte mer på genomförandet. Det är alltid roligt med riktigt svulstiga föreställningar.

Avlutningsvis tror och hoppas jag att vårens stora trend blir paljettrikåer.

Sally testar: Juldagsutgång

Bakgrund: I stora delar av Sverige vaknar landsortshålor och småstäder till liv på juldagskvällen då glada hemvändande ungdomar skålar och dansar med alla sina gamla vänner vilka de sällan ser under terminerna. Många talar sig varma för juldagsutång.

Syfte: Att göra en fältstudie på Mejeriet, Lund för att ta reda på om juldagsutgång är grejen

Metod: Till sällskap hade jag två systrar och den ena systerns två glada kamrater. Då valfriheten erbjöd hemgång vid valfri tid om jag var nykter (och således kunde köra bil) avstod jag alkohol under aftonens begivenheter. Jag hade på mig en chic partyoutfit inkl. örhängen från berlin och stövletter med hög klack. Med under kvällen fanns hela tiden ett påtagligt danshumör och mitt största leende.

Resultat: Det blev dans, en sjukt god alkoholfri drink och faktiskt några glada återseenden fram till ca 02:20 då jag blev trött och gick för att skrapa bilrutorna och köra hem. Mitt sällskap stannade till stängning då de kunde återfinna peppen i 4 cl tequila.

Diskussion: Om man vill ha dans är Damn! stört bra. Om man vill återbesöka nåt slags gymnasieevenemang och se samma människor som back then på dansgolvet så är juldagsutgång grejen. Personligen tycker jag det är en smula absurt, tidsmaskinskänslan gör mig vingelkantig och min tidsuppfattning blir en smula kantstött.

Förslag på framtida forskning: "Vad är det inom oss som så gärna vill efterkonstruera vi-känslor helst starkare än de som fanns där från början?" är en fråga jag funderade på när jag genom immiga rutor skymtade vägen hem till Dalby. Och varför vill jag inte vara med i de där vi-gängen?

På jullovslistan: Keira i klänning

Hallå Bengan. Ska vi inte se ett kostymdrama i jul eller? Jag föreslår the Duchess!

bild: http://www.comingsoon.net

Smakkompisarna man tröttnar på ibland

Vissa av ens vänner räcker i mindre doser. Det spelar ingen roll hur högt man älskar dem för deras personligheter är så knepiga att man bör inmundiga dem i små små snuttar åt gången. Detta resonemang är även applicerbart på smaker. En del smaker bör inte överdoseras. Ett exempel på detta beviser nattens strapatser med pastis och dagens frukost med den något vågade frukostyoghurten jordgubb/vanilj/lakrits. Ska något ha en så särpräglad smak som anis bör man välja ett av dessa alternativ!

Sally leker SYO

Johanna, tänk på att om du önskar en framtid tillsammans med Blondinbella bör du undvika yrken som massör och strippa, det är hon för svartsjuk för. Även gynekolog går bort med motiveringen
"vill man ha en kille som vet mer om ens kön än vad man själv gör!?".

Personligen hade jag tyckt det var jättefint med någon som visste mer om mig än jag själv gjorde, oavsett yrke.

Citat hämtat från: http://blondinbella.se

Hallå?

Lin köping anropar Lund, Linköping anropar Lund!

Står ni kvar?

kom.

Tre tenorer tågar i toga.

För att sprida lite luciastämning: Luciatåg från 2006. De tre tenorerna i toga är Axel, Ylle och Johan.

Parallellvägar eller parallelvärldar

Nattpromenad genom en helt ny Rydsskog inte samma gamla joggingspår utan en sagoplats med snötunga grangrenar och fullmåne från en klar himmel

årets julvärd:

Erkänn att Zlatten hade varit sjuukt kingig som julvärd: Zlatan som julvärd i Robins

Bengan, medan du räknar dagarna till min hemkomst kan du lyssna på Peter Jöbacks julskiva och titta på det här vackra julkortet!

SALLY!!!

Jag längtar efter dig så jävla mycket. Det ska bli så früktansvärt fint när du kommer till Skåne! Då ska vi sitta med fötterna på soffbordet och göra ingenting!

och bryt där

bild: http://www.bbc.co.uk/devon/

Läget

Jag har hastigt och olustigt fått åka hem till Lund. Har fått en släng av åttiotalistsjukan. Jag duger inte till så mycket just nu. Larvar mest runt i mjukisbyxor och flottigt hår, ligger i badet, ser på teve och sådana saker.  Funderar på våren. Det kanske är dags att anstränga sig mindre och glida mer? Eller är jag bara oduglig och patetisk? 

Jokern från Hjärup

Proskåningen i mig lobbar såklart för besökande landsmän, så när Ung Scen Öst får besök av Staffanstorps kommuns kanske raraste poet tvekar jag inte att övertala halva min bekantskapskrets att köpa biljett och sätta lysen på cykeln för att ta sig till konserten!

Emil Jensen får med sina skorrande r, hoppsansteg in och ut från scenen och vackra beskrivningar av skeendena i världen och dess befolknings beteenden mig att bli lite yr av förälskelse. Han må se tuff ut på bilden, men det är helt missvisande. Emil är de lite halvrädda och osäkras riddare, han ingjuter hopp i det hopplösaste av hjärtan och vränger orden i klyschorna så man ser helt nya vyer.


Bild emiljensen.se

Framtidsforskning utan krav på objektivitet

Sven Otto Littorin skanderar på DN.ses förstasida att 2009 minsann blir ett riktigt skitår och det vill jag inte alls gå med på!

Jag tror att 2009 kommer att bli roligt och välsmakande och gnistrande! Precis som jag spår i mitt lysande drinkglas på bilden som Johanna M tog på en skum källarpub med scifi-tema i Berlin.

Nedräkning

Om exakt två veckor planerar jag att ligga på soffan i vardagsrummet hos mina föräldrar och mycket villigt äta pappas mat och mammas julkakor. Bara två veckor. 10 arbetsdagar (eller 14...)

Jag sover inte....

...jag bara vilar ögonen lite.

Jul-Sally

Jag drar verkligen mitt julstrå till stacken i form av första inhandlade klapparna, avlagd besök på Lihkörens trevliga julkonsert samt festlig samvaro i en salig blandning av spexare och kursare på kvällens glöggpartaj.

Nyårsplaner

I våras, som jag förstod det, lät Britney ett filmteam följa henne under 60 dygn och fråga alla frågor och få alla svar. Det är ett porträtt av en ensam och olycklig unga kvinna som målas. Det spelar liksom ingen roll att Brittan älskar att dansa och spexa och att vara med sina ungar. Hon berättar i dokumentären att Jessica Alba iaf kan gå på stormarknaden med sina kids, då är det bara typ tre paparazziz som följer efter henne. Själv kan hon inte röra sig en meter utan att hennes väg kantas av pengakåta fotografer och nyfikna privatpersoner.

Min plan är att bjuda in henne till nyårsfirande på landet, jag tror det kan bli trevligt.

Julklappsångest? Kent Charles och Vi har lösningen!

Nu finns mina och ett gäng andra glada Linköpingsdesigners att köpa på Modette Market.

Kent Charles och Vi gör helt unika grejer som man helt ärligt inte finner någon annan stans på denna jord.

Spendera pengar här: Kent Charles och Vi på Modette Market

Det är mycket nu

bildkälla: designicons.harrods.com/images/heinz-large.jpg