Den grå vardagen

Jag vill inte jobba i morgon. Det var länge sedan jag hyste en så monstruös motvilja mot något. Jag vill åka till landet och bada och äta jordgubbar och läsa böcker eller flytta på mina grejer så att det blir gjort någon gång och mest av allt glömma bort att det finns ensamma människor vars hela dag kretsar kring hemtjänstbesöket. Jag vill inte att det ska hänga så mycket på mig. Jag vill ha lite verklighetsflykt. 

Men jag kommer visst att cykla dit. Som vanligt.

Dagens rehab

Chokladkex och Agatha Christie. 

Update sally

Jag är också återfunnen

Update plånbok

Den är återfunnen. På Åhléns. Också ett ställe...

Bestulen igen

I dag var jag på Erikshjälpen för att leta efter ett skrivbord. Då blev min plånbok plockad ur handväskan. Dessutom hittade jag inget skrivbord. Jag svär lite för mig själv, eftersom ingen är hemma och lyssnar. 

Sås ska en slipsten dragas

...eller kanske snarare en dressing. Liknar gravlaxsås till utseendet, men smaken är inte ens i närheten, utan liknar Gremolata mer om man ska försöka sig på en beskrivning av släktskap. Passar till sommarens eskapader vid grillen. Jag har i skrivandets stund bara provat den till lamm, men jag föreställer mig att den även smakar mycket bra till lax. Observera att den tar sin lila tid.

Örtig citronsås

• En sådär sex, sju, fem vitlöksklyftor beroende på storlek och vurm för vitlök
  
• En stor citron
  
• En rejäl näve färska örter, jämt fördelad mellan dragon, rosmarin och basilika
  
• Frikostigt med god olivolja
  
• Salt och peppar
  

Smörj en ungsfast form med olivolja. Skala vitlöksklyftorna, tvätta och klyfta citronen. Lägg vitlöksklyftorna och citronklyftorna med skalsidan nedåt i formen och ställ mitt i ugnen, som är 200 grader varm. Nu ska de ligga där en bra stund och må bra medan du pysslar lite med resten av maten. De känner sig mogna att åter deltaga i matlagandet när de är mosiga och fina. Vitlöken ska nästan vara lite karamelliserad och lukta sött och gott. Citronerna måste nu svalna en stund så att du inte får brännskador. När de har antagit hanterbar temperatur skrapar du ner fruktköttet i en skål. Var försiktig så att inte det vita kommer med. Därefter skrapar du noggrannt bort det vita från zesten som hackas grovt och läggs i samma skål som fruktköttet. Tillsätt vitlöken, örterna och en skvätt olivolja. Ta fram mixerstaven och mixa i hop till en sås. Späd med olivolja till lagom konsistens. Salta och peppra.     

Gratängbonanza

I går: Lasagne på linsgryta, parmesanbechamel och spenat.

I dag: Sheperdspievariant på linsgryta, parmesanbechamel och rotfruktmos 

Som bomull runt hjärtat!

En tillvaro

Jag hade nästan glömt hur det är med ett hederligt kneg. Jag sliter mellan sju och fyra för att sedan gå in i zombiefas. Kanske kan jag skylla på att det bara är andra veckan, men det enda jag orkar efter hemkomst är att ligga på soffan och äta nötter. Sedan orkar jag gå upp till sängen och lägga mig. Har jag tur orkar jag resa mig ur sängen sex timmar senare. Det är en fin tillvaro tycker jag. Kroppen får jobba medan knoppen får vila lite.  

Allt flyter

I dag har varit en typiskt bra dag. I morse när jag kom till jobbet tittade samordnaren oförstående på mig och frågade vad jag gjorde där. Sedan upplyste hon mig om att jag hade sett fel på schemat och skickade därför hem mig. Detta innebar att jag fick en hel dag i för tidig juli-klapp, och dessutom en massa extra timmar som jag ändå bara hade sovit bort, vilket jag raskt åtgärdade genom att åka hem och sova bort några.

Vidare har jag jag hämtat nycklarna till och spenderat tid i MIN lägenhet. Jag avslutade dagen med att besöka en barnmorska och bli lite rutingrävd i. Men det är kanske inget man vill bli upplyst om...

Därför kan jag rapportera följande: Alla garderobsdörrar, köksskåp och lådor går att öppna och stänga. Spisen fungerar, liksom kylskåpet, frysen och diskmaskinen. Jag har utsikt mot tekniska högskolan. 

 

Sitta still och bara stirra

Ljudet som utstöts när läkaren ber en gapa och slappna av i käken så att hon eller han kan skåda djupt ner bland halsmandlarna. aaaahhhhghaaaaAAA.
Som apati.

Och när du säger något dumt lägger du ändå fram det snyggt

Imorgon lägger jag fram min C-uppsats och

det känns som om jag får leka med de stora barnen sen, att det är ett Viktigt steg, att det markerar min utveckling på ett unik sätt. Haha.

Jag återkommer med om det stämmer eller ej.

Hud

På bussen mot resecentrum och en enormt lång och tråkig bussfärd mot Skånes frodiga åkrar och systerns strax stundande student satte sig två slöjbeklädda flickor framför mig. De var kanske 15 år och snackade skit och skvallrade, sånt som folk gör på bussen för det mesta. Det som fångade min uppmärksamhet var att den ena av dem inte bara bar en svart slöja utan hon kombinerade den med en hellång svart klänning. Det verkade som att idén bakom hennes klädsel var att den skulle vara så gott som heltäckande. Men i min position strax bakom henne observerade jag en väldigt spännande glipa mellan slöja och klänning i hennes nacke. Det var så himla fint! Det stack fram lite rygghud sådär i smyg. Säkert inte alls meningen, men just därför bedårande

Min relation till viss samtida litteratur

Jag har rensat lite i min bokhylla inför flytten, plockat ut lite böcker att lämna bort till antikvariat och hugade spekulanter. Bland annat ett fint inbundet exemplar av Hanne Vibeke Holsts "Kronprinsessan". Anledningen till att just detta exemplar är så fint är att jag aldrig har läst i det. Jag har inte heller läst något annat exemplar av boken. Den har helt enkelt bara stått i min bokhylla. Jag har fick den nog i present någon gång för ganska länge sedan och har sedan dess försökt läsa den inte mindre än tre gånger. Vid dessa tillfällen har jag kommit ungefär sex sidor. Sedan har Ledan inträtt. Märkligt egentligen, jag har verkligen ingen aning om var denna förutfattade aversion kommer ifrån.  Jag har hört att den ska vara bra, men nu får det vara nog. Kanske borde jag ge den en chans men jag orkar inte låtsas att jag tänker läsa den inom en överskådlig framtid. Skulle ett plötsligt sug efter dansk inrikespolitik inträda kan jag gå till biblioteket.

Dagens ord: Halluomi

Rent fonetiskt sett, eller om man betraktar ordet skrivet känns den, av vegetarianer sönderkramade, cypriotiska osten som ett fenomen från Mumindalen.

Som en ironisk veklagan eller någonting som Muminmamman skulle komma ut till bersån med på saftbrickan. Eller något som Pappan har byggt. En Halluomi. Kanske lite som en hammock.

Vårens hetaste glajjor!

Efter nördbågen, pilotbågen och neonbågen kommer nu det allra senaste, trenden som alla söderkids anamar: Halva Ray Bans!

Såhär gick det i övningen inför EU-valet

Den fantastiska lilla läsarundersökningen som under ett par veckor genomförts i den här bloggens högra hörn visar att ni helst vill läsa om vad grejen är med olika företeelser. Det värmer våra hjärtan att ni gillar när vi surar med glimten i ögat. Det gillar vi också! Tyvärr verkar endast en av er fattat grejen med näsor. Bäst att fortsätta kampanjen så ni blir övertygade!

Vad är grejen med: 6 röster
Undersökningar och rapporter: 5 röster
Dagens outfit, dagens ord: 4 röster
Fyllehistorier, romaner: 3 röster
Näsor: 1 röst

Om jag var lagd åt ett helt annat håll hade jag kanske räknat nån flådig statistik på det här, men det orkar jag inte. Tänkte gå och ha lite ångest inför framtiden istället.

Det amfibiska hjärtat

För att använda en mild underdrift: Jag läser en del nu för tiden. Ofta blir det inte så mycket tid och energi över till sådant jag vill läsa eftersom läsbetingen i skolan brukar vara minst sagt omfattande. Men nu har det planat ut, och jag har besökt biblioteket. Av en slump plockade jag till mig en bok av en herre vid namn Jonas Brun. 

Det amfibiska hjärtat utspelar sig i början av förra seklet. Zoologen T är ensam och vilsen efter att hans mentor M dragit sig tillbaka. I ett övergivet klassrum på institutionen hittar han en målad plansch öven ett djur som kallas Amphibie. Han har aldrig stött på djuret förr, och det verkar inte existera i den moderna vetenskapen över huvud taget. T blir besatt av de besynnerliga varelserna som kanske, men kanske inte går att finna om man söker på rätt sätt på rätt ställe. Prosan är eftertänksam och poetisk och helt hypnotiserande. Det är som att dras ner i en strömvirvel av vad som kanske är vetenskap, men kanske inte. Det är helt enkelt en förfärligt bra bok och jag njuter av varenda sida.

Endorfiner tack vare hushållsapparater

I dag har jag plockat ytterligare några vuxenpoäng genom att bli med bostadsrätt. Givetvis gläds jag åt detta. Mest gläds jag åt att badrummet innehåller en tvättmaskin.