Somliga grejer blir man aldrig av med. Typ maskrosfläckar, finnar på ryggen och fyndiga smeknamn. Kan vara tröttsamt emellanåt men det känns ändå lite kärlek när folk väljer att vara PERSONLIGA mot en. För mig började det med ett skämt jag tyckte var roligt, övergick i ett skämt jag tröttnade på, blev något jag vande mig vid, saknade och återfick utan att behöva be om det.
Jag var helt säker på att mitt namn skulle upphöra i samband med muck, vilket egentligen var en dum tanke eftersom jag delvis dragits med det sedan gymnasiet, men det kommer inte att inträffa förrän jag lever som eremit mitt ute i öknen, kallar mig själv för Månståle och bara umgås med bältdjur. Jag kallas Bengan. Jag står antagligen som Bengan i hälften av alla telefonböcker jag finns med i. Jag heter Bengan. Faktum är att jag ÄR Bengan. Lika mycket som jag är Johanna och Bengtsson. Och jag gillar't!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment