Min inre muminpappa drar ner hatten ordentligt över öronen. Spetsar svanstippen för att se i vilken riktning det blåser. Hittar ett stationshus eller nån annan bra plats som ligger i lä. Öppnar min medhavda bok och väntar en halvtimme eller två. På nästa tåg. Som kommer. Nån gång.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
min muminpappa hoppas på ice storm (http://blog.silive.com/weather/2008/12/versoix-ice-storm.bmp)här i atlanta. det är tydligen inte helt omöjligt! (vi har fått snö nu, kanske 1/2 inch) då kan världen bli sådär läskigt glaserad som i filmen med samma namn och ingen kan röra sig längre bort från huset än vad benen bär en.
Post a Comment