Rapport från Östersjön

Jag ägnar mig åt den stillstamma spänning som jakten på orkidéer bjuder, drömmer om en rosa mahjong jacka, tar prestigefyllda dopp i det blå, klättrar på stenar, ser sillgrisslor och tordmular och äter och äter (som vanligt)

Männen i mitt liv: Carl XVI Gustav

Hans Majestät har figurerat i mitt liv under hela min uppväxt och mina skäl till att gilla honom har på något sätt utvecklats med mig. Han har liksom alltid lyckats hänga med.

När jag var barn var jag förtjust i sagor och därför gillade jag kungen. Han var en sagofarbror och det var på något sätt fantastiskt att bo i ett land som styrdes på samma sätt som i sagorna. Det kändes tryggt.

Många år senare var Hans Majestät fortfarande någon slags trygghetsfaktor då han, trots allt, var min jättehögsta och absolut översta chef sidan om ÖB. Även om man visste att det inte var han som beordrat det så lade sig kommentarer som "Konungen är snäll, ni får kvällsmat i dag också!" som bomull kring hjärtat och piggade upp en smula. Vid alla stora TV-sända spelningar var han med och fick därmed följa kårens utveckling i periferin och kändes som ett fint stöd; även om ens felspelningar prånglades ut i direktsändning fanns det ett bekant ansikte i publiken.

Jag tycker fortfarande att han är en eminent chef och stadschef. Det känns bra och fint att leva i ett land som representeras av någon som formellt sett är neutral och inte kan korrumperas eftersom staten betalar hans lön oavsett styrande parti. Kvällstidningarnas skandalrubriker kommer förmodligen aldrig att kunna hitta på något som kan förstöra min respekt för Majestätet.

Varför kan jag inte vilja göra något jag är bra på i stället?

Mitt arkitektprov blev inte ens rangordnat, så det är kört. Antagligen blev jag brädad av en 89:a igen. Hade väl för dålig rumslig uppfattning, fantasi, praktiskt tänkande eller för fula kläder. Whatever. Kul. Jag börjar tröttna lite på att det inte går som jag vill. När jag är trettio kommer jag jobba med mitt förtioelftehandsval. Kul. Skitkul.

Männen i mitt liv: Peter Jöback

Från konvolutet till "Kristina från Duvemåla"-CD-boxen tittade han med allvarligt mörk blick rakt in i mitt ungefär 10 år gamla flickhjärta. Att han dessutom sjöng ut mot ett hav ska vi rinna en gång gjorde mig inte precis mera svårsmält.

I ett par år fick Peter sedan stå tillbaka för en ljuv (men kapsejsande) romans med spolingen Leonardo DiCaprio, men hr Jöback vet att komma igen och släppte påpassligt en julskiva i början av det nya milleniet. Med sammetslen stämma bjällrade klockorna aldrig så perfekt som när Peter var med.

Hade jag varit kille och ett par år äldre hade jag aldrig tvekat att lägga in en stöt på PJ som numera stajlat till sig med broscher, scarfar och popbrillor. Nu är så inte fallet och Peters namn får istället stå på listor över artister man gillar fast att de är lite pinsamt.

Min Partysommar (jo tjena!)

Jag har planerat lite inför sommarlovet. Jag tror det kommer att bli en strålande sommar på alla sätt och vis.

Saker jag inte ska göra i sommar:

Åka på festival

"Men festival som är så kul! Och det är sådan skööön och slaaaaapp stämning och man kan vara precis som man vill och gå runt i fula frottéhotpants och stövlar om man vill. Och man kan vara full hela tiden om man vill och man kan röka på med konstiga danskar och det är sån skööön stämning!"

- Nej, jag avskyr att vara full flera dagar i sträck, och jag har ingen lust att bo i en leråker. Jag har bott i en leråker på tvm-ting, så jag vet att det är ganska jobbigt när jag INTE behöver oroa mig för att leran är gjord av kiss och bajs. Konsertintrycken blir ju ändå pajade av att det alltid är nåt kreti som tillverkat en stor flagga som är i vägen och så blir man flåsad i nacken och antastad av fyllon och trampad på tårna. En annan grej som gör det grundligt jobbigt att åka på festival är att jag har en långt gången fobi för bajamajor. Jag kan inte ens använda dem om jag är riktigt riktigt kissnödig. Och kom inte dragandes med att man kan betala och få gå på en riktig toalett. Man ska inte behöva betala varenda jävla gång man måste gå på dass.

Åka på solsemester

Det är för mig poänglöst att åka någonstans under årets varmaste period för att slappa i solen. Det låter corny, men jag är fullkomligt nöjd med de soldagar som brukar ingå i svensk sommar. kassisk solsemester med slappa på dagen och festa på natten är inte riktigt min likör då jag blir frustrerad av att ligga still i solen. Jag får solsting hur lätt som helst och det skulle inverka negativt på nattlivet, som då regelmässigt skulle urarta. Jag vill dessutom inte bli raggad på av en massa Polhemsgrabbar i stentvättade jeans och MQ-skjorta. Och jag vill inte bli erbjuden att bli någons fru i utbyte mot kameler. Så säger de till alla turister.

Vara med i VMK

Inte så att jag inte hade velat göra detta, men mitt jobb hindrar mig och det gör mig en smula bitter. Jag försöker negativisera tanken på VMK genom att tänka på att olika årgångar av AMK ändå inte brukar fungera speciellt smidigt ihop. Det uppstår bara en massa tjafs om vem som var bäst och vilka som var det sista "riktiga" AMK osv. Jag behöver inte åka dit, jag vet redan att den bästa årgången var 06, som som spelade starkast och hade riktiga frisyrer.

Det är inte så lätt alla gånger

Det cirkulerar en del missuppfattningar om min person, de är ganska underhållande:

1. Att jag spelar innebandy i sektionens innebandylag KondVet
2. Att jag heter Stina
3. Att jag är Tomas i ettan
4. Att jag är vegeterian

Dagens vuxenval

Att gå upp 07:00 för att tvätta!