Apropå tv-galor

Jag har inte sett en enda, av den enkla anledningen att jag varken hängt med i populärmusikbranschen elle ri filmbranschen det senaste året. Då kan jag inte ha en åsikt och kan jag inte det så är det ju ganska tråkigt. Oscarsgalan är på insegling, i dag läste jag om de nominerade filmerna. Jag har inte sett en enda. Man kanske skulle öka sitt kulturdeltgande en smula.

Appropå schack!

Ibland lär jag mig saker om schack i skolan!
t ex kan vana schspelare komma ihåg hur pjäser på ett bräde stod bättre än en nybörjare, om pjäserna stod i en situation som skulle kunna hända. Om schackpjäserna står helt random så är båda lika kassa.

Idag har jag sett den tevegalan på mindre än två veckor. Jag börjar fatta konceptet: Alla har sina finaste kläder. De som får priser säger tack. Förr eller senare blir jag rörd där jag ligger uthälld över tevesoffan.

Dåligt förlorad

Jag hatar schack. Z besegrade mig i schack på tre drag. Jag fattar inte att jag gick med på att spela över huvud taget eftersom jag har spelat schack totalt kanske fyra gånger i mitt liv och har extremt dåligt schacksinne, men vad gör man inte för att vina pojkarnas kärlek..... Jag förväntade mig alltså att förlora. Fast inte så snabbt. Jag kände mig så otroligt korkad och lurad att jag blev både ilsk och sur. Jag surade fantastiskt konsekvent hela kvällen sedan. Z erbjöd sig nämligen att spela ett parti till med mig och hjälpa mig förbi den första "klassiska schackfinten som ALLA använder HELA TIDEN" tydligen. Ja, det slutade ju med att jag valde typ tre drag själv och Z valde resten åt mig. Såhär ungefär.

Johanna flyttar en pjäs.
Z:Nej!
Johanna flyttar en annan pjäs.
Z:Nej...
det går en lång stund. Johanna pillar med luggen. Glor ilsket på Z, stirrar tomt på teven. Fyttar efter kanske tio minuter en tredje pjäs.
Z: Nej.
Z flyttar en helt annan pjäs som Johannan inte es i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig skulle ha en nyckelfunktion det här draget.

Detta parti spädde på min ilska till katatrofala nivåer."Jag" hade övertaget ett långt tag men fick till slut lida ett långsamt och plågsamt nederlag varpå jag ilsket påtalade att Z ju lika bra hade kunnat spela det där partiet med sig själv eller med en slumpgenerator. Jag var en strålande katastrofal förlorare. Nästa gång ska vi fan spela TP, så att jag kan vinna. Synd bara att jag är en ännu sämre vinnare....

fler saker som inte är okej....

Fotot är stulet från Försvarsmusikcentrums hemsida. Lt. Anders Back har fotograferat.

lite nördigt, men jag kan inte låta bli att uppröras av den här söta värnpliktiga damens totala frånvaro av hådisciplin. Vem har godkänt detta? Det är liksom inte en sån sak man inte ser på visitationen. Eller Försvarsmusikcentrum kanske har slutat med visitationer, nu när de har en massa yrkesmusiker som ändå inte följer reglementet. Om det är hennes eget påfund så kan jag säga att det inte är meningen att man ska vara vacker i en uniform. Man ska vara stel, preussisk och skräckinjagande. Helst svettig också. Trumkåren skötte sig för övrigt utmärkt på högvaktsavlösningen på nyårsafton. De spelade bra utan hårsvall. Repris?

Analysera mera

Orkar man inte dansa en lördagskväll kan man ägna sig åt Färganalys.
Jag blev höst!

Färganalys är som en livsstil, man behöver aldrig tänka själv längre. Tur att nästan alla mina sittningsklänningar finns representerade färgmässigt i min färgpalett.

Längre ner på sidan finns även användbara tips. Tex om man har en platt rumpa:

"Fickor med lock och andra detaljer är bra. Du kan också använda push-up byxor med inbyggd vadderad "rumpa" (såg såna i en tysk tidning för många år sen så det borde väl finnas i Sverige också vid det här laget?)."

Live från Hamar

Befinner mig på orkesterprojekt i Hamar. Jag har vældigt mycket partiturledigt. Så går det nær man ær med i en symfoniorkester. Det verkar bli ett jævla rænnande till Norge den hær veckan eftersom min lærare vill att vi ska komma och ha lektion på tisdag. Jag får passa mig så att jag inte blir kvar permanent. Norrmænnen har svagt kaffe och hala trædgårdsgångar. Och roliga tangentbord.

Sally <=> Ernst

Jag gick från att möblera dockhus till en riktig lägenhet på ungtefär två dagar

När man inte planerar....

Oftast är jag en stor vän av planering. Därför skulle man kunna tänka sig att jag är den där kompisen som styr upp och lagar mat och ser till att lilla gänget får en alldeles ypperlig och trevlig nyårsafton. Det skulle jag ju kunna vara om jag inte hade hatat nyårsafton så innerligt. Varför? Det finns ingen annan dag som hajpas så vidrigt som årsskiftet. Flera månader i förväg börjar de första förfrågningarna trilla in; "Är du hemma på nyår?" "Har du nåt planerat för nyår?" "Ska vi ordna nåt tillsammans på nyår, typ ingen fest men en liten middag kanske?" OKEJ, frågan är fri, men JAG VILL INTE ORDNA NÅGONTING SOM INTE BLIR SÅ ROLIGT SOM DU HAR TÄNKT DIG. Innan jag har resurser att bjuda på minst ett påkostat cocktailparty med inhyrd catering flödande champagne och kristallkronor, helst bal på slottet tänker jag inte lyfta ett finger. För. Det snackas alltid så fruktansvärt mycket, men det blir ändå aldrig det lilla extra folk verkar ha tänkt sig. Trots den massiva planeringspsykosen är det inte nyårsfesten alla snackar om utan den där tredje fredagen i september eller något annat oviktigt.

Med detta modiga brandtal till mig själv tackade jag artigt men bestämt nej till all uppstyrd fest folk försökte tvinga på mig och åkte till Hufvudstaden för att besöka min käre Z. På morgonen den trettioförste december vaknade jag, helt olikt mig, med en pirrande förväntan i bröstkorgen. Förväntan inför högvaktsavlösningen alltså (kanske mer likt mig...) och insåg att det skulle bli nytt år. Nyårsfaktumet ignorerades ytterligare några timmar medans vi flanerade i gamla stan och kollade på trumslagare och allt det där som hör till en dag med högvakt. Halv tre promenerade vi förbi systemet och undrade varför det var så jefla lång kö. Halv fem åkte vi hem till Z's pappa och lagade middag, och funderade på vad vi skulle göra i kväll och om det eventuellt skulle involvera en flaska estnisk vodka vi råkade komma över. Vid nio eller så ringde Z, jag och Bruno på dörren till en rymlig lägenhet på söder där ett stort antal Falunbor och en av Z's kompisar befann sig utrustade med (mycket riktigt...) en flaska estnisk vodka och fruktrelaterat drinkmaterial värt c.a 300 SEK.

Ett par timmar senare genomlevde alla falunbor (med några lokala tillskott) en traditionell såkallad Nyårsfylla och Z, jag och Bruno genomlevde en högst rumsren fylla och en sockerchock utan motstycke då vi under de senaste timmarna intagit endast vodkadrinkar baserade på olika exotiska frukter och juicer. Mums.... typ. Det har i min bekantskapskrets talats mycket om att man skulle ta och bara dricka seriösa drinkar en kväll. Prova ni. Med facit i hand kan jag säga att fylla på fruktdrinkar är ungefär som att äta sig mätt på lösgodis; för mycket av det goda.

Tolvslaget avfirades i kaoset vid Slussen där vi hamnade efter en kort men intensiv taxifärd och en kort men kylslagen promenad. Hej vad det smällde! Planen att gå och ta en öl på ett högt älskat sunkhak grusades då detta hak trots sin skyltning visade sig stänga vid midnatt. Tanken på att festa vidare uppstod och seglade oberörd ut ur våra huvuden och vidare in i nyårsnatten där den säkerligen fattade fäste hos en annan lyckligt berusad trio. För oss slutade nyårsafton. Z och jag tog avsked av Bruno och åkte hem till glass och hundmys och teve och konstaterade att det är ganska bra med dålig framförhållning, speciellt vid omfattande festlighetsdagar.