Välj dina strider med eftertanke

Comic Sans är ett typsnitt som inte vill göra en fluga för när. Enligt vår vän Wiki skapades det 1994 för att fungera i ett program för barn och ovana datoranvändare. I dag gillar min mamma att använda det när hon skriver för sina lågstadieelever eftersom a ser ut som det a de lär sig att skriva för hand. Typsnittet borde vara en kuriositet som bara ligger i Words typsnittsbok och vilar i väntan på att någon ska vilja författa en spexig lapp. I stället görs det en stor affär av att tala om hur illa man tycker om Comic Sans. Svenska Dagbladet publicerat en artikel om hur provocerade människor kan bli av att det används i begravningsinbjudningar med den fasansfullt ofyndiga rubriken "Sanslös kamp". De har till och med kommit till slutsatsen att det är synd om dess skapare för att folk avskyr hans verk. Comic Sans är helt enkelt typsnittsvärldens svar på Sverigedemokraterna. Avskytt av den breda massan som vill skylta med en påläst åsikt. Hyllat av en liten skara i vilken ett fåtal kanske vill dig illa, men de flesta vet helt enkelt inte bättre och några tycker bara att det är lite fint. Funktionellt i ytterst begränsade sammanhang, malplacerat i de flesta, med en smått hopslarvad karaktär. Likaså läggs det massor av energi på att vara upprörd över dess existens i stället för att bara välja ett snyggare och mer funktionellt typsnitt.

Nog med politik och svaga liknelser. Comic Sans är ett typsnitt och inte ett politiskt parti. Det finns ingen grundlag som säger att alla typsnitt måste behandlas lika och användas i minst etthundra publikationer om året. Inte heller jag finner Comic Sans fint eller ens användbart i något sammanhang. Det kan få ligga i typsnittskatalogen om någon vill använda det, bara jag slipper. Det är ett slarvigt typsnitt som aldrig gjort anspråk på att passa in i god typografisk sed. Det jag finner mest upprörande med Comic Sans att det tydligen är så upprörande. Comic Sans hade inte varit någonting att tala om om inte någon hade kommit på att det skulle vara fint att tala om hur mycket man avskydde det. Jag kan tänka mig ungefär tusen saker mer värda att lägga energi på att avsky. Papyrus till exempel. Eller Lucida. Eller Abadi.

Vad är grejen med Ulf Lundell?

Lars Winnerbäcks uppenbara idol och en konstnär med minst ett järn i varje eld. Jag har alltid uppfattat honom som gäspigt bredbent och inte alls sett det som en ursäkt att gammal rock är sådan. Då och då dyker de ändå upp. Förespråkarna. Särskilt när det gäller den där boken, Jack. Och nu undrar jag: vad är grejen? Är min skepsis obefogad? Är den där Jack nåt att läsa? Och om den är det, kan man verkligen leva på den meriten fortfarande?

travailler

Jag gillar inte marknadsföring. Jag gillar inte att skriva om en bok på tolv rader. Hade det gått att skriva någonting som är sant om en bok på tolv rader hade boken i fråga inte varit flera hundra sidor lång i verkligheten. Jag gillar inte att skriva in kunderna i ett prydligt schema och hoppas att de är snälla nog att passa in i sin givna cell. Jag gillar inte teorier och modeller som är komplexa nog att sammanfattas med fem p.

Sjukdagar

Somna om
Läsa bok
Äta soppa
Slösurfa
Sticka
Sticka om
Åka till affären
Säga hej till busschauffören
Köpa godis
Hämta post
Pyttipanna
Prata med Ylvar och Sanna
Färga håret
Äta godis

Ingen titel

I DN har de en serie om hur bästsäljerismen tar över bokbranschen.

I riksdagen finns det ingen som kan majoritetregera.

I min lägenhet finns det ingen som plockar undan efter sig i köket.

Det känns som om man kunde göra mer. Göra bättre.

Älska mer.

Om nån hade sett de ängsliga och arga tonåringarna på högstadiet och sagt att de ritade fint och visst det hade sångröst och såklart fick komma på Michelles fest på fredag så hade inte rasistpartier existerat. (den välbekanta rädslan över att inte få vara med glimrar omisskännligt i alla deras ögon, trots hipstersglajor och fräcka frisyrer).

Samtidsrapportering från LA.

Jag borrar sönder väggar, övar på hur man gör med händerna inom mimkonsten och låter håret växa. Och snyltar på grannens nätverk. Återkommer.

Samtidsrapportering

Jag besökte Sallys nya lya i går och kan rapportera att den helt och fullt motsvarar hypen. Efter att ha hört inredningsplanerna har jag även konstaterat att det antagligen bara kommer att bli bättre. Det enda som saknades var grytlappar och ett fungerande modem, vilket kan förklara Sallys frånvaro på sistone.

Min frånvaro är mer relaterad till massiva mängder högskolepoäng.