Vad är grejen med pastellfärgade flickbröst?

Här letar men efter motvikter i all julgullegull och går in på den berömda fotosidan Flickr, med användare över hela världen och kanske oändligt med bilder för att hitta något lagom taggigt. Jag längtar efter något strävt. Något spännande. Något som med lite feeling. Men ALLT ALLT ALLT jag ser är ljuva pasteller, dimmiga jävla landskap och styva bröstvårtor under skira jävla blusar.

Jag har just nu sån överdos av skulderblad, kattungar, sol som regnar genom träd och blickar i fjärran och ljuva nackar att det en bildgoogling på koncentrationsläger eller motorsågar eller bara lite vanlig asfalt.

Vad är grejen med att inte ha en idé om hur och varför jorden skapades?

Julens fetaste insikt: jag är en torrboll. Jag har läst så mycket filosofi att ingen sekt någonsin kommer att kunna värva mig. Det går helt enkelt inte att veta om jag skulle tjäna på ett medelmsskap i en sådan. Dessutom verkar utsikterna för utdelning dåliga.

Det var en gång

Jag fick en ny favoritkopp av lillebror. Jag gav bort en massa böcker som jag egentligen villa ha själv. Hela familjen satt bänkad framför Kalle Anka. Och satt kvar. Och skrattade.Vi åt julmatsfri buffé och ingen tvingade i mig ris á la malta. Vi seglade runt främre orienten och idkade handel med diamanter och elfenben och sedan fick jag sova i mitt gamla rum. Fast inte flickrummet. Och Farfar somnade lite i biofåtöljen och Mamma hällde frikostigt med tryffelolja över brysselkålen. Och hela tiden föll julesnön fridfullt.

Egoism schmegoism

Helst vill jag bara höra kantorn gå loss ordentligt på orgeln. Det är därför jag uppskattar midnattsmässan så mycket, för han kan konsen att göra orgelmusik till pop. På ett bra sätt.

Sen sitter jag ju ändå där. Lyssnar på predikan. Läser i programmet. Känner mig fånig som inte deltar i de repliker som församlingen ska säga tillsammans, samtidigt som motviljan övermannar mig när jag försöker. Tänker att tro handlar minst av allt som absurda skapelseberättelser. Men mest om att försöka vara bra. Försöka göra gott.

Funderar på idén att människor bara gör goda handlingar för att det ska kännas bättre för dem själva. Att det är ett argument för människans inneboende egoism. Men om människan vore egoist skulle det väl inte kännas bra att hjälpa andra? Då skulle det väl kännas dåligt, ett magknip som borrat sig igenom evolutionära skikt för att bevara vår oförmåga att ta hand om varandra?

Låt julen bli ett gott skratt

Årets finaste tanter levererar god stämning och enorm danspepp. Se dem på youtube.

Hur framfart trots snödrivor kan kännas

Det är gött med lite kaos ibland. Inställda avgångar. Förseningar så digra att ankomst och avgångstavlorna svämmar över av spårbyten och ändrade tider.

Min inre muminpappa drar ner hatten ordentligt över öronen. Spetsar svanstippen för att se i vilken riktning det blåser. Hittar ett stationshus eller nån annan bra plats som ligger i lä. Öppnar min medhavda bok och väntar en halvtimme eller två. På nästa tåg. Som kommer. Nån gång.

Tiden går med städvagnarna består

Tillbaka till städvagnen är tillbaka till en tid som flytt. Den meditativa känslan av att torrmoppa en ändlös korridor. Det strategiska i att planera städningen av en toalett.

Senast jag inkasserade pengar för att sopa upp högar av noggrant ihopsamlat skräp (damm, vägsalt, grus, hålslagspapper) var våren 2006. Då hade jag nyss kommit hem från Brasilien. Min mormor blev en ängel. Jag var ihop med en som nyss muckat från lumpen. Linköping var fortfarande något som låg flera månader fram i tiden. Det fanns varken korridorsrum, John Doe eller olika definitioner av kognition i de delar av min hjärna som hanterar Kunskap. Det fanns ingen Boll i min tillvaro. Inga kollektiv. Ingen programmering. Ingen forumteater. Inga bilar packade som tetris. Inte ett öre i skuld till CSN. Inga gravidmagar bland mina vänner.

Snart är det mellandagar. Då är jag lokalvårdarvikarie. Jag känner mig inte ens nostalgisk över dessa tillbakablickande konstateranden om mitt liv i ett tidigare skede. Det enda som känns är att mellan mig då och mig nu ligger tusen lager av silkespapper.

Män som spelar kvinnor

Rolf Lassgård gör det. John Travolta gör det. Rickard Wolf gör det. Klär sig som kvinnor alltså. Klär på sig högklackat och läppstift och gör plötsligt kvinnorollen lite mer komedi eller lite mer känsla och allt är medhårs och korrekt. Plötsligt är kvinnorollen mer intressant. Jag vet inte vad som är så bra med detta. Rickard Wolf försöker förklara det i en intervju för DN. Tydligen är kvinnoroller mer attraktiva för att det finns utrymme för MER KÄNSLA i dem. Ironiskt nog är Wolf här så uppslukad av att vilja vara gränsöverskridande att han i denna iver cementerar ett förlegat rollsystem genom att stämpla män som okänsliga och kvinnor som känsligare.

Uppfattningen om mäns stora förmåga att vara kvinnor har hållits högt av diverse studentspex i min stad sedan ungefär urminnes tider. Inte för KÄNSLANS skull utan för att det helt enkelt är lite roligare när män spelar kvinnor. Detta är så pinsamt politiskt korrekta ursäkter. Ett dåligt sätt att klä ut uppfattningen om att män är normen och gör allt bättre. Vara lite vardagsrumsqeer. Rolf Lassgård i klänning, så tokigt hörrni. Nej. Inte tokigt. Bara en undermåligt maskerad uppfattning om att män gör allt bättre. Mansroller som kvinnoroller. Hade Melissa McCarthy spelat mamman i Hairspray hade hon bara varit den feta mamman, men John Travolta är minsann ett komiskt geni. Och hade Helen Sjöholm spelat Maria Callas hade bara hennes änglaröst lyfts fram ännu en gång, men Rickard Wolf är minsann gränsöverskridande och känslig. OCH kan tänka sig att spela fler kvinnoroller. Gärna i något dammigt gammalt grekiskt drama, som det gjordes förr. Det ni. Förr.

För hur gränsöverskridande det är är det bara män som tillåts gå över gränsen, så dessa män i kvinnoroller verkar inte alls förekomma för att det inte spelar någon roll egentligen vad man råkat födas som. Det är så ironiskt att det här med roller blir så övertydligt när det handlar om vem som tar vilken roll.

Sally som Lucia = True

Iallafall blir det sant om ni röstar på mig i Smaskigt Faktas Lucia-uttagning.

VOTE FOR ME!!!!111:D:D:D:D

Hemma hos LA Dreamers

I min våning i Landskrona har vi julpysslat, vilket inspirerades och uppmärksammades av Smaskigt Fakta.

Här syns vår julskänk, där lunnefåglarna brukar stå och vakta sitt rede med ägg (av sipporex). Idag har de fått sällskap av en grek med spåga i foten, en coladryck med namnet Cockta, Sockerpullan, Söta Susie, Bambie/Halle Berry, Hattifnattar, tre apor med handikapp, en svala och en arbetare på en kaffeodling.

Anledningar att se Dirty Dancing

Familjerelationerna

Kärleksistorien som visserligen är dålig

Klassperspektivet

Naturupplevelsen

Koreografin

Det historiska perspektivet (kostym etc.)

Hitlåtarna

Meddelande

Jag har sett färdigt på True Blood nu.

Man skulle kunna säga att en ny era i mitt liv har börjat.Vilken kanske kan få mig att känna samhörighet med resten av min generation. Seriemissbrukaren inom mig har växts till liv och allt är stönande vampyrers fel.

Dagens känsla

Smärtan av för mycket dijonsenap i munnen samtidigt.

Dagens ord (pl.)

Bra ord jag använt hittills i hemtentan:

kulturaliserande

senmodern

medierad

stipuleras

vilsna

tudelat

luddiga

bidragsfrågor

ickeestetiken

enögdhet

divergens