Välj dina strider med eftertanke

Comic Sans är ett typsnitt som inte vill göra en fluga för när. Enligt vår vän Wiki skapades det 1994 för att fungera i ett program för barn och ovana datoranvändare. I dag gillar min mamma att använda det när hon skriver för sina lågstadieelever eftersom a ser ut som det a de lär sig att skriva för hand. Typsnittet borde vara en kuriositet som bara ligger i Words typsnittsbok och vilar i väntan på att någon ska vilja författa en spexig lapp. I stället görs det en stor affär av att tala om hur illa man tycker om Comic Sans. Svenska Dagbladet publicerat en artikel om hur provocerade människor kan bli av att det används i begravningsinbjudningar med den fasansfullt ofyndiga rubriken "Sanslös kamp". De har till och med kommit till slutsatsen att det är synd om dess skapare för att folk avskyr hans verk. Comic Sans är helt enkelt typsnittsvärldens svar på Sverigedemokraterna. Avskytt av den breda massan som vill skylta med en påläst åsikt. Hyllat av en liten skara i vilken ett fåtal kanske vill dig illa, men de flesta vet helt enkelt inte bättre och några tycker bara att det är lite fint. Funktionellt i ytterst begränsade sammanhang, malplacerat i de flesta, med en smått hopslarvad karaktär. Likaså läggs det massor av energi på att vara upprörd över dess existens i stället för att bara välja ett snyggare och mer funktionellt typsnitt.

Nog med politik och svaga liknelser. Comic Sans är ett typsnitt och inte ett politiskt parti. Det finns ingen grundlag som säger att alla typsnitt måste behandlas lika och användas i minst etthundra publikationer om året. Inte heller jag finner Comic Sans fint eller ens användbart i något sammanhang. Det kan få ligga i typsnittskatalogen om någon vill använda det, bara jag slipper. Det är ett slarvigt typsnitt som aldrig gjort anspråk på att passa in i god typografisk sed. Det jag finner mest upprörande med Comic Sans att det tydligen är så upprörande. Comic Sans hade inte varit någonting att tala om om inte någon hade kommit på att det skulle vara fint att tala om hur mycket man avskydde det. Jag kan tänka mig ungefär tusen saker mer värda att lägga energi på att avsky. Papyrus till exempel. Eller Lucida. Eller Abadi.