Högstadieskolan- ett socialt experiment?

Nu när jag i efterhand ser tillbaka på min skolgång under högstadiet får jag en känsla av att det mest är en nödlösning på problemet "var ska vi gör av alla förvirrade revolterande tonåringar som är för gamla för att tas omhand och för unga för att bestämma vad de ska göra med sig?". Man tar en mängd tonåringar som inte vill ha med varandra eller lärarna eller bägge att göra, stoppar in dem i en stor tegellåda och försöker lära dem August strindbergs bibliografi och hur man får HIV. Det kanske inte funkar så smärtfritt som man kan önska, men det är den minst dåliga lösningen. Eller?

För att frångå det tråkiga och något bittra poänglösa gnällandet så kan jag stipulera att högstadiet trots allt inte bara var av ondo. Skolan var trots allt en av de mindra jobbiga grejerna under den perioden för oss som faktiskt gillade att plugga. Det var under högstadiet jag fick upp ögonen för naturvetenskap och matte, tack vare min fantastiska hängivna och envisa lärare i mattte, fysik och kemi; Anders Nåfält. Min lilla flickskara härjade med SO-läraren Kalle på elevens val och vi styrde ämnet "mellan himmel och jord" nästan helt enligt vår egen linje. Svenskan var faktiskt också helt okej om man bortser från att lärarinnan var omåttligt förtjust i August Strindberg.

Om man var intresserad av att lära sig grejer kunde man ju uppenbarligen få ut en hel del av att släpa i väg sig till den där tegellådan fem dagar i veckan och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag tillhörde den gruppen. Jag vågar ju knappt ens snudda vid tanken för hur monstruöst poänglöst det måste ha kännts för den ändå hyggligt stora skaran som nte ville det. Om man inte gillar att lära sig bara för lärandets skull kan jag faktiskt förstå att högstadiet måste ha varit en pina. Det var ju ganska olyckligt att det tog lärarna en sån jävla tid och energi att motivera dem till att läsa biologiläxan. Men uppenbarligen kunde vi ha överseende med detta och faktiskt även bortse från det. För tydligen släpade vi oss dit även nästa dag. Och nästa, Och nästa....