När man bygger scen

Vad vill ni veta?

Hänt Extra

• Min uppsatshandledare har visat extrem misstro mot även mitt nya ämne, som hon föreslog
• Jag har sökt en utbildning som inte är i Lund. Inte ens i Skåne
• Jag sökt sommarkurs i stället för jobb.
• Jag har tackat nej till två vikariat, vilket följdes av duktighetsvånda
• Ja har gått i sandaler en hel dag utan att frysa
• Jag har samlat förbaskat mycket utgivningsdata till uppsatsen

Vidare:

• Jag kommer att flytta från Lund
• Jag kommer att hyra ut min lägenhet (någon hugad spekulant?)
• Jag kommer att vara fattig, men lycklig hela sommaren i stället för tät och utarbetad (hoppas vi)
• Jag är i vanlig ordning inte speciellt rationell
• Det kommer att bli sommar i år igen
• Det kommer så småningom att bli en uppsats även den här gången
• Om två och en halv timme kommer Sara hit
• I morgon åker jag till Paris för att hänga i parker, titta på konst och dricka bubbel

Rapport från folk- och världsmusikgalan i Göteborg

Blubby (alltså vår kulturminister) provocerar som få när hon, iklädd en himla klänning sydd av slipsar, maler på om att ungar som får uppleva kultur får det bättre och det måste dom få. blablablabla. Efter sådant struntprat kan mina händer inte förmå sig att applådera.

Men jag älskar galor. Jag blir rörd till tårar, särskilt idrottsgalan brukar vara ett säkert kort för känslomässig indragning. Men det var ännu bättre live! Alla folk- och världsmusiker verkade känna varandra. Jag kände ingen. Ändå satt jag med tårar i ögonvrårna nästan hela tiden.

Andra saker jag fick uppleva: falukorv i skål, kultur i väst, man 80+ i bästa outfiten paljetthatt och brun sammetsdräkt, bredbent violinist, rockig basbrud. yes alltså!

Episode VII: The humiliation

Jag: Vad bygger du?

Pojke ca. 8: Ett CloneWarsskepp.

Jag: Vad fint det blir. Gillar du Star Wars?

Pojke ca. 8: Nej, jag gillar bara att bygga.

--

Pojke ca. 5: Gillar DU Star Wars?

Jag: Ja.

Pojke ca. 5: Det går ju inte.

Jag: Nähä! Varför det?

Pojke ca. 5. Du är ju TJEJ!

Dagens ungdom...

Vad är grejen med Betty Draper?

I den här himla hemmafrutrendsdebatten som älskar att förfasa sig över den traditionalistiska Ungdomen hålls Betty Draper (se bild) från Mad Men alltid ansvarig för att vara en eftersträvansvärd förebild som alla vill vara.

Jag trodde hemmafrutrenden handlade om att plocka russinen ur kakan och peta in dem i frostingen på cupcakesen. Och inte särskilt mycket om att vara typ snygg och..

• vara jävligt uttråkad och hata sina barn
• vara jävligt uttråkad och dricka vin i sin ensamhet
• vara jävligt uttråkad och önska sig tillbaka till sitt modelliv
• vara jävligt uttråkad och gifta om sig med en gubbe
• vara jävligt uttråkad och innan dess göra det värsta man kunde göra: leta reda på nyckeln till sin killes Hemliga Skrivbordslåda och avslöja allt han aldrig berättat för en och sedan förakta honom för vem han egentligen är
• vara en isdrottning.
• få nervösa sammanbrott
• veta att man inte är nåt mer än sitt perfekta utseende.

Irritationsmoment

Den jävla Jil Sanderpåsen.

Varför finns den?

I dag kanaliserar jag min ilska och trötthet genom en menlös och överprissatt plastpåse.

Dagens fulgråt

Hejdå Turner och thanks for nothing. Det känns ändå bra att vi går skilda vägar. Vi var nog inte menade för varandra ändå.

Jag var nog inte din typ. Tror att du kan hitta mer stabila partners på sociologen. Jag har nya lovers som kommer att underlätta mitt uppsatsskkrivande betydligt.

Hoppas att vi kan fortsätta vara vänner.

Giltig frånvaro

Min hjärna har så sjukt mycket data att hantera.

Vibrant och dagens generalisering

I dag passerade jag Möllevångstorget i solskenet och blev lite sorgsen av att se alla (skenbart) sorglösa runttrettiohipsters i skinnjacka, pilotbrillor och rufsiga pagefrisyrer sitta och slå dank på marken med takeawaykaffe och dylikt. Egentligen av samma grundläggande anledning som jag blir sorgsen av exempelvis studentspex: för att jag inte kan själv. Jag avskyr att sitta på marken och jag avskyr klängiga grupper och när jag ser dem blir det så plågsamt tydligt hur svårt jag har för att inordna mig. Hur lite jag har lust med att loosa upp lite.

Till möllanhipstersens försvar kan jag dock lägga fram följande observation: Caféerna på södermalm har skenkakor i kyldisken. De kan ha stått där i veckor. Beställer man en bit paj får man ungefär onda ögat av servitrisen eftersom söderhipsterbrudar inte äter kakor (inte östermalmsstekarbrudarna heller för den delen). Möllanhipsterbrudarna kan äta en bit cheesecake eller motsvarande utan att dela den med en kompis och ändå lämna halva. Jag vet inte varför det får mig på gott humör.

Same ol' same ol'

Planer för dagen:

Turner, Rediscovering the social group

Planer för veckan:

Tröska igenom Turner, Britt, Svedjedal/Furuland, Escarpit etc.

Planer för resten av terminen:

Utnyttja ovanstående för att kunna skrapa ihop en kandidatexamen.