Saker som inte är okej

"Nu ska jag berätta lite historia för dig, lilla fröken 20-nånting"

Spänningen är hög på Sparbanken Finn

Uppdrag: Skaffa nytt BankID

Anledning: Nån slags dator/hårddisk-krasch ur vilken Oscar förvisso ordnade en fin back-up, men på någon vänster kom inte mitt BankID med

Hypotes: Jag lär ju få stå i kö en stund

Genomförande:

Dag 1: Jag cyklar till banken innan jag ska ta bussen till Malmö tillsammans med Ellen och Lovisa. Det är stört mycket tanter och farbröder inne på Sparbanken Finns lilla kontor i Dalby Centrum. Det halas fram bankböcker och sedlar. Jag står och trampar. 11:28 ringer Ellen och säger "Bussen är här, var är du??". Nederlaget vad gäller bankärenden är ett faktum och jag rusar till busshållplatsen med nummerlappen hårt ihopknycklad i handen.

Dag 2: Pappa ska till bibblan och jag hänger på för ett nytt försök i min jakt på BankID. Denna gång är det betydligt mindre folk inne i banken. Jag tvekar ett ögonblick framför nummerlappsapparaten; kassa eller kundservice, jag väljer kassa! 10 minuter senare får jag reda på att jag borde valt kundservicen, men att det nog ska gå bra. Efter många om och men och bråk från banktantens sida med det nyutvecklade systemet; "Allt måste ju förnyas" säger hon med en suck, en hiskelig massa olika sifferkominationer och en signatur på ett papper får jag äntligen möjlighet att gå hem och betala min hyra.

Sen gick jag till systembolaget och köpte rättvisemärkt rödvin till nyårsafton!!

Julpsykos del 5

När jag satte mig på tåget för att resa hem till den familjära friden från ett frostnupet och vintervackert Värmland var julstämningen på topp i mitt fridfulla sinne. Drygt tre veckor med kamratligt mys, lucior och julkonserter hade gjort mig minst sagt laddad. När jag steg upp i morse såg jag knappt till leråkern på andra sidan gatan på grund av en dimma som tycktes eftersträva konsistensen hos skånsk ärtsoppa; tjock och simmig. Det blev i alla fall en bra julafton som började som vanligt med kakfrukost. Dock interfererad av pappas kraftfullt ringande mobiltelefon. Det var nämligen så att Faderskapet har pressjouren och en nitisk norrman bestämde sig för att ringa och prata om utsläppsrättigheter i dag. Faktum är att även resten ev dagen präglats av ringande telefoner, samt av kakor, fänkålssallad och gröt. På det hela taget en bra julafton med lagom mycket paketer, som vanligt en bok som även i år var författad av årets nobelpristagare. Jag fick en vindagbok också, av Knut. Så nu ska jag börja tänka igenom och anteckna när jag dricker vin. Hej vuxenpoäng. I morgon blir det traditionell middag och spela spel med kusinerna. Håhå jaja....

Julpsykos del 4

Julen och Lund är sig lika. Och tur är väl det.

Skånevädret är som man kan förvänta sig. Rått.

Stressen och prestationen vad gäller den analkande högtiden når nya höjder. Som vanligt.

Till och med en smula förväntan vad gäller juleklapparna har jag skakat fram, såhär på sluttampen.

I övrigt har jag bråkat med årets nytillskott i gotteburken; Panforte. Vad är det med italienarna och hårdhet? Hårda små mandelskorpor och aldente pasta och nu alltså stenhård nougat. Sanslöst.

Julpsykos del 3

Man tror inte riktigt att det kan hända, men det kan faktiskt gå till lätt överdrift, det här med jul och mat. Eller kanske inte mat, men kakor. Och kanske inte ens kakor utan rent specifikit lussekatter, saffransbröd eller vad man nu vill kalla det.

Igår var tredje dagen i rad jag åt mig mätt på lussekatter. Det var glöggfest med kogvetare och spexare i en enda röra. Och vi byggde pepparkakshus av slutscenen i spexföreställningen! Mäkta trevligt och mäktiga saffransbullar.

I förrgår blev jag också hiskeligt mätt när jag hängde med fina kulturvetare hemma hos brevvänsEmma där det utöver saftiga saffranskatter bjöds på must, glögg och chili och saffranstryffel!

Dagens dessförrinnan var det inte bara Lucia utan även min vän Jägers födelsedag och han bjöd traditionsenligt in alla sina vänner på bullar med mjölk/ lussekatter med glögg. Ett i sanning angenämt kalas!!

Framöver ser det ut som att sötebrödstrenden svänger åt det matigare hållet; ikväll har korridoren någon slags christmas dinner (men det verkar som det kommer att serveras kyckling och rataouille och potatis), imorgon är det julfest och på tisdag är det stora förhoppningar om flytt samt julgrillning.

Och på fredag är det (som alla längtar efter) jullov!

Nyfiken på Doris

Årets nobelpristagar i litteratur väcker, genom Eva Witt-Brattströms artikel på dn.se, min nyfikenhet!

En tant som dricker gin och erkänner fördelarna med kvinnoskapet. Går det att komma undan?

Julpsykos del 2

Få saker gör mig så julsentimental som ett riktigt klassiskt luciatåg. Detta utspelade sig i dag och hela min klass medverkade. Nu snackar vi alltså ett riktigt hardcoreluciatåg på kanske sextio personer med mystomtar med näbbstövlar och skägg, stjärngossar med strutar, tärnor med lingonkransar och en lång, välsvarvad mörkhårig lucia. Till på köpet hade varje tärna tillverkat sin egen lingonkrans av ris som hon själv samlat in med kylslagna fingrar i de värmländska skogarna. Likt änglar sjöngo vi odödliga klassiker som Betlehems stjärna, Stig in lucia...., och nu tändas.... och inte ett öga var torrt. Det är liksom inte luciamorgon utan körsång.

I killed ny computer

Backup är en bra grej.

Hela mitt liv har jag tänkt "det händer inte mig", så när hårddisken faktiskt pajjar är det sjuk tur att nab har haxxorvänner nära till hands!!

Tårta på tårta...

I går hade vi finkulturpsykos i tre timmar med Fanny och Alexander. Jakob fick något slags ryck och bjöd på tårta. Det var ingen dålig tårta heller.

• Botten var en kladdkaka.
• Sedan var det ett tjockt lager apelsinchokladtryffel
• Ovanpå var det en fransk chokladtårta
• Allt var täckt med ett tjockt lager vit choklad.

Behöver jag säga att man var tvungen att skära MYCKET tunna skivor?

Julpsykos

Man kan hitta spännande saker när man är på adventsfika i kristna kollektiv.

I helgen har jag hängivit mig åt att falla djupt in i julpsykosen, det började på fredagen när jag gick ensam på stan och köpte de första juklapparna. på lördagen fortsatte jag i samma anda med att stiga upp relativt tidigt och börja baka lussekatter och sedan trycka in nejlikor i en apelsin och rugga upp diverse adventsljusstakar.

Söndagen inleddes med "Den lilla sjöjungfrun" (välförtjänt start efter en natt på [hg]) och fortsatte med julmarknad i gamla Linköping, en innebandymatch och mera julmarknad i den mysigaste secondhand-butiken i stan (Misoui) och sist men inte minst adventsfika hos Kristina.

Grattis på ettårsdagen.....

.... alla som ägnade Anno Domini 2006 åt att putsa skor, gå i takt, svettas, få spännande solbränna, spela i TV, hälsa på Kungen, bli skällda på, dricka i kapp med norrmän och indier, bo för många i varje rum och hata men ändå älska varenda jävel som väckte en på mornarna/inte städade/inte lärde sig figet/ trampade en på putsen fast som saknar allt ovanstående en smula i bland. Framåt kamrater!

Porr till frukost

Idag när jag lagat frukostte, brett leverpastejssmörgås och hällt upp yoghurt i en skål och plockat ut en nyttig vitamin och mineral-tablett ur dess burk (MittVal Kvinna) så gick jag som jag brukar ut i korridorens gemensamma vardagsrum för att inmundiga mitt morgonmål. Att det var stökigt bekom mig inte så mycket, en av korridoriarna hade haft fest häromdagen. På bordet låg nåt som liknade ett par tevetidningar som när jag kom närmare visade sig ha en brud i små trosor på framsidan. Ursäkta!? Tänkte jag. Tog de båda tidningarna och lade dem resolut i pappersinsamlingen.

Vad ska man göra?
Porr for folk konsumera så mycket de vill, jag lägger (för tillfället) inte några moraliska aspekter i det. Men jag vill inte vara med!

Tre veckor kvar här nu och tur är väl det!

För gamla tiders skull

Livet var spännande 2004!

Vardagliga lustigheter.

Följande två små bisarrheter damp ner i min skolmejl i dag. Jag blev på så gott humör att jag vill dela med mig av det:

"Jag har bytt personligt pronomen och vill nu att om ni adresserar mig, i ett samtal med mig eller annan person, adresserar mig som hen istället för han. "

"Det är absolut förbjudet att åka skateboard eller liknande redskap inomhus."

Äta ordentligt

Jag tycker om att äta ordentligt, vem gör inte det? Periodvis gränsar detta tycke till besatthet. Stor frukost, genomtänkt, nyttig lunch och omfattande middag ska det vara. Och mellanmål. Lyckligtvis bor jag på internat och kan äta tre någorlunda vettiga mål mat om dagen utan att behöva tänka på vare sig inköp, tillagning eller disk, s å jag äter ordentligt. Under veckorna. På helgerna är det nämligen ingen som lagar mat till mig vilket resulterar i att förslappade jag får extremt svårt att styra upp mig själv. Min räddning är att jag har vänner som också är sugna på att laga mat, det är ju klart roligare om man är fler än en. Men ändå liksom. Var är min självdisciplin? Varför är jag bara sugen på rostemackor och varma koppen under helgerna? Förändras min ämnesomsättning klockan fem på fredag eftermiddag? Och vad kommer att hända när Karin flyttar efter jul?

lite insikt i problematiken. En matdagbok över de gångna helgerna:

lördag 17/11
Två rostemackor och lite yoghurt till frukost.
Åker tåg till T-hättan. Äter lite nötter och klementiner. Kaffe.
Fyrasnåret: Hartelius vill bjuda på lunch ute. Jag är sådär hungrig men gratis är gott och jag är fattig. Indisk ost med spenat blir det. Plus kaffe.
Kvällen: Div. Plockmat. och alkoholhaltiga drycker.

Utvärdering: Bra dag tack vara att Hartelius bjöd mig på lunch.

söndag 18/11
Frukost: Två glas apelsinjuice.
Tågresa. En smörgås, en mazarin tre koppar kaffe. Nötter och klementiner.
Kväll: Fyra rostemackor och varma koppen.

Utvärdering: Dålig dag.

Lördag 24/11
Frukost: Tekaka med ost, mazarin och te.
Lyssnar på två examenskonserter i rad. När de är slut är klockan kanske åtta. Karin ska på middag och kan inte laga mat med mig. Katastrof. Funderar på om det är okej att äta rostemackor och varma koppen. Hänger i köket tills Karin kommer förbi och ger mig linsröran som blv över från hennes bjudpajbak. Äter den med spagetti.

Utvärdering. Kan man skylla på sen frukost? Dålig dag...

Söndag 25/ 11
Frukost på rostemackor och yoghurt. Extremt ont i magen. Kan inte öva p.g.a detta. Saknar även hungerkänslor, har bara groteskt ont. Tillsammans med Karin god och uppstyrd middag. Tvingar i mig maten. Äter en pepcid och går och lägger mig. Käkar en värktablett. När den börjat verka känner jag äntligen att jag är lite hungrig. Ballar ur fullständigt. Äter sex rostemackor med tahini och tre koppar te. Och lite kakor.

Utvärdering: Mystiskt magont. Annars ok dag. KArins förtjänst?



Liksom vad gör man? Det måste vara så att mitt system går åt pipan om jag inte äter frukost klockan åtta....

Shopparsally modebloggar

Igår tog jag tag i mitt liv igen och gick till frisören. Det är sånt som behövs när man städat sitt rum för första gången på över 1½ månad och har nyvunnen fritid i hålen efter spexandet.

Jag tog tillfället i akt och gick på stan i kombination med frisörbesöket. Det är nåt särskilt med att gå på stan själv. Och jag gillar det.

Jag såg en kille i en fin Henrik vibskov-tröja. Lite pinsamt att jag så lätt kunde placera den, men det är väl sånt man får leva med. Jag provade även en sanslöst fin, svart, blank, plisserad noanoa-klänning som jag lovar att köpa om jag hittar den på rean. Efter frisörbesöket tog jag en sväng genom den tämligen mediokra gallerian Gränden. På andra våningen lät jag bli att köpa hårspännen med rosetter på på glitter. Sen gick jag runt hörnet och framför mig uppenbarade sig en Lush-butik! Jag var tvungen att gå in och fråga ungefär hur länge de hade funnits i stan egentligen. Det visade sig inte så länge. Men vill du köpa vegoschampoo så är jag i fortsättningen din hovleverantör!

Mina shoppingbestyr (lägg märke till att de begav sig 2 dagar innan CSN!) resulterade i: läppbalsam från lush, ett sjuukt brett skärp från hm, hela skosnören och material till mitt senaste fritidsintresse: korsstygnsbroderi. Mer om det en annan dag!

en grej till....

Det där kontrollsystemet de vill studera är faktiskt sjukt häftigt. Du borde också få kolla på det!

Håhå jaja...

Jag är i och för sig föga överraskad. Min pappa har att göra med det mesta och de flesta. Sally, min värld är också liten; Cello-Emil i min klass känner en kille som heter Tomas som går i din klass och är med i ditt spex.

Världen är en liten plats

I början av veckan så hör jag några kogvetare som läser året över mig ropa:

"Sally, Sally vi har precis pratat med din kompis Pappa"

De har tydligen ringt till eon för att fråga om de får studera ett kontrollrum i kursen Beteende i Komplexa System, din far svarar i Malmö och när de presenterar sig som kogntionsvetare i Linköping är kopplingen görs omedlebart!

Igårkväll finner jag plötsligt ut att han som spelat piano i bandet i spexet i höst inte bara råkar heta Melin i efternamn (vilket inte sa mig så mycket) men att han alltså gjort lumpen tillsammans med dig, Johanna.

Är det OK att bli klaustrofobisk inför jordens litenhet?

genom det sjunde kalejdoskopet

tog jag mig en titt i går och beskådade ett tiotal uruppföranden av helt nyskriven musik som skolans kompositionsstuderande stod bakom. De absolut starkaste bitarna var helt klart Sven Grönbergs två stycken; "Slagen av köld" för cello och piano samt "Kvällsljus" för Viola, cello, K-bas, A-klarinett och accordeon. Genomtänkt, välskrivet och med otroligt vckra teman. Jag önskar att ni var där. Nyskriven musik är häftigt, alla borde gå på ett uruppförande minst en gång i sitt liv eftersom man inte kan ha några förväntningar på det. Carmina Burana är alltid Carmina Burana och det finns femtielva åsikter om ur Carmina Burana ska vara. Fredrik Ewaldssons första trumpetkonsert däremot är dte bara Fredrik Ewaldsson som kan ha en åsikt om tills den släpps ut i det fria och då är det bara att gratulera. Sedan kan man ha åsikter. Fast det är ju överflödigt....

För mycket av det goda?

Idag samlade jag tantpoäng genom att använda en rabattkupong när jag handlade. Jag köpte massa vanliga saker; ost, bregott, gurka, bacon, dambindor (ordet dambinda kan vi diskutera en annan gång), lingonsylt. Såntdär man behöver då och då. Naturligtvis gjorde kupongen som var 20 kronor rabatt att jag var tvungen att inhandla något jag egentligen aldrig hade fått för ig att köpa nämligen Findus Megastora kanelbullar med extra mycket god fyllning. De kostade 45 kronor, så jag fick den således för 25.

Med det enorma sötsuget som jag skyller på allt spexande (= det är ok att småäta) och mens och sånt så kändes det som en trevlig kvällsfika med en kopp te och ett par megabullar. Jag värmde dem i micron och det gick bra, de blev precis lagom varma utan att bli sådär segt som bröd tenderar att bli när man micrar det. Bullarna kändes mer nybakade i konsistensen.

När jag högg in på en tugga (eller snarare på den första upprullade biten av bullen) så fylldes dock min mun av den extra myckna megasöta fyllningen så är lite väl påtagligt mycken för att det ska kännas ok! Och betänk då att jag tänjt på mina sockergränser den senaste månaden något enormt (de är inte ens snäva alls från början). Så se upp med kupongerbjudanden!

3 trappor upp med hiss

Ernst har flyttat in i min hjärna och vägrar nog flytta ut innan jag fått den där lägenheten (som jag tackat jaJaJA till). Från första januari bor jag på egen hand och får bestämma själv och kan utan knussel dricka mitt frukostte iklädd nästan inget alls.

På nätterna sover jag inte för jag kan bara tänka på fondväggar, möbleringar, bokhyllor och teburkar. Det är fantastiskt!

Musik som river murar

Barber: Adagio för stråkar.

punkt

Min nya kompis

En sån här, fast inte just denna

Dagens outfit:

Blå rock modell trollkarl
Nattsärk
Långkalsonger - Craft
Raggsockar
Tofflor - Joels
Mössa ala Skalleper
Löshår i form av skägg (inkl blad och kvistar) och ögonbryn
makeupen är från Grimas och glasögonen från synsams banravdelning 1998

Nya väggar?

Imorgon ska jag titta på en etta. Den ligger ett stenkast härifrån och lever förhoppningsvis upp till mina förhoppningar om den.

Det som drar en bort och tillbaka

Det är skönt att vara i föräldrahemmet. Det är jobbigt att vara i föräldrahemmet. Jag har längtat hit nåt fruktansvärt, men lika fruktansvärt längtar jag bort till min nya lilla familj. Lika mycket som jag längtat efter mammas mat längtar jag efter linser och ris och nånstans där det är okej att spela piano halv elva på kvällen.

Missöden i logen

I spexet har min karaktär tilldelats både skägg och lösögonbryn vilket jag tycker är sjukt fräckt! Man limmar fast skägget och ögonbrynen med mastix som är ett sjukt starkt lim. När man ska ta bort håret från ansiktet igen använder man nåt slags lösningsmedel som man inte vill få i ögat. Men om man har råkat fästa ena lösögonbrynet i lite av sitt eget ögonbryn kan det hända att man råkar vaxa bort delar av detta! INTE ROLIGT! (även om det kunde gått mycket värre)

Du lever antaligen bland kogvetare när..

• Allt som man inte omedelbar förstår sig på hur det fungerar förkastas som okoggigt (det kan vara allt från bruksanvisningar och hemsidor till muntliga förklaringar och korköppnare)
• Du och dina vänner inte enbart drar fackrelaterade skämt som relaterar till ett ämne utan till alla delvetenskaper ni läst på programmet hittills
• Frågor som "hur vet jag att du vet vad jag menar" och "hur representeras minnen i hjärnan" är frågor som håller dig vaken på natten
• Du vill ha robothunden AIBO som husdjur
• Du tycker namn som KondVet och KulturVet och KrogVet är fyndiga

hmm.. musikerlistan blev ju onekligen roligare. Men det är för att musiker är så konstiga!

Du lever antagligen bland musiker när.....

• Du inte kan ta ett bad på grund av att badkaret är ockuperat av en trumpet som, sönderplockad i sina beståndsdelar, ligger i blöt där.
• Du under fem veckors tid förfestat endast till Mahlersymfonier.
• Du börjat uppskatta Mahlersymfonierna.
• De första handledsvärmarna tas i bruk runt siste september och stannar på fram till första juni.
• Du hört någon använda frasen "En gång på orkesterlägret...." utan att skämta.
• Tentaångesten är utspridd över hela året och kallas övningsångest.
• En konsert närmar sig och alla (kvinnor OCH män) verkar drabbas av PMS.
• Du upplevt och överlevt ett fyllejam.
  

Thank God it's friday?

Jag har lyckats få ett schema som bara är jobbigt på fredagar. Hur fan gick det till? Normen är att man ska ha det slappt och mysigt på fredagar för att kunna värma upp inför helgen på ett lämpligt sätt. Men icke. Klockan ringde kvart i sju och jag önskade den til ett betydigt varmare ställe än Arvika, ställde fram den en timme, stängde av den och gick upp och genomförde förtifem minuter yoga i en spontan influens från mammas sida av familjen. Pigg som en lärka vaknade jag upp ur djupavslappningen och insåg att jag aldrig skulle hinna duscha, byta om och äta frukost innan kören. SÅ jag struntade i det. Dagens outfit blev således pyamasbyxor lökig kofta och fettigt hår. Kören slutade halv elva och i samma ögonblick började musikteorilektionen som varar i en och en halv timme. Ni som någon gång har läst musikteori vet att dte är ett GANSKA TUNGT ämne som INTE lämpar sig för långa lektioner. Ni som inte har läst musikteori: Ni vet inte vad ni går miste om..... När pärsen var över hade jag femton minuter på mig att springa till matsalen, ta mat i en låda och springa tilbaka till skolan och ha möte med sektionsstyrelsen där Therese envisade sig med att proppa i mig kladdkaka. Klockan ett började arrangeringslektionen. Då började även det extrainlagda brassrepet som jag fullständigt glömt av. Jag hann då på c.a en kvart rusa in poå arrangeringen, sitta där ett par minuter, inse att något var fel, fundera på vad, inse att det var avsaknaden av brassmusiker som var fel, komma på att de var på brassrep, hämta trumpeten, leta som en skållad bäver på hela skolan efter resten av brasset, få panik, bekämpa paniken och hitta brassmusikerna i RYTMIKSALEN (fortfarande med fettigt hår och äckliga pyamasbyxor). Efter en förtifemminuters orgie i renässansmusik gick jag på arrangeringslektionen som var efter min egentliga lektion och efter att ha tittat uppgivet på läraren i ytterligare en halvtimme fick jag äntligen gå och duscha. Thank god it's friday? Hell no!

Det är jag som är kapten på den här båten

Jag var på finlandskryssning för första gången i mitt liv sön-mån. Det var en spännande upplevelse. Det var kulörta lyktor, speglar som fönster, bubblande pelare, karaoke och gin&tonic på burk. Och 2000 studenter iklädda olika grader av overall. Och salamisnacks som hette Sally, i tax free-shoppen.

Paj åhoj!

Vi bakar i snitt en paj i veckan på det här bygget. Inte finpaj utan smulpaj som man kan äta sig riktigt mätt på. Sjukt underskattad kost om ni frågar mig. Inte så bra för din hälsa om du frågar Anna Skipper. Sjukt bra för själen om du återigen frågar mig. Heta kreationer att nämna är:

• Blåbärspaj - Ett stort plus är att alla blir blå runt munnen.
• Päron och nektarinpaj med kanel.
• Banan och päronpaj. -Slemmigt!
• Hallon och persikopaj. - Vi trodde att det skulle bli otroligt sött men det var bara gott.:
  

Jag känner att vi snart har utarmat frukternas alla möjligheter, så jag funderar på att gå in på lite mer experimetella pajer:

• Morot citron och aprikos
• Banan, äpple och jordnötter
• lingon med kanelgrädde till
• Hjortron och brieost
• HP-sås
  

Djur och barn

Trots att jag är storasyster till två systrar har jag alltid hyst en viss skepsis mot småbarn. Jag förstår inte vad de säger och vet inte hur man håller dem och fattar inte vad de vill. Djur, i synnerhet katter, vill jag mest jävlas med. Jag vill kånka runt på dem fast de inte vill och blåsa dem i öronen fastän jag vet att det är jättetaskigt.

Barnskepcisimen reducerades visserligen något när jag jobbade på dagis en period, det enda som krävdes verkade vara att hänga lite mer med barn mellan 1 och 5 år så kändes det lite enklare och faktiskt riktigt skoj emellanåt. Spädbarn gör mig dock fortfarande smårädd. Särskilt när det propsas på att jag ska hålla i dem! Hu!

Men djur verkar fortfarande ha något emot mig. Till och med robothunden AIBO som vi skulle göra laborationer med i kursen jag läser nu trilskades och ville inte alls som vi ville. Det hjälpte inte ens att jag plockade fram min mest moderliga sida när jag gullade med den....

Värmland, värmland, värmland. Ödemark, ödemark, ödemark.....

Lokala festligheter...
Första helgen i oktober äger den årliga "arvika-MÂrten" rum. Detta inbegriper marknad i centrala Arvika, samt diverse festligheter, konserter osv. i anslutning till detta. Jag har enormt svårt för marknadstillställningar av företrädelsevis två skäl: 1) Jag har svårt för trängsel och folksamlingar, 2) Jag har i princip inte hanterat kontanter sedan jag fyllde arton och fick ett VISA-kort. Av dessa enkla anledningar tänkte jag hålla mig borta från jippot, men på lördagen insåg jag att jag var tvungen att fara till stan och inhandla livsnödvändighter såsom krossade tomater och öl och tänkte naivt nog att det inte kan vara så farligt. Arvika är ju en skitstad.
Jag tog min handväska
Jag satte mig på bussen.
Jag klev av bussen.
STORT MISSTAG
Det var mer folk än på Times Square på nyårsafton. Det var trängre än i moshen framför scenen på en The Ark-konsert. Hela Värmland verkade befinna sig i centrala Arvika (och alla som besökt denna världsmetropol vet att det inte är en stor yta) tillsammans med mig. ch jag som bara ville överleva helgen. Underskatta aldrig lokala helgdagar. Särskilt inte i småstäder.

Övningshysteri och övningsleda...
Vad ägnar an sig åt om man läser musik? Tja... musik. men mer specifikt då? Ja, man har lektioner på huvud och biinstrument. Man har teoretiska ämnen som musikhistoria och musikteori. Man har andra ämnen man tycker är kul, typ arrangering och komposition. Sen har man en del "fritid" och det är då man försöker bota sin prestationsångest om man har en dålig period och spelar för livet om man har en bra period. Med andra ord: Man Övar. Alla gör det, det är helt normalt, men uppenbarligen fruktansvärt svårt för utomstående att förstå. Jag övar plus minus tre yimmar om dagen vilket är lite om man jämför med pianister och violinister (men de har ingen ambis att knäcka, så....). Om amn övar tre timmar om dagen varje dag, även på helgerna säger det sig självt att man kan bli lite trött på det i bland. Då pressar man sig lite till. Det är lätt att ryckas med i övningshysterin, men det är ocså lätt att bli less. På det här viset ungefär: Nu har jag spelat Haydn framlänges, baklänges och i sidled hundra gånger. Jag har spelat alla flow-studies ett till och med sexton hundra gånger. Jag har övat skalor. Alla skalor. Dur OCH moll i ALLA lägen. Jag har övat hanonskalor på pianot. Jag har övat kadenser på pianot, i dur och moll. Jag har spelat alla Bartóketyderna. Nu orkar jag inte mer. Vad göra? Jag går och gör arr-äxan, ser en film, går och lägger mig tidigt. Vaknar tio minuter innan klockan och är så JÄVLA sugen på att spela Arutunian. Och så börjar det om. Man rycks med liksom.

Fast nu behöver jag nog pausa lite för jag slarvade bort en nyinköpt påse med bröd och hittade den i badrummet ett par timmar senare.....

Häll upp, drick upp, ställ upp....
Det händer alltid intressanta saker när det är fest och man upptäcker nya intressanta sidor hos sig själv och andra. Detta gäller även i värmlands skogar. Kanske i ännu större utsträckning än någon annan stans. Man har nämligen inte så många andra ställen att ta vägen till än skolan och ens vänner som möjligen bor så långt bort som tre kilometer (i exotiska Dottevik). Förra helgen (sista helgen i september) hade vi till exempel en väldigt intressant fest. På skolan. Var annars? Det är inte som om man vill gå ut i Arvika för när man (jag) gjorde det senast blev väskan stulen. I vilket fall som helst var det inflyttningsfest i E-huset och mycket folk skolhemma över helgen, vilket bäddade för drag. Förfesten började lite lagom varpå det eskalerade snabbt. Den första personen som bestämde sig för att däcka gjorde detta påpassligt vid elvasnåret innan en katastrof inträffade. Nästa person att lämna kalaset var jag. Om jag mins rätt någongång vid tolvrycket. "Nä nu är jag alldeles för full", deklareade jag, "nu går jag och lägger mig innan det går över styr". Så kan det gå. Håhåjaja.. .Tempura mutantur, nos et mutantur in illis....

Man kan chilla lite på helgen också. Ungefär som gågna helgen. Baka scones och kolla på varan-tv. Bli lite lycklig för att Emma ber om att få se ett AMK-fig. (Visst är det lite kärlek när ens nya vänner är intresserade av ens gamla bagage?) Göra sånt man aldriggör annars, som att öva.... Sen om allt går som det ska har man en fantastisk upplevelse då man vaknar på måndag morgon och chockerat inser att ännu en vecka har passerat.

Hello, my name is Bengan

Somliga grejer blir man aldrig av med. Typ maskrosfläckar, finnar på ryggen och fyndiga smeknamn. Kan vara tröttsamt emellanåt men det känns ändå lite kärlek när folk väljer att vara PERSONLIGA mot en. För mig började det med ett skämt jag tyckte var roligt, övergick i ett skämt jag tröttnade på, blev något jag vande mig vid, saknade och återfick utan att behöva be om det.

Jag var helt säker på att mitt namn skulle upphöra i samband med muck, vilket egentligen var en dum tanke eftersom jag delvis dragits med det sedan gymnasiet, men det kommer inte att inträffa förrän jag lever som eremit mitt ute i öknen, kallar mig själv för Månståle och bara umgås med bältdjur. Jag kallas Bengan. Jag står antagligen som Bengan i hälften av alla telefonböcker jag finns med i. Jag heter Bengan. Faktum är att jag ÄR Bengan. Lika mycket som jag är Johanna och Bengtsson. Och jag gillar't!

Skål, för er som har nån

I fredags lurade jag och Stina oss själva (och alla typiskt fredagsgulliga par på hemköp) och åt romantisk svennemiddag bestående av pizza och coca cola och tända ljus i Stinas röda sammetssoffa. Som grädde på moset tittade vi på det roligaste teve har att erbjuda för tillfället: Mia och Klara

rekan

Hittar man en påse räkor för en billig penning (t ex 10 spänn!) kan man fräsa curry, färsk chili, rivet limeskal och vitlök i smör och sedan fräsa zucchini i detta. Sedan kan man hälla på vispgrädde, slänga på lite tomatbitar krydda med salt och peppar och lägga på de skalade räkorna som man pressat limesaft över. Man kan ha pasta till.

SMK? Jag är på!

Här är gårdagens outfit som jag själv klassificerade som ett helt jävla luciatåg men som några rara pågar på [hg] snarare tyckte liknande Frej(?) i SMK. det var smickrande tror jag. Värt att notera är att Stina och Gro var gladare än de ser ut.

Ingemar, Mads, Alexandr et moi

Jag befarade att helgenskulle bli ensam och tråkig eftersom stora delar av mitt nya chick-posse åkte hem i helgen. Som tur var evisade både fredag och lördagkvällen att jag hade fel. Det enda som levde upp till mina negativa förväntningar var maten, som inte riktigt vill sig utan min tofu-vän och vapendragare Karin. Jag har dock haft sällskap av trevliga herrar som i viss mån kompenserat denna frånvaro.

Jag peppade upp på fredagen genom att göra något jag längtat efter, nämligen ersätta min stulna handväska. Efter fem minuter i en av arvikas två väskaffärer är jag numera ägare till en ganska stor, röd och stilren sak i skinn som luktar gott och har fack till allt. Nytt hastighetsrekord och ny väska alltså. Kvällen fortsatte med uppfinnadet av en ny sorts paj (päron och nektarinpaj) som vi lade till samlingen av en äppelpaj och en extremt stor och god chokladkaka. Denna kakorgie ackompanjerades av den klassiska Bergmankomedin "Sommarnattens leende". Om ni inte har sett den; gör det. Det var väldigt länge sedan jag såg något så bra. Och vilka oneliners sedan! ("En fjomsa förblir en fjomsa, om det så är hans majestär konungen hon fjomsar för") Jag fylldes återigen av en känsla av att vara född i fel tid. Bilarna var snyggare, damerna var galantare och herrarna var beredda att duellera. Jag dör.

Lördagen följde samma koncept fast pajen hade ersatts av tacotårta (emmas recept) och en konstig kanadensisk film. Då var den svenska kortfilmen Karatehunden till större belåtenhet.

Annars har det blivit rätt mycket övande. Först hade jag tänkt ta en spelfri dag eftersom min ambis har kännt sig lite pressad den senaste veckan eller så. men när jag vaknade i morse var jag så fruktansvärt sugen på att spela lite Arutunian, så nu har jag spenderat ett par timmar på skolan, blivit frustrerad, pausat, druckit kaffe och läst DN. Ett långt reportage om Mads Mikkelsen. Är sugen på att se den nya filmen "efter bröllopet" som han tydligen medverkar i . Jag menar dansk kostymfilm, vad kan gå fel? Lite som Jane Austen fast nordiskt, och så Mads. Jag bygger upp förväntnigarna. Och jag kommer hem nästa helg.

Smygreklam: Nästa söndag är det konsert med Lunds Stadsorkester i Lunds Stadshall kl. 1800. De spelar bland annat Sjostakovichs första symfoni och minlilleror kommer att medverka på slagverk. Blir med all sannolikhet skitbra. Om ni har tillfälle, så gå dit. Hundra spänn är en billig peng för lite allmänbildning och finkultur.

Falafelfalarätt

Fredags-"falafel" kan vara det godaste jag lagat den här terminen.

Gör biffar på nykokta (lite lätt överkokta) röda linser och mosade kikärter, krydda med alla goda kryddor ( typ peppar, salt, kardemumma, chili, oregano, spiskummin och lite vitlök och citron). Gör sen en salsa med finhackad rödlök, fibnhackad röd chili, olja, tomat och färsk mango. saltapepprasockra.

Servera i pitabröd med grönsallad och yoghurt/gräddfil!

Din mamma följer modet

Allt för kunden.

Din mamma är en klocka

Vissa sekunder Är längre.

Din mamma är förvirrad

Jag är inte nervös

Sally dikterar höstmode

Jag säger bara stövletter, skräckromaner och knästrumpor. Sen räcker det liksom.

Säsongsupptakt: John Doe

Bakgrund: John Doe är klubben på studentpuben [hg] som ordnar livespelningar, ikväll var det höstens första spelning och det vanliga John Doe-gänget stod samlade

Genomförande: Florence Valentine spelade med oväntad energi, vilket var imponerande. Deras musik, utöver alla energi, var inte lika imponerande. Men det var kul att de gav järnet på en så pass liten scen, inför en såpass pyttig publik (som dock var ovanligt stor för sammanhanget). Innan spelningen inmundigades en öl och en drink som matchade kvällens outfit! Efter spelningen dansades det vilt till bara bra låtar (det spelades Postal Service, the Knife, Doktor Kosmos osv)

Resultat: En mycket lyckad kväll! Jag lyckades dock med det något överraskande ett beställa en drink av Ville. Alltså ville som du gjorde lumpen med Johanna. Även Ville som jag spexade med hösten 05 i VarGlad Spexarna med. Även Ville som var med i samma scoutkår som Madde och Fian i min gymnasieklass. Han blandade en drink som matchade väldigt fint till mitt batiklinne från NYC. Världen är så förundrande liten ibland!

Veckans länk

Den här veckan vill jag länka till en tjej som både vågar bära skyhöga higheels och analysera mode i så små bitar att det nästan känns som att läsa kurslitteratur. Sofia Dahlén visar att mode inte behöver vara så ytligt som det verkar och att man faktiskt hittar mål och mening förvånandsvärt ofta om man bara kikar lite under ytan. Eller beskådar ytan mer noggrant. Hon får helt enkelt mode att kännas nördigt och kul istället för värsta hippt, jag gillart!

Man kan läsa vad Sofia tycker och tänker på hennes blogg eller på Fatale.se.

Idolemma

Även denna höst har vi en anledning att stanna i tevesoffan.

Höstens plagg

Äntligen kom jag på vad jag skulle göra av den hiskeligt fula Liu-tröjan: En koftmantel!!


(t-shirten är från t-post!)

Veckans misärbär

Läget är eventuellt under kontroll, men tyvärr inte speciellt stabilt. Efter en, av olika skäl, sömnlös vecka med konstiga övningstider (typ 0700-0950 samt 2100-2230 under en dag) bestämde jag mig för att ha lite kul och planerade att gå ut medmina vänner för att dansa och dricka öl. Efter en skvallrig tjejförfest drog vi iväg till Världsmetropolen Arvikas hetaste (?) ställe; tikkiroom. Kvällen var mycket lyckad ända tills min väska försvann. Den är eventuellt stulen, eventuellt flyttad på av någon driftig person. Jag är således utan mobil, så det går inte att ringa mig och utan kontokort så jag har inga pengar. Det suger. Jag måste alltså till farbror polisen i morgon. F00k!!!!!!!11one!

Matcha mig!

+



Jag vill bara ha sprit som matchar min outfit!

Det lackar mot jul?

Nu har jag sett lacktajts IRL och jag förstår fortfarande inte charmen. Om man inte är 14 och gothsyntwhatever.

Rapport från 20 linköpingska kvadratmeter

Mina bästa vänner den här veckan har varit näsdukarna, nässprayen och burken med Magnecyl. Och Facebook såklart, hur kunde det finnas ett liv innan FB? Och hur kan en så fasansfullt rörig sida bli så populär? Fascinationen är som ni märker enorm!

Annars har jag skrattat åt nördiga saker som att vissa sökmetoder i labben på AIn expanderar helt tokigt många noder jämfört med andra (det trodde ni inte om mig, erkänn!).

Också har jag en liter blåbärssoppa och en laddning blomkålssoppa att tacka för min överlevnad den senaste veckan..

Veckans Länk HURRA!

Ja, vi skriver patetiskt mycket om trendkonsumtion för att vara en "reportageblogg", men jag kan verkligen inte låta bli. Jag länkar inte detta enbart för att det är en sund inställning till trendkonsumtion utan också för att detta är någon som har i allmänhet sund inställning och dikterar den på ett charmigt, uppiggande och medryckande sätt. Såna människor borde skriva dagstidningarna. Underbara-underbara Clara, vi (jag) älskar dig till småbitar!!!!!!

LÄS DETTA!
http://underbaraclara.webblogg.se/1188941125_dgr.html

Mumsmums!

Johanna, nu slipper du fundera över hur det är att smaka på kattens mat. Det går lika bra med kebab!

Lackar ur

Eventuell boxighet kommer inte ens i närhet av all lack som kväver mig med sina utpräglade plastegenskaper i alla modebloggar. Jag som trodde lack hörde hemma i helgonforumet där folk frågar hur de lättast syr en sjuksyrreklänning i vitt lack. Nu är det lackhandskar och lackbyxor och lackklänningar överallt. Särskilt hög koncentration har de bland alla "fashionistas" i cyberspace.Jag har aldrig ägt något av lack som är större än en sko. Men Fjällbjörk/Jonas har ägt ett lackbyxor som man enligt hans utsago inte kan tvätta utan "Får torka av med en wettex när man svettats i dem en helkväll på synthjulafton på mejeriet". Jag förstår inte charmen!

Boxarupproret

Jag slutar läsa era stilbloggar om ni skriver att något är boxigt en gång till! Boxig kavaj, boxig kjol, boxa mig hit och dit och gul och blå. Jag fattar inte. Vadå boxig? Är den fyrkantig som en box - låda, eller har den blivit tillpucklad? WTF? Förklaren bitte! Dessutom: Varje gång något som omnämnts boxigt visas på bild ser jag ett plagg jag inte tycker om. Dealen?

Rik bonderomantik

Pengar på kontot och en klänning från rean på FolkArt i postfacket. Helt fantastiskt!

(Det är blåvitrandig bomullsklänning som är lika sexig som pigan Lina i Emil i Lönneberga)

Sally skojar till det lite

Imorgon börjar en tvåveckors vistelse i overallen. Igår festade vi till det med ohämmade mängder fulvin, kräftor och ett hastigt teknologbesök (att rimma skog-teknolooog är fö dagens bästa rim). Det ledde till den här kreationen:

Teknologmössa - snodd
Teknologsolbrillor - snodda
svart jättebilligt linne - GINA TRICOT
röd klänning - Brasilien!

Snyggast i märkesbacken

ibland är jag töntigt stolt över mitt program

PAKET!!!!

Jag fick paket på posten i går och det gjorde mig så himla glad. Jag älskar att få ett sånt där vadderat kuvert i lådan även om det bara innehåller ventilolja eller nåt annat tråkigt. I går kom det från Christian och innehöll helt andra grejer:

• Min mobilladdare
• Foton (riktiga på pappar!) från Way out west och Trollhättan föreställandes bland annat fjärilar och Regina Spektor
• Ett kasettband (!!!!!!OMG!!!!) med Flygvapnets musikkår inspelat under deras jubileumskonsert 1996 under ledning av Mats Janhagen. HURRA!!!!
  

Som den obotliga nörd jag är betydde ett obskyrt kasettband med marschmusik mer än en laddare som garanterar fungerande mobil.

<3<3<3<3

Grön av avund

Kärlek i väst

Få kan ha missat att festivalen med årets starkaste lineup gick av stapeln i Göteborg förra helgen. Visserligen skulle jag ha kunnat använda det gamla hederliga "ingen sommar utan festival" som anledning för att åka dit, men det behövdes inte. Den ensamma och starka anledningen till att jag gladeligen hostade upp biljettpengarna var en lika ensam och stark flicka - Regina Spektor.(Här följer en ganska så inte objektiv men hyfsat kort redogörelse för Regina Spektors konsert på Way out west 11/8) Det behövdes verkligen inte fler anledningar, hoppades jag i alla fall och som tur var visade det sig vara alldeles riktigt. Det behövdes VERKLIGEN inte fler anledningar. Spektor ensam på scenen med bara en enorm flygel och en elgitarr som backup och hon var precis så närvarande som man kan föreställa sig när man lyssnar på henne. I bland uppehöll hon sig vid en fras hon verkade vara speciellt nöjd med och sjöng den om och om igen och kunde utan kompband brodera ut pianospelet på samma sätt som ett litet barn skulle gjort det om barnet hade varit en skolad pianist. Två intensiva åskskurar drev inte bort publiken. Vilda tigrar skulle inte ha kunnat driva bort publiken. När Spektor borde ha slutat spela för flera minuter sedan och klev av scenen (efter att ha avslutat med Samson) verkade hela folkmassan vilja skrika NEJ GÅ INTE!!!!! Om man var där och inte blev lite kär i henne måsta man vara bra hårdhjärtad. För min del skulle jag gladeligen gifta mig med flickan vilken dag som helst om tillfälle gavs.

Teknikens under

Jag erkänner. Jag är dödsfascinerad av besöksräknaren! Tänka att det är nån mer än vi och Nille som läser det här. Jösses Amalia!

*vI e SpEcIeLlA!*

Jag gillar besöksräknaren jag lade in, den bekräftar mina förhoppningar om våran bloggs enorma popularitet: Igår hade vi 12 unika besökare!

Sally och Johanna provar på det här med att festa till det

Bakgrund:
Jag har inte varit ute på evigheter och då jag inte jobbade på söndan kändes det som ett utmärkt tillfälle att slå klackarna i taket på lördagkvällen. Planen hade förankrats i Sanna och Rosse i måndags, men Rosse bangade ur strax innan kvällen skulle genomföras (vilket möjligen skulle vara början till en trend)

Hypotes:
Att lördagkvällen skulle spenderas med Johanna och Sanna på inkonst insupandes popmusik, öl och en och annan drink.

Material:
Partyoutfit bestående av silverglittriga tights, vita tennisshorts från Lacoste/Humana Vintage, uråldriga ballerinor, svart tröja med kroktryck och hemmatovade armband. Tanthandväska innehållandes mobil, plånbok(leg, pengar mm.), läppstift, kamera, nycklar och sånt. Ett antal väl leriga, överblivna Roskildeöl.

Genomförande:
Jag dök upp hos Johanna för att göra mig iordning och dricka lite öl, hon gjorde detsamma. Planen var att möta Sanna på busstationen i Dalby och byta till Malmöbussen direkt. När vi var tillräckligt heta och klockan var tillräckligt mycket cyklade vi till stationen och överraskades på vägen av ett smärre skyfall (så vi fick testa om våra nya hårprodukter höll måtten!). Väl vid busstorget kom Sannas buss men hon gick inte av den för hon hade missat den trots språngmarsch (sa hon i mobilen). Jag fick roskildelera på shortsen och mascaran rann i ansiktet.

Hur som helst steg jag och Johanna på malmöbussen, vi kände oss lite som rädda men förväntansfulla sextonåringar som skulle på äventyr i storstaden. Bussen körde mellan åkrarna och in i Staffanstorp där vi satte fnittret i vrångstrupen när Lukas Magnusson steg på. Vi kände oss ännu mer som sexton och fortsatte prata om andra saker t ex Allsång på Skansen. Väl i Malmö tog vi oss varsin god, olerig öl på Möllan (ackompanjerad av en gigantisk nachotallrik) och spatserade sedan till Inkonst där det knappt var en käft. Johanna sa: vi åker hem. Jag sa: vi ringer Fredde. Sagt och gjort. Samtalet utvisade att Fredde festade i Lund och jag blev genast sugen på att delta i fler festligheter.

Johanna var svårövertalad och tog 174:an till dalby, själv fick jag sällskap av en läkare, som gjorde AT-tjänst i Hässle City, till Lund. Det visade sig att Fredde med anhang drack öl på Mods (ett trevligt, nyöppnad, opretto ställe med rockig inredning). Jag jublade över en newcastle och det snackades skit tills de stängde. Då var det traditionsenlig efterfest på Getingevägen, men alla gick hem till sitt utom jag. Så kvällen slutade med mer skitsnack i hörnsoffan på Getingevägen innan nattbussen kallade mig tillbaka till Dalby.

Resultat:
Kvällen blev inte alls som jag hade väntat mig, och trots att många bangade ur på vägen så blev det en väldigt, väldigt trevlig kväll. Det började med spännande Malmö, vars uteliv jag inte är så våldsamt bekant med och fortsatte med hemtama Lund som sällan slår fel när det är sommarnatt.

Slutsats:
Inför framtida utgångar, vilken plats de än befinner sig på, ska jag inte ta med leriga ölburkar. Utöver detta är det bara att köra på, fast håret blev lite stelt efter att det regnat på mousset.

Hårliga tider

Ibland vill man göra något nytt med sitt hår. Här är några tips:



1. Färga det i en tokig färg.
+ Det är tokigt och ganska fräckt
- Den försvinner snabbt och ser dassig ut redan efter några få tvättar och för att färgen ska fästa måste man tokbleka det arma håret först, vilket är ett stort spänningsmoment i sig.













2. Klipp bara halva håret
+ Det är tokigt och ganska fräckt. Man blir brudig på en halvan och pojkig på andra halvan av huvet. Ens omgivning kan bli förvirrade av att de inet fattar om man är lång eller korthårig, det är ganska skojigt.
- När frisyren väst ut en gång vill man klippa sig på ett annat sätt, för man tröttnar









3. Permanenta dig
+ Man ser ut som guldlock och kan prata frisyrförtroligheter med tanterna på jobbet. Man kan spara till långt hår utan att dö av tristess och leva upp till klyschan om att alla med rakt hår egentligen vill vara lockiga.
- Inga alls än så länge, men pudelrisken finns ju alltid med på ett hörn..

Chicklit - Shitlit?

Det föll sig så att jag fann mig strandad i familjens sommarstuga utan något att läsa och eftersom läsa är en av få saker man kan sysselsätta sig med där (på gott och ont) blev jag tvungen att snabbt råda bot på litteraturbristen. Min snälla mamma hade som tur var i början av sommaren köpt en laddning pocketböcker som jag kunde välja och vraka bland. Den som håller sig uppdaterad med dagens utbud vet emellertid att det nuförtiden mest figurerar två typer av genre på pockethyllorna. Den ena är kriminalromaner och den andra är sk. Chicklit, dvs. böcker skrivna av kvinnor, för kvinnor som handlar om kvinnor, ofta med "drömjobbet", "drömlägenheten" osv. som en dag får psykbryt då "allt går fel".

Jag har läst få sådana böcker tidigare, mest "obligatoriska" verk typ "djävulen bär Prada" och "Briget Jones dagbok", så jag tänkte att det kanske skulle kunna bli ett bra tidsfördriv att läsa några och sedan kontemplera lite över innehållet. Inom loppet av en vecka hade jag slukat tre stycken, nämligen "Mathilde" av Denise Rudeberg, "Tuesday's child" av Louise Bagshawe och "Där regnbågen slutar" av Cecelia Ahern.

Jag förväntade mig en jämtjock grå massa av ord men det visade sig att de tre böckerna skilde sig väldigt mycket från varandra. Den första, "Mathilde", gjorde mig bara arg och levde tyvärr upp till alla mina förutfattade meningar om genren. Handlingen var tam och miljöer, personer, relationer etc. var löjligt perfekta. Även när huvudpersonen hade sin obligatoriska svacka och skulle trassla till det för sig var allt perfekt. Slutet, som nog skulle beskriva hur hjältinnan klev stärkt ur "krisen" som en ny person försvann bland alldeles för långa beskrivningar av klänningar från Armani och Penthouse-sviter i Milano. Galet frustrerande.

Därefter blev det bara bättre. Även om "Tuesdays Child" var lite som en moderna Askungesaga så lyckades den hålla sig ifrån She's all that-gropen och uppvisade en stark hjältinna och ett par roliga kovändningar innan det obligatoriska lyckliga slutet. Det var skönt att den här hjältinnans perfekta liv inte innabar ett välbetalt jobb på ett stort modemagasin el. liknande och en välfylld garderob.

Den tredje, "Där regnbågen slutar", var den stora behållningen (trots sin skrämmande titel som mest för tankarna til Harlequinromaner) och överraskade mig totalt! Inga modemagasin, Inga etagelägenheter, inga mingelparties, inga perfekta pojkvänner. Den var dessutom skriven i brevform, som brevväxling mellan två bästa vänner. Jag skulle inte ens under pistolhot kunna säga att den spelade i samma division som "Mathilde".

Jag känner mig lite förudmjukad av att vara målgrupp för en viss sorts böcker, särskilt när det inte ens är bra litteratur. Det känns som dålig, rutten och gubbsjuk marknadsföring mest (inget agg mot författarna här). Varför skulle inte även killar kunna ha behållning av en bok som "där regnbågen..."? Men mest av allt: VARFÖR blir en bok mer tjejjig av att innehåll och kärna byts ut mot dagdrömmerier om klänningar och skor? Jag kan inte låta bli att fråga mig: Om det nu finns en marknad för sån här "tjejlitteratur", finns det inte då inte en marknad för motsvarande böcker för killar där man kan förlora sig i ändlösa beskrivningar av sådant som man könsstereotypt anses vara intresserad av typ bilar och brudar, eller vad man nu skulle kunna komma på. Hade en sådan bok släppts hade det blivit folkstorm och den hade kallats för en grabbig snuskfantasi utan mål eller mening. Det är så det känns för mig det här med chicklit: dagdrömmar. Så jag säger tack men nej tack. Mina dagdrömmar konstruerar jag helst själv.

Sally dikterar trendkonsumtion

Jag är iaf snyggare än Kimm Jong Ill i:
Batiklinne - NYC
Ravesjal - Eoxtica
Flåiga clips - 80-talet

Aftonbladet, aftonbladet. Ni jobbar verkligen hårt på att skrämma folk till att aldrig någonsin våga ta ut svängarna. Inte nog med att ni gör Hollywoods (klädmässigt) tråkigaste brud till veckans stilikon, ni svartlistar 2 år gamla trender och säger att det är det fulaste någonsin. Dock missar ni att ha med vårens stora, "fula", trender. Var är byxdressen, de skyhöga midjorna, batiken, fransarna. Alla dessa egentligen fula attribut som kan bli riktigt fula om man gör som Britney med sina benvärmare. Men hade ni sett mig i benvärmare så lovar jag att det hade varit assnyggt!

Jag blir så matt när människor tror att de kan diktera mode. Såklart att smaken följer trenderna, men att göra inne/ute-listor hämmar ju all kreativitet och sätter griller i huvuet på alla som läser dem (inklusive mig sjäv).

Så istället för Sofie Fahrmans regler vill jag slå ett slag för UnderbaraClara som skriver lustfullt om tantklänningar och päronrumpor och gör en alldeles varm i magen.

Jadu...

Jag har i vår enorma läsarkrets hört liknande strömningar. Kom i håg att vi har konstnärlig frihet och att konsumenten inte alltid vet sitt eget bästa. Jag gillar neongröna länkar. Jag föreslår att vi tar upp det på redaktionsmötet på söndag. Kanske kan vi ha liten informell omröstning. Så, härmed bordlägges frågan till nästa IRL-möte. En fetare update med analys av bland annat chicklit kommer inom en överskådlig framtid, dvs när jag orkar. Hajhaj!

Fråga till frk Bengtsson:

Det finns i vår läskrets indikationer på att det neongröna på länkarna svider i ögonen. Ska vi ändra färg?

Äventyr på Kiviks Marknad

Finns det något bättre sätt att fira sin tjugoförsta födelsedag än att efter åtta timmar i hemvården, Dalby fara med syster och far till Kivks marknad för att insupa.. ja. Det här:


Foppatofflor i mängder, i alla prisklasser och utföranden. Jag kan inte ens bli upprörd bara sucka. Utöver dem, eller kanske tillsammans med dem, är marknadsutbudet fantastiskt likartat från år till år. Det är fula tantkläder, björnkorv, gräddbollar, vräkiga skärp och plottriga halsband. Det är den vassaste kniven, med magisigaste mirakelmedlet, den oumbärligaste dammusgarpåsen. På Kiviks marknad finns allt, tom ett spex...




... som behandlade den absolut sanna historien om uppkomsten av Kiviks Musteri, jag skrattade hela föreställningen. Och det var minsann inte vilka spexare som helst, det varextra glada, men lite trötta...







... VarGlad spexare, några av dem hade jag sminkat i Tors Hammare hösten 05. Det var kul att träffa dem, och att snacka strunt med Fredde. (klicka på bilden för att se texten)







På föregående bild är mitt hår väldigt rakt. Nu är det lockigt! Det är spännande!

Dagens spaning:

Panflöjtsindian i Dalby Centrum.
Dalby är således inte bara en håla utan en svennehåla med exotiska inslag.

Jag är lite kär i Nina Hemmingsson

Sally provar på det här med festival (en gång till)

blå plastskärm - "upphittad" på festivalområdet

svart sjal med ravemönster - Exotica
lingon med mjölk-färgad fleece - Naturkompaniet
tokig glitterkjol med hallucigen effekt - KappAhls barnavdelning
Strumpebyxor med noppor - HM
Spruckna stövlar med plastpåsar i - Everest

Jag kände i våras att tiden var inne att ge Roskilde Festivalen en andra chans. Förra gången jag var där var 2004 och jag var typ 17 och vid min mogna ålder av snart 21 så tänkte jag att allt som gick fel första gången borde gå rätt den här Nya Gången.

Jag fick rätt på många sätt, de andra linköpingsstötarna i Chinese Room Camp bevisade igen hur fina människor de är, de nytillkomna utomskotten med! Men på tre tunga punkter var 2007 års festival enbart en upprepning av min festivaldebut:

1. Lernivåer som kämpar sig ovanför stövelskaften. Det är ingen myt att leran luktar bajs. Det är helt sant att vi byggde en sjö för att inte flyta bort. Det smarta draget att ha med sig samma stövlar som 2004 visade sig smart ända fram tills att de sprack!

2. Min favoritartist (David Bowie då, Mika nu) ställer in pga sjukdom (hjärttjafs då, lunginflammation nu)...

3. ...Och ersätts av ett skränigt band jag verkligen inte vill se(Slipknot då, Mustach nu)

Äventyr i Makedonien

Vill du ha en överraskning? Besök Balkan. Allt kan hända och händer. Den gångna veckan har jag träffat limsiffande tiggarungar, ambassadråd, Balkans motsvarighet till Dolly Parton, kanadensare på jordenrunt-resa, turkar, albaner, makedonier med mera med mera. Jag har varit på danspartaj med en turkisk folkdansgrupp, spelat på presskonferens med tillhörande cocktailparty iförd en folkdräkt från blekinge, varit på marknad som verkade tagen direkt ur Tusen och en natt och maniskt vaktat min väska samtidigt som jag försökt ta in allt som hände omkring mig och svettats som tusan. OBS REKOMMENDERAS!!!!!

Dagens Outfit: Post-Balkan-outfit

Mjukisbyxor: Schletna
Rosa linne: Billigt
Tröja: Snodd från Christian :*
Kamera: Resesällskap

Luktegott

Ellen har parfymsurfat hela kvällen men jag kan bara tänka på den här parfymen som jag läste om på Fatale.se för hur länge som helst nästan.

Har du kammat mattfransen?

Dessa fransar. Vad ska man tycka?
Ola Salo tycks ha fastnat iaf. Men han är väl inte särskilt berömd för sk God Smak heller.

Modemagasinet Elle förutspådde för nån månad sedan franshysteri framöver. Jag är försiktigt tveksam! Låt gå för fladdrande fransar i 20-talets flapperklänningar, men när jag såg en bild på nån slags hundtandsmönstrad Chanelkavaj med fransiga ärmar. Då blev jag lite trött.

Det var ju fult på riktigt.

Auf, Ansbachs-fashionistas!

Höstens hetaste acessoir; Kraghandsken

Foto och copyright: Bildproduktion Mats Endemark

En trend jag önskar få se i höst är den preussiska stilen. Det hade varit verkligt utmanande för en gång skull! Det börjar bli lite tråkigt att modehusen försöker vara kontroversiella med fula fransar och fetishgrejer. Jag bara väntar på att slå upp Elle eller Vouge och mötas av ett spread med rubriken "Wilkommen in Preussen" eller nåt liknande. Detta skulle kunna ta lacktrenden, bling-trenden, strama-frisyrer-trenden osv. till en helt ny nivå! Glöm Hollywoodlockar, bländvita leenden, fladdriga kjolar och bohemiska smycken. Låt er i stället inspireras av tjocka ylletyger, analt välputsade skor, strama knutar, hästar, blanka knappar och raka kolonner. I stället för Justin ackompanjeras de hetaste visningarna av högpreussiska chockmarscher ex. der Hohenfriedberger och klicket av klackjärn. De hetaste acessoirerna kommer inte att vara någon fransig väska utan sabel, kask och epåletter. Militäriskt mode har vi sett förr, och det kommer att komma tillbaka men nästa gång hoppas jag att man blickar förbi Gulfkriget, Andra världskriget och kolonialkrigen till en era när riktiga män hade mustach och pickelhuva och tyska väldet var inexistent. Kapitulera för Preussen du också!

Må bra med batik

Modebloggsmissbrukare som jag är har jag funnit ut att höstens hetaste trend kommer att bli, trots fantastiskt låga odds, batik! För dig som hade glömt bort vad batik är rekommenderar jag den här artikeln ur nätmagasinet Darling.

Batik är fult.
Alltså jag älskar batik.
(kom ihåg att jag fick VG på Logik-tentan!)
Saker jag önskar se batikmönstrade under hösten, eller när som helst, är:

• Kostym
• Slips
• Den militära uniformen M90 (gärna i vulgära färger som rosa och orange men grönt och lila går också bra)
• Bilklädsel
• Tapet
  

Personligen tänker jag skaffa mig en batiktröja i murriga färger. Den ska jag bära till jeans eller under min byxdress.

Vad bilden beträffar så innehåller den batik gjord i tvättmaskin på lakansväv. Av detta tyg har jag sedan snytt och byggt en boll som man kan gömma sig i. Låter det konsitigt så finns det en lång förklaring om bakomliggande orsaker om du klickar här.

Glada dagar i Köpenhamn

Påsklovsminnen, högvaktsminnen och solsken. Danska uniformsrumpor och Kravallslagsmål. Rödvin till lunch. Danska varianter av favoritdängor och marschnostalgi. Tack för påminnelsen!!!







Fotograf: Johan Welander
I bakgrunden: Den Konglige Livgardes Musik och Tambourkorps

Cykel-outfit

Byxdress/overall - H&M
Gladiator/Jesus-sandaler - DinSko
Begagnad Monarkcykel - Vallamannen
Sadelskydd - Tehuset Java

Alla flickor borde äga en overall att cykla i. Det är perfekt.

(Ja jag håller på att väcka nån slags fashionistablahamodebloggerska inom mig :-S )

Vart blev ni av ljuva (sommarlovs-)drömmar?

Imorgon är mitt sommarlov lite slut. Hej hemvården!
Hoppas det blir spännande..Om det inte blir det kan jag alltid räkna ner midsommarbilsemester, Roskildefestivalen och utflykt i Freddes rara lilla citroën. Eller kan jag tänka på allt guld jag kommer att tjäna.

Andra saker jag ser fram emot i mitt liv är betald semester och att ha stenkoll på utbudet i den lokala second hand-butiken (så man kan plocka guldkornen t ex fina soffbord och hellånga klänningar med vulgära mönster)

Modeblogg från kalfjället (I wish)

Att vandra i fjällen kräver verkligen sin man och kvinna på många sätt utom rent modemässigt. På få platser är det så okej att visa vaderna i åtsmitande, noppiga långkalsonger som på högfjället. Det är få gånger man kommer undan med neonbatik med tydliga trance-flörtar eller butchflannel-skjorta minst 2 storlekar för stor så enkelt som ovanför polcirkeln.

Här är det bannlyst att kallas sin ryggsäck för it-väska, det smäckraste man sätter på sina fötter är teva-sandalerna (eller fulteva-sandalerna från everest). De tre hetaste produkterna i necessären aka hygienpåsen är knappast rouge, mascara och läppglans. De stavas snarare försvarets, MyggA och solstift spf 25.

I fjällbäcken behöver man inte bekymra sig för om det är bikini eller baddräktsmode i år för gladast är man alltid naken. Glöm hårda lackytor i kontrast till mjuk sammet, i fjällvärlden är det Gore Tex och fleece som står högst i kurs. Glöm hollywoodlockar och BUS, i den riktiga världen är de glada hårdagarna få (men väldigt glada) och solbrännan spricker på näsan.

Man sover aldrig så gott som när man slocknar på liggunderlaget utanför tältet på sunkdagarna och vaknar i en pöl av dregel. Man är aldrig så nöjd som när man hittar bajsstenen med den perfekta utsikten. Och jag längtar ihjäl mig.

på Pensionärsutflykt

Efter en långsam, ganska tråkig förmiddag lade jag mig på soffan för en liten tupplur. Jag hann knappt sluta ögonen förrän det ringde ilsket i telefonen. Döm om min yrvakna förvåning när det visade sig vara Fredrik(dock tog det tjugo sekunder för min hjärna att koppla vem det var) som föreslog en badutflykt. Jag svarade ja utan att tveka, ringde till Sally och slängde på mig min nyinförskaffade bikini. När Fredrik sedan dök upp gjorde han det i en sprillans ny, gammal Citroën från sextiotalet nångång som han köpt i bitar och sedan skruvad ihop och renoverat. Både jag och sally blev alldeles till oss över denna vintageskatt. Charmigare liten bil har jag nog aldrig stött på; den startade dåligt i värmen, gnisslade när man svängde och hade fönster som öppnades underifån med en liten lucka. Som krona på verket hade den dörrar som öppnades framåt och en bissarr grönbeige färg. Turligt nog hade vi båda på oss passande klänningar och kände oss helt tidsenliga när vi tog plats på de stekheta galonsätena. Vid stenbrottet stötte vi på både Pontus och Christian så sällskapet blev ännu större. Efter att ha puttrat hemmåt efter lagom svalt bad avslutade jag och Salleballe med att dricka flädersaft och äta kakor i trädgården och skvallra som gamla tanter. Jag blir alltid så glad när en dag som fått prognosen medioker överraskar en och blir riktigt bra! <3

Förvirring över sommarplaceringen

Nu ska jag vara dalbybo i två månader och det är världens konstigaste känsla. Nyss agerade jag baltaxi och hämtade upp en lätt sliten syster med trötta lösögonfransar och hårdsprayat hår. Min egen bal känns fantatsikt avlägsen liksom det där med att vara dalbybo på riktigt. Kanske går det över om ett tag.

Nationaldagen ur en f.d musiksoldats perspektiv

Bakgrund: Sveriges Nationaldag firas traditionsenligt med flagghissning en stort artistuppbåd, pompa, ståt och musikkår. Det officiella firandet genomförs direktsänt från sollidenscenen på Skansen i Hufvudstaden och avslutas med Tapto på slottet. Arméns musikkår deltar varje år i firandet och således spelade jag i direktsänd TV förra året (SKRYT SKRYT SKRYT)

Uppgift: Genomlida Nationaldag; spela på Veberöds firande och begapa spektaklet på skansen och se vad AMK 07 går för.

Hypotes: Spelningen på eftermiddagen kommer att bli svettig, rutinmässig och inte speciellt spännande. Begapandet kommer att genomsyras av sentimentalitet, stolthet och eventuellt avundsjuka.

Genomförande: Paraderade. Spelade upp flaggan. Svettades. Åkte hem och kröp upp i soffan förväntansfull. Kände mig rojalistisk. Åt varma mackor.

Resultat: Spelningen gick som förväntat. Folkdanslaget dansade i evigheter och det var tråkigt att stå och vänta. Dock var det kul och uppigadne att spetta marscher.

Skansenfirandet blev lite av en besvikelse. Den stackars musikkåren fick så lite utrymme och de för mig okända artisterna fick enormt utrymme. Men det var kul att se dem, och precis som jag trodde gjorde det mig ruggigt sentimental. Redan under inledande Präsentiermarsch blev jag extremt tårögd (klarinetträkorna är så underbara!). De spelade väldig bra och tajt, men det hördes att de har stått under inflytande av f.d symfonoirkestermusiker, för det lät lite försiktigt.
Det var en del frågetecken också. Varför har det samtliga tidigare år byggts en scen för ändamålet vid sidan av den riktiga sollidenscenen men inte i år? Hade de inte råd eller var det strategiskt. Tillställningen mådde iaf inte illa av att vara på en större scen. Var skiten eftersänd eller direktsänd? De klippte hemsk konstigt när flaggan hissades... Den kanske största frågan kvarstår: Major Janhagens Uniform???????? Var är direktörsfracken?

Taptot lämnade i alla fall oändligt utrymme för musikkåren att glänsa på (äntligen...) och det var väl genomfört, men även det lite blygt. Solotrumslagaren tog ett bra tag på sig att stava sig fram tilll virveln (Wolkesson in my<3 4-ever!!!!!!!) Den gemensamma stavningen och slagen var gött tighta. Stämningen och förvändan steg genom mellanmarscherna och kulminerade i Arméns stora tapto och när de nådde fram till nedtrappning i magiska Segnale Solenne... BÖRJADE EFTERTEXTERNA RULLA och de hann inte spela den! Döm om min besvikan förvåning! Dö började jag nästan lipa igen.

Sammanfattning: Bra musikkår, tattig produktion. AMK07 spelar vårdat och imponerande snyggt men har helt klart för lite preussiskt inflyande. Jag sätter mitt hopp till Sg. O. Jag är en löjligt känslosam person och anser att det var bättre förr. Detta är en gemensam egenskap för alla gamla musiksoldater och är helt naturligt.

Nationaldagsfirande ur en students perspektiv

Bakgrund:

Sedan 2005 är nationaldagen i sverige en helgdag och blir för varje år ett större och större jippo. I samband med detta skulle min vän tomas kör (Lihkören) sjunga sånger i en park, och jag och lite andra tänkte gå och lyssna.
Vår hypotes var att vi skulle få oss lite körsång till livs.

Metod:

Vi promenderade mot den angivna parken. På plats informerade Tomas flickvän om att han sagt fe på tiden en timme så vi gick till Bosses glass och åt just glass som smälte i solen. Sedan gick vi till parken där det var tusen pensionärer och en musikkår kom stapplande genom värmen. vi gömde oss i skuggan av ett träd. Sedan talade en museiechef i hundra år om varför vi firar nationaldagen. lihkören sjöng två sånger sen var jag tvungen att gå

Resultat:

Lite rumphugget körlyssnande men det mest ickestudentikosa arrangemang jag besökt under året, med råge!

Diskussion:

Det är ju alltid intressant att göra saker man inte brukar, men det där talet var i överkant vad gäller längd och entonighet. JAg hade gärna sett mer kör och musik och mindre prisuttdelningar. Utsikterna för framtida nationaldagar är att de förmodligen kommer att explodera, jag menar redan nu satt folk och viftade med flaggor i händerna.

Döden i skyltfönstret

Nu är det klippt. Jag har hittat ett par skor som kommer att spränga min sommarbudget. Ju mer jag tänker på dem desto mer vill jag ha dem. Rea dem snällasnällasnälla!!!!!!

Tyvärr har de inte lagt upp några bilder från vår/sommarkollektionen men dessa genier har bestämt hur de ser ut: www.ottoetmoi.com

Dagens poet: John Dowland

Gentle love, draw forth thy wounding dart.
Thou canst not pierce her heart
for I that to approve.

By sighs
and tears
more hot
than are
my shafts

did tempt while she for scanty triumph laughs.


Romantisk Elisabethansk smygerotik... Halleluja!

Sommarlov!

Nu har jag kollat på film, "I, Robot" med min korridorare Tuan. Jag insåg plötsligt hur skadad jag är av mitt program när de pratade om kognitiv imitation och när där var robotar som kunde drömma och jag tyckte att det var fräckt..

I sommar kommer jag att:

Jobba i hemvården i Dalby from 25/6
Vara på Roskildefestivalen en vecka
Skriva ett pong-spel i pyhton
Plugga inför min omtenta i programmering
Öva repliker!!
Sova i skogen med Johanna och Sara
Inte åka till fjällen men till Gotland
Bada i Stene och i Bille
Ha sällskap en syster som tagit studenten när resten av familjen far till USA
Läsa första kapitlet i den gröna AI-boken
Äta glass på glasscaféet alla pratar om en ingen varit på
Hänga med polenbrudarna
Klappa katten

Lösningen på sysselsättningsproblemet

Jag har skämts ganska mycket de senaste veckorna för att jag inte har varit driftig nog att lyckas skaffa mig ett sommarjobb. Men not anymore. I går fick jag en såndär skön insikt som nästan doftade lite religiös upplevelse och som definitift fick mig att känna mig lugnare; Jag hade ju inget sommarlov förra sommaren! Min Pappa hade ju för tusan mer semester än vad jag hade eftersom jag ägnade mig åt den ädlaste av syssselsättningar: Att iförd M/90 lätt bli gapad på och träna fig i stekande sol samt att svettas på stockholms gator i M/Ä.

Som om det inte vore nog har jag en massa planerade menigsfulla ysselsättningar att fylla min sommar med.

Större projekt och åtaganden:

Jag ska åka till Makedonien och studera romsk folkmusik i en vecka

Jag ska ta körkort!!!!!!!!!!!!!

Jag ska spela med "Landslaget i Blåsmusik" eller som vi sansade människor väljer att kalla det: RUM's blåsarsymfoniker.

Jag ska kolla på så många högvakter och konserter med AMK som det bara går och jag ska träffa så många av mina älskade lumpenvänner som det bara går.


Andra jätteviktiga saker:

Jag ska laga middag till min familj och pyssla om dem.

Jag ska gå och klippa mig.

Jag ska åka ut i skogen med Sally <3

Jag ska fika med Niclas och äta glass i stadsparken.

Jag ska köpa papiljotter och lära mig använda dem.

Jag ska köpa en ny klänning utan att skämmas.


Sen är det kul för jag kommer nog att få fritidsvik i kanske två veckor precis när jag kommit hem. Tydligen. Mamma ringde. Hoppashoppas!!!!

Ja fan, det börjar kännas som sommarlov!

Allt kött är hö och blomstren dö, och tiden allt fördriver....

Jag trodde inte att det fanns riktiga skolavslutningar efter gymnasiet. Riktiga skolavslutningar med kören som sjungen och den blomstertid och allt. Tydligen finns det här, för vi hade en i dag. <3

Ut och gå

Jag måste också. Glömmer liksom bort att det finns ett oinomhus. Glömmer bort hur stigar känns under fötterna. Jag måste vakna tidigt och frysa och somna om till fågelsång.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Rastlösheten gräver hål i allt. Sömn, magar och musik. Jag klinkar piano och hoppas att det går över, men längtar mest efter att sova i skogen. Vakna av att ljuset silar in mellan bokarna och äta gröt ur kåsa.

20-tal + 60-tal = <3

Jag kom på att ja jävlar vad längesen det var jag sydde mig en klänning också gjorde jag det.

back to the 80's

Högstadieskolan- ett socialt experiment?

Nu när jag i efterhand ser tillbaka på min skolgång under högstadiet får jag en känsla av att det mest är en nödlösning på problemet "var ska vi gör av alla förvirrade revolterande tonåringar som är för gamla för att tas omhand och för unga för att bestämma vad de ska göra med sig?". Man tar en mängd tonåringar som inte vill ha med varandra eller lärarna eller bägge att göra, stoppar in dem i en stor tegellåda och försöker lära dem August strindbergs bibliografi och hur man får HIV. Det kanske inte funkar så smärtfritt som man kan önska, men det är den minst dåliga lösningen. Eller?

För att frångå det tråkiga och något bittra poänglösa gnällandet så kan jag stipulera att högstadiet trots allt inte bara var av ondo. Skolan var trots allt en av de mindra jobbiga grejerna under den perioden för oss som faktiskt gillade att plugga. Det var under högstadiet jag fick upp ögonen för naturvetenskap och matte, tack vare min fantastiska hängivna och envisa lärare i mattte, fysik och kemi; Anders Nåfält. Min lilla flickskara härjade med SO-läraren Kalle på elevens val och vi styrde ämnet "mellan himmel och jord" nästan helt enligt vår egen linje. Svenskan var faktiskt också helt okej om man bortser från att lärarinnan var omåttligt förtjust i August Strindberg.

Om man var intresserad av att lära sig grejer kunde man ju uppenbarligen få ut en hel del av att släpa i väg sig till den där tegellådan fem dagar i veckan och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag tillhörde den gruppen. Jag vågar ju knappt ens snudda vid tanken för hur monstruöst poänglöst det måste ha kännts för den ändå hyggligt stora skaran som nte ville det. Om man inte gillar att lära sig bara för lärandets skull kan jag faktiskt förstå att högstadiet måste ha varit en pina. Det var ju ganska olyckligt att det tog lärarna en sån jävla tid och energi att motivera dem till att läsa biologiläxan. Men uppenbarligen kunde vi ha överseende med detta och faktiskt även bortse från det. För tydligen släpade vi oss dit även nästa dag. Och nästa, Och nästa....

Kärlek på högstadiet

Att vara kär på högstadiet var fantastiskt och fasansfullt en ljuv kombination komponerad längst ut på en klippa högt ovanför ett väldigt tvärt stup. Jag uppskattade att leva nära det där stupet. En sen natt för ett par år sedan gjorde jag och Johanna listor på alla vi varit kära, flertalet av dessa personer var föremål för ungefär 98% av min tankekapacitet under just högstadiet.

Jag vet inte riktigt hur urvalet skedde. Men på sådär väldigt lösa grunder var det inte, en teaterapa, en lugg i ögonen, en pianotalang. Eller nåt. Fanns de i närheten om så bara en minut under en skoldag så var den dagen räddad. Såg man Honom på håll i bibblan så var det ännu bättre. Ibland fick man ögonkontakt!!!

Hur man blev ihop med nån, eller lärde känna nån eller fick pussas med någon var för mig okända fakta vid den här tidpunkten. Jag ägnade mig istället åt att skriva ett kärleksbrev till ett av föremålen för mina knäsvaga känslor. Det var jättespännande! Sen ringde jag honom på skolavslutningen och han sa att han blvit jätteglad för han var lite deprimerad just då och hans föräldrar hade höns och alla spänning rann liksom av.

Som tur var fanns det andra som fick mina kinder att blossa och mitt hjärta att slå volter bara en två-tre veckor senare.