Missöden i logen

I spexet har min karaktär tilldelats både skägg och lösögonbryn vilket jag tycker är sjukt fräckt! Man limmar fast skägget och ögonbrynen med mastix som är ett sjukt starkt lim. När man ska ta bort håret från ansiktet igen använder man nåt slags lösningsmedel som man inte vill få i ögat. Men om man har råkat fästa ena lösögonbrynet i lite av sitt eget ögonbryn kan det hända att man råkar vaxa bort delar av detta! INTE ROLIGT! (även om det kunde gått mycket värre)

Du lever antaligen bland kogvetare när..

• Allt som man inte omedelbar förstår sig på hur det fungerar förkastas som okoggigt (det kan vara allt från bruksanvisningar och hemsidor till muntliga förklaringar och korköppnare)
• Du och dina vänner inte enbart drar fackrelaterade skämt som relaterar till ett ämne utan till alla delvetenskaper ni läst på programmet hittills
• Frågor som "hur vet jag att du vet vad jag menar" och "hur representeras minnen i hjärnan" är frågor som håller dig vaken på natten
• Du vill ha robothunden AIBO som husdjur
• Du tycker namn som KondVet och KulturVet och KrogVet är fyndiga

hmm.. musikerlistan blev ju onekligen roligare. Men det är för att musiker är så konstiga!

Du lever antagligen bland musiker när.....

• Du inte kan ta ett bad på grund av att badkaret är ockuperat av en trumpet som, sönderplockad i sina beståndsdelar, ligger i blöt där.
• Du under fem veckors tid förfestat endast till Mahlersymfonier.
• Du börjat uppskatta Mahlersymfonierna.
• De första handledsvärmarna tas i bruk runt siste september och stannar på fram till första juni.
• Du hört någon använda frasen "En gång på orkesterlägret...." utan att skämta.
• Tentaångesten är utspridd över hela året och kallas övningsångest.
• En konsert närmar sig och alla (kvinnor OCH män) verkar drabbas av PMS.
• Du upplevt och överlevt ett fyllejam.
  

Thank God it's friday?

Jag har lyckats få ett schema som bara är jobbigt på fredagar. Hur fan gick det till? Normen är att man ska ha det slappt och mysigt på fredagar för att kunna värma upp inför helgen på ett lämpligt sätt. Men icke. Klockan ringde kvart i sju och jag önskade den til ett betydigt varmare ställe än Arvika, ställde fram den en timme, stängde av den och gick upp och genomförde förtifem minuter yoga i en spontan influens från mammas sida av familjen. Pigg som en lärka vaknade jag upp ur djupavslappningen och insåg att jag aldrig skulle hinna duscha, byta om och äta frukost innan kören. SÅ jag struntade i det. Dagens outfit blev således pyamasbyxor lökig kofta och fettigt hår. Kören slutade halv elva och i samma ögonblick började musikteorilektionen som varar i en och en halv timme. Ni som någon gång har läst musikteori vet att dte är ett GANSKA TUNGT ämne som INTE lämpar sig för långa lektioner. Ni som inte har läst musikteori: Ni vet inte vad ni går miste om..... När pärsen var över hade jag femton minuter på mig att springa till matsalen, ta mat i en låda och springa tilbaka till skolan och ha möte med sektionsstyrelsen där Therese envisade sig med att proppa i mig kladdkaka. Klockan ett började arrangeringslektionen. Då började även det extrainlagda brassrepet som jag fullständigt glömt av. Jag hann då på c.a en kvart rusa in poå arrangeringen, sitta där ett par minuter, inse att något var fel, fundera på vad, inse att det var avsaknaden av brassmusiker som var fel, komma på att de var på brassrep, hämta trumpeten, leta som en skållad bäver på hela skolan efter resten av brasset, få panik, bekämpa paniken och hitta brassmusikerna i RYTMIKSALEN (fortfarande med fettigt hår och äckliga pyamasbyxor). Efter en förtifemminuters orgie i renässansmusik gick jag på arrangeringslektionen som var efter min egentliga lektion och efter att ha tittat uppgivet på läraren i ytterligare en halvtimme fick jag äntligen gå och duscha. Thank god it's friday? Hell no!

Det är jag som är kapten på den här båten

Jag var på finlandskryssning för första gången i mitt liv sön-mån. Det var en spännande upplevelse. Det var kulörta lyktor, speglar som fönster, bubblande pelare, karaoke och gin&tonic på burk. Och 2000 studenter iklädda olika grader av overall. Och salamisnacks som hette Sally, i tax free-shoppen.

Paj åhoj!

Vi bakar i snitt en paj i veckan på det här bygget. Inte finpaj utan smulpaj som man kan äta sig riktigt mätt på. Sjukt underskattad kost om ni frågar mig. Inte så bra för din hälsa om du frågar Anna Skipper. Sjukt bra för själen om du återigen frågar mig. Heta kreationer att nämna är:

• Blåbärspaj - Ett stort plus är att alla blir blå runt munnen.
• Päron och nektarinpaj med kanel.
• Banan och päronpaj. -Slemmigt!
• Hallon och persikopaj. - Vi trodde att det skulle bli otroligt sött men det var bara gott.:
  

Jag känner att vi snart har utarmat frukternas alla möjligheter, så jag funderar på att gå in på lite mer experimetella pajer:

• Morot citron och aprikos
• Banan, äpple och jordnötter
• lingon med kanelgrädde till
• Hjortron och brieost
• HP-sås
  

Djur och barn

Trots att jag är storasyster till två systrar har jag alltid hyst en viss skepsis mot småbarn. Jag förstår inte vad de säger och vet inte hur man håller dem och fattar inte vad de vill. Djur, i synnerhet katter, vill jag mest jävlas med. Jag vill kånka runt på dem fast de inte vill och blåsa dem i öronen fastän jag vet att det är jättetaskigt.

Barnskepcisimen reducerades visserligen något när jag jobbade på dagis en period, det enda som krävdes verkade vara att hänga lite mer med barn mellan 1 och 5 år så kändes det lite enklare och faktiskt riktigt skoj emellanåt. Spädbarn gör mig dock fortfarande smårädd. Särskilt när det propsas på att jag ska hålla i dem! Hu!

Men djur verkar fortfarande ha något emot mig. Till och med robothunden AIBO som vi skulle göra laborationer med i kursen jag läser nu trilskades och ville inte alls som vi ville. Det hjälpte inte ens att jag plockade fram min mest moderliga sida när jag gullade med den....

Värmland, värmland, värmland. Ödemark, ödemark, ödemark.....

Lokala festligheter...
Första helgen i oktober äger den årliga "arvika-MÂrten" rum. Detta inbegriper marknad i centrala Arvika, samt diverse festligheter, konserter osv. i anslutning till detta. Jag har enormt svårt för marknadstillställningar av företrädelsevis två skäl: 1) Jag har svårt för trängsel och folksamlingar, 2) Jag har i princip inte hanterat kontanter sedan jag fyllde arton och fick ett VISA-kort. Av dessa enkla anledningar tänkte jag hålla mig borta från jippot, men på lördagen insåg jag att jag var tvungen att fara till stan och inhandla livsnödvändighter såsom krossade tomater och öl och tänkte naivt nog att det inte kan vara så farligt. Arvika är ju en skitstad.
Jag tog min handväska
Jag satte mig på bussen.
Jag klev av bussen.
STORT MISSTAG
Det var mer folk än på Times Square på nyårsafton. Det var trängre än i moshen framför scenen på en The Ark-konsert. Hela Värmland verkade befinna sig i centrala Arvika (och alla som besökt denna världsmetropol vet att det inte är en stor yta) tillsammans med mig. ch jag som bara ville överleva helgen. Underskatta aldrig lokala helgdagar. Särskilt inte i småstäder.

Övningshysteri och övningsleda...
Vad ägnar an sig åt om man läser musik? Tja... musik. men mer specifikt då? Ja, man har lektioner på huvud och biinstrument. Man har teoretiska ämnen som musikhistoria och musikteori. Man har andra ämnen man tycker är kul, typ arrangering och komposition. Sen har man en del "fritid" och det är då man försöker bota sin prestationsångest om man har en dålig period och spelar för livet om man har en bra period. Med andra ord: Man Övar. Alla gör det, det är helt normalt, men uppenbarligen fruktansvärt svårt för utomstående att förstå. Jag övar plus minus tre yimmar om dagen vilket är lite om man jämför med pianister och violinister (men de har ingen ambis att knäcka, så....). Om amn övar tre timmar om dagen varje dag, även på helgerna säger det sig självt att man kan bli lite trött på det i bland. Då pressar man sig lite till. Det är lätt att ryckas med i övningshysterin, men det är ocså lätt att bli less. På det här viset ungefär: Nu har jag spelat Haydn framlänges, baklänges och i sidled hundra gånger. Jag har spelat alla flow-studies ett till och med sexton hundra gånger. Jag har övat skalor. Alla skalor. Dur OCH moll i ALLA lägen. Jag har övat hanonskalor på pianot. Jag har övat kadenser på pianot, i dur och moll. Jag har spelat alla Bartóketyderna. Nu orkar jag inte mer. Vad göra? Jag går och gör arr-äxan, ser en film, går och lägger mig tidigt. Vaknar tio minuter innan klockan och är så JÄVLA sugen på att spela Arutunian. Och så börjar det om. Man rycks med liksom.

Fast nu behöver jag nog pausa lite för jag slarvade bort en nyinköpt påse med bröd och hittade den i badrummet ett par timmar senare.....

Häll upp, drick upp, ställ upp....
Det händer alltid intressanta saker när det är fest och man upptäcker nya intressanta sidor hos sig själv och andra. Detta gäller även i värmlands skogar. Kanske i ännu större utsträckning än någon annan stans. Man har nämligen inte så många andra ställen att ta vägen till än skolan och ens vänner som möjligen bor så långt bort som tre kilometer (i exotiska Dottevik). Förra helgen (sista helgen i september) hade vi till exempel en väldigt intressant fest. På skolan. Var annars? Det är inte som om man vill gå ut i Arvika för när man (jag) gjorde det senast blev väskan stulen. I vilket fall som helst var det inflyttningsfest i E-huset och mycket folk skolhemma över helgen, vilket bäddade för drag. Förfesten började lite lagom varpå det eskalerade snabbt. Den första personen som bestämde sig för att däcka gjorde detta påpassligt vid elvasnåret innan en katastrof inträffade. Nästa person att lämna kalaset var jag. Om jag mins rätt någongång vid tolvrycket. "Nä nu är jag alldeles för full", deklareade jag, "nu går jag och lägger mig innan det går över styr". Så kan det gå. Håhåjaja.. .Tempura mutantur, nos et mutantur in illis....

Man kan chilla lite på helgen också. Ungefär som gågna helgen. Baka scones och kolla på varan-tv. Bli lite lycklig för att Emma ber om att få se ett AMK-fig. (Visst är det lite kärlek när ens nya vänner är intresserade av ens gamla bagage?) Göra sånt man aldriggör annars, som att öva.... Sen om allt går som det ska har man en fantastisk upplevelse då man vaknar på måndag morgon och chockerat inser att ännu en vecka har passerat.

Hello, my name is Bengan

Somliga grejer blir man aldrig av med. Typ maskrosfläckar, finnar på ryggen och fyndiga smeknamn. Kan vara tröttsamt emellanåt men det känns ändå lite kärlek när folk väljer att vara PERSONLIGA mot en. För mig började det med ett skämt jag tyckte var roligt, övergick i ett skämt jag tröttnade på, blev något jag vande mig vid, saknade och återfick utan att behöva be om det.

Jag var helt säker på att mitt namn skulle upphöra i samband med muck, vilket egentligen var en dum tanke eftersom jag delvis dragits med det sedan gymnasiet, men det kommer inte att inträffa förrän jag lever som eremit mitt ute i öknen, kallar mig själv för Månståle och bara umgås med bältdjur. Jag kallas Bengan. Jag står antagligen som Bengan i hälften av alla telefonböcker jag finns med i. Jag heter Bengan. Faktum är att jag ÄR Bengan. Lika mycket som jag är Johanna och Bengtsson. Och jag gillar't!