Från konvolutet till "Kristina från Duvemåla"-CD-boxen tittade han med allvarligt mörk blick rakt in i mitt ungefär 10 år gamla flickhjärta. Att han dessutom sjöng ut mot ett hav ska vi rinna en gång gjorde mig inte precis mera svårsmält.
I ett par år fick Peter sedan stå tillbaka för en ljuv (men kapsejsande) romans med spolingen Leonardo DiCaprio, men hr Jöback vet att komma igen och släppte påpassligt en julskiva i början av det nya milleniet. Med sammetslen stämma bjällrade klockorna aldrig så perfekt som när Peter var med.
Hade jag varit kille och ett par år äldre hade jag aldrig tvekat att lägga in en stöt på PJ som numera stajlat till sig med broscher, scarfar och popbrillor. Nu är så inte fallet och Peters namn får istället stå på listor över artister man gillar fast att de är lite pinsamt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment