Somliga trillar dit och andra trillar bara ner.

Jag sa för ett år sedan att jag skulle söka till den fantastiska, otroligt konservativa institutionen som kallas musikhögskola för ett år sedan. Jag har nu alltså hunnit komma på att jag VERKLIGEN inte vill bli musiker (och blir säkrare på det för varje dag) men lever med inställningen att man ska faan fullfölja det man har givit sig in på för att....för att.... taj, för annars är man TÖNTIG. Så jag kom till Göteborg i måndags. Jag kan ta det där med att jag inte gillar Göteborg en annan gång, i ett separat inlägg för annars kommer jag aldrig att kunna avsluta det här. Göteborg visade upp sig från sin sämta sida (Blåst och rå kyla). Denna sida fick jag betrakta ingående i cirka 45 minuter när jag väntade på Karin. På kvällen var jag tvungen att stryka min kjol för att avreagera mig. Den behövde inte strykas men vad gör man när man inte har skor att putsa. Jag strök ialla fall tills det luktade lätt bränt och sedan sov jag ganska gott.

Tisdagen visade upp sveriges andra stad från en, som möjligt, ännu sämre sida; Rå kyla, blåst OCH regn. Ihållande regn. Hela dagen. Jag åkte Spårvagn. Jag oroade mig för att stiga av på fel ställe( en av anledningarna till att jag har svårt för Göteborg är att jag absolut inte hittar) Jag plaskade över Götaplatsen i regnet. Mina oseriösa skor blev genomvåta. Efter att ha trotsat naturkrafterna i säkert tio minuter nådde jag Artistens pampiga entré. Karuselldörren snurrade ödesmättat och jag trädde in i detta tempel för av unga fömågor. Jag hejade självsäkert på de andra aspiranterna och sedan: Ett sus spred sig genom entréhallen, allt blev tyst och en rullande buske blåste förbi. De där tonerna som alltid är med i västernfilmer klingade. Jag gick fram till min gamle ärkefiende. Han sa: Bengtsson, så vi möts igen.... Jag sa: Andersson, hoppas att allt har gått BRA sen sist. Så sköt jag ner min bredbrättade hatt i pannan, tände en fimp, vände på klacken och rasslade bort på mina sporrar.

Nästa grej som hände var att jag råkade se killen som tyckte att jag skulle dumpa en kille för att bli i hop med honom för ca ett år sedan. Han såg ut att må bra. Han såg inte mig, kanske därför. Detta gjorde mig nervös. Sedan hände en mängd saker på, vad som åtmionstonde verkade vara, en gång eller kanske fyrtio minuter. Schemat kom upp, jag var andra trumpetaren ut, jag letade febrilt efter någonstans att värma upp, snodde ett rum av en flöjtist, tog fem toner, kastade mig in till pianisten och innan jag visste ordet av blev jag inföst till juryn.
Hej, sa jag.
Hej på dig sa juryn.
Jag såg på pianisten. Han började spela. Innan jag hann tänka började jag också spela. Plötsligt stod jag utanför dörren igen och allt var över. Efter tio minuter. Efter ytterligare ett par timmar kom listan upp och då var det definitivt över för min del. Jag gick inte vidare. Skönt på ett sätt, fast också lite tråkigt.

Vid det här laget var vi alla hungriga på lunch. Jag, cellisterna, och våra groupies (Karin och Jacky) samt en kille jag inte känner men som tydligen spelar fagott och heter jonatan gick för att äta lunch. Vi beställde in maten och eftersom det var rusning tog det en evig tid. Den evigaste tiden tog det för min och Tompas mat att komma. Till slut kom en kille som inte var servitören och sade "Förlåt att det är sent, han trillade ner." Tydligen syftandes på att servitören hade snubblat och tappat vår mat så att han var tvungen att gör ny. Medans vi väntade på den nya maten hörde vi ett brak och en ganska lång svordom. Jag sände i väg ett par tusen böner om att det inte skulle vara min mat IGEN och det funkade för vid närmare efterforskning visae det sig att samme sevitör som tappat min mat nu hade råkat slänga en ganska stor påse med tomatsås i golvet. HAn kan inte ha haft en bra dag, stackarn. Jag och Tompa fick i alla fall en tårtbit som kompensation för den klantige servitören. Vid det här laget hade min nervösa onda mage gått och blivit en premenstruell ond mage i stället, så jag och Karin åkte hem och lade oss på soffan och sen gick vi inte därifrån förrän vi gick och lade oss. Vi hann se: Bring it on, ett avsnitt av vänner, ett avsnitt av Grey's Anatomy, ett avsnitt av That 70's show, (middagspaus), ett avsnitt av GossipGirl, I huvudet på Gynning och The sisterhood of the magical jeans. Sedan hade mitt magont gått över och vi kunde gå till sängs efter en med bravur genomförd dag.

Stön

Idag började jag i en gemytlig, norrköpingsbaserad feministisk kör! Jättespännande! (ja den heter Stön)

Den lille döden!

En katastrof har inträffat. Jag har tappat ett av mina fjärilsörhängen. Små fjärilar i matt silvermetall med gröna stenar. Billiga från Indiska men tyvärr mina favoriter. Tusan hakar!

En estetisk investering

Mitt senaste köp sådär var för ett par veckor sedan då jag gjorde slag i saken och införskaffade:

Akrylfärger (röd, blå, gul, svart vit)
2 penslar
En stört stor duk

Till det fasila(.....) priset av 500 kronor! Massor med pengar men OJ vad roligt det är att måla!!!

Så nu har jag lekt Miró istället för att lära mig allt om hjärnan. Det kallas att prioritera!

Konsumtionssamhället bla bla bla

Jag är sugen på en kamera. Helst en stor svart sak, men pengarna tryter. Eller jag har ju pengar men frågan är om det är rätt att använda dem till en kamera när det finns en massa andra saker man behöver, t.ex

Bodylotion
En födelsedagstårta
underkläder, strumpor utan hål och strumpbyxor
tågbiljetter till sökningarna
en kofta utan hål på armbågarna
en hårblås

Några andra saker jag VERKLIGEN behöver är

nya fina vårskor
en eller två nya klänningar
en eller två fina blusar
nya fina vårskor
en klippning
ett nytt nagellack
fina blyertspennor och ett skisssblock
två flygbiljettter till ett varmt land

Jag är inte bra på att prioritera och funderar på var det här kommer att sluta.

Anslagstavlan i mitt trapphus

I natt jag drömde....

...något som fick mig att kallsvettas. Jag drömde att det var SMASK-föreställning (Sveriges Musikakademikers Sång Kåntest) och jag satt som stämledare i trumpetsektionen utan att ha varit med på ett enda rep. INTE ETT ENDA. Således hade jag ingen som helst koll på vad som skulle ske, när jag skulle in etc. Inte heller hade jag koll på at trumpetsektionen skulle spela Aaron Coplands Fanare for the common man som öppningsnummer, så resten av trumpetsektionen fick spela den utan mig. Som om det inte var nog förudmjukande och (som man skulle säga i skåne) skämmigt så bestod resten av sektionen av fjortonåringar som var totalt orutinerade och spelade fantastiskt dåligt och oengagerat. Mer panik. Nu fick jag även skämmas för att jag som stämledare inte tagit mitt ansvar och sett till att trumpetsektionen kunde sina grejer. Som om inte detta vore nog kikade en slagverkare in genom en lucka i dörren när jag skulle gå på toaletten i pausen och titade på mig hela tidn medans jag kissade. Tur att det bara var en dröm. Nu ska jag kolla supernoga och skriva upp med stora bokstäver när alla SMASK-rep är så att detta inte blir verklighet.

Dambindediskussion del 4

Finns det några andra sorters bindor? Om inte behövs det ju inget inledningsord. Varför inte kort och gott binda? Är det någon som vet om det finns andra sorters bindor med andra användningsområden?

(Annars håller jag på mensbinda!)

Dambindsdiskussionen del 3

Min kamrat Gro kommer med ett nytt förslag på benämning. Med motiveringen att vi inte ska fokusera på användaren utan på användningsområdet. Hon föreslår helt sonika att dambindan bör kallas mensbinda.

MENSBINDA!

Citrusbröst

När vi talar så mycket om damer kommer jag osökt in på temat bröst och blev påmind om den här apelsinformationen jag en gång fotograferade.

Dambindediskussion del 2

Kvinnobinda hade kanske varit mer träffande då "dam" kan anses vara ett något förlegat, degenererat begrepp. Fordom har det stått för en kvinna i mogen ålder, vilket man ju kanske är om man menstuerar. Kvinnobinda kan jag stå ut med. Tjejbinda då? Om du frågar mig har begreppet tjej degenerarat mer än dam. Min undersökning (SAOL osv.) visar att ordet tjej är synonymt med flicka som är synonymt med en ung varelse av kvinligt kön. Dock träffas mitt arma lingvistiska sinne av giftpilar då jag för ytterligare tyngd bakom mina argument slår upp en dagstidning och läser kontaktannonserna. "Mogen tjej 55+ söker....", "Jag är en kurvig tjej 60+ som...." etcetera. Totalt motstridigt alltså. Och inte en endaste dam söker kontakt med någon. ÄR "dam" ett begrepp på väg att falla i glömska? Mitt omedelbara svar är ja, och därför bör dambinda kallas DAM-binda, om inte annat för att rädda detta stiliga ord som så bra kan definiera det kvinnliga könet på ett allmänt sätt. Kanske bör vi uppväxande kkvinor ta sllning mo den språkliga degenereringen och uppenbara ungdomskulten som verkar förekomma hos 40 och 50talisterna enom att börja kalla oss damer?

Dambindsdiskussionen del 1

Sökning på ordet dambinda på google.se gav 4090 träffar.
Sökning på ordet herrbinda på samma sökmotor gav 3 träffar. Ordet binda hittas 1 030 000 (men har ju då en rad olika betydelser).

På wikipedia sammanfattas ordet dambindas betydelse på det här föga utelämnande sättet:

"Dambinda är ett mensskydd som används av kvinnor vid menstruation för att absorbera blod från vagina. Den påminner i sin utformning om en mindre blöja."

Vill man köpa dambindor på t ex Hemköp eller Ica eller Konsum ska man inte, som man skulle kunna tro, spana efter en skylt på vilket den står just "Dambindor". Det korrekta begreppet i butiksvärlden är Intimhygien.

Personligen använder jag ordet dambinda ytterst sällan. Vid de tillfällen jag trots allt brukar det så är det ofta med en humoristisk underton, eftersom jag tycker att ordet dambinda känns aningen förlegat. För det första är det inte enligt min erfarenhet de kvinnor man betraktar som damer som först och främst menstruerar. Och vilka kvinnor omnämner sig som damer? VI kan kollasökmotorn google.se igen:

Träffar för dam mensblod: 283
Träffar för kvinna mensblod: 900
Träffar för tjej mensblod: 522

Enligt den här snabba korpuslingvistiska undersökningen kan vi snabbt konstatera att ett mer speglande namn på produkten hade varit kvinnobina eller möjligen tjejbinda.

Vad säger du Johanna?

Dambinda?

Sally när ska vi diskutera ordet dambinda? Kan vi inte göra det snart?

Hejdå sökningsångest!

Nu drar det ihop sig till att provspela till musikhögskolan. Är du en av de som ska söka? Har då lite ångest och tycker att det ska bli lite otäckt? "Ingen panik" säger den rutinerade provspelningsräven. "Det går fint om du bara har kul." Lättare sagt än gjort kanske, men för att lätta lite på allvaret kring denna karusell bjuder jag på några tips om hur du kan pigga upp både dig själv och juryn.

Fem tips på hur provspelningen blir lite roligare.

• Sök på ALLA instrument. Till provspelningarna har du med dig en syntheziser. När du kommer in i provsopelningsrummet fråga du vilket instrument det är prov för, letar en stund i listan på samtliga instrument, trycker noggrannt in numret för exempelvis trumpet och testar samplingsljudet en stund. Sedan spelar du alla styckena på synth-trumpet. Detta blir exra kul när du kommer till sångprov.
  
• Sök till ett konstigt instrument som inte fins samplat på synthen, ex. Liturgisk orgel. När du kommer in i provspelningsrummet letar du efter det i samplingslistan: "Liiiii...., Liiit. ..... Lite....Nä, jag kan inte spela liturgisk orgel!"

• Sök på offstage-trumpet. Gå n i rummet, skaka hand med juryn och presentera dig. Sedan: "Ja, det här är väl provet för offstagetrumpet?" Gå ut ur rummet och börja spela.

• Sök med ett egenkomponerat stycke som inte innehåller några toner utan bara bankade på strängarna, skrapande på resonanslådan och fiskmåsljud.

• Provspela till fel instrument. Kom in på trumpetsökningen med ett HELT ANNAT instrument t.ex cello. Börja spela Första satsen i Haydns trumpetkonsert. Juryn stoppar digoch säger "Det där är ju ingen trumpet!" Nu säger "jooo och jag ska spela Haydns trumpetkonsert" När juryn säger "nä, det där är ju en cello!", börja darra med underläppen, säg med sprucken röst "Är det SANT!?" och gå snyftande ut ur rummet.
  

Mina nya kompisar

Ibland kan man köpa vänskap. Mina nya polare är från Lush och min plan är att vi ska hänga rätt mycket i duschen; en illgrön schampokaka, ett balsam som luktar kokos och en alldeles bedårande bit lila lavendeltvål!