Modespaning

På Monki är 90-tals referenserna storslagna: Tajts och tunika i mörkblå krossad sammet. KROSSAD SAMMET. Krossad sammet och spets kunde jag drömma ihjäl mig om på mellanstadiet. Dessvärre har jag modemässigt gått åtminstone en liten bit längre i mitt 22-åriga tillstånd och kommer att fördöma alla som törs bära höstens modigaste materialval som lajvare eller trendslavar.

Phörphasligt upptagen!!!???

Jag lever, men min dator fungerar sporadiskt så, det dröjer innan jag kan bli en regelbunden skribent. Jag är under mottagning vilket är spännande. Jag bär nolletecknet (gul väst) med någorlunda stolthet och hoppas att jag slipper den snart. Jag har lekt miljoner samarbetsövningar. Allting stavas med Q och/eller ph. Man måste sjunga om man ska dricka något alkoholhaltigt. Min klass är sjukt stor. Jag är svintrött. Klart slut!

Hur hände det här?

herregud, i typ hela den här bloggens historia har min bostadsort varit lite större, lite mer, lite flashigare än Johannas och nu bara slår hon mig på fingrarna genom att bli 08:a och ingenjör i samma andetag.

STATISTIK!

Utan Johannas vetskap har jag installerat googles lilla spionprogram som ser vad för folk som läser den här bloggen. Och lite intressanta saker har framkommit:

• 71 unika personer har sedan den 27 juli besökt bloggen och totlat har den besökts 90 gånger
• Folk har hamnat på bloggen för att de sökt på konstiga saker i googles sökmotor, t ex: rik bonderomanik (3 personer), "liturigsk orgel" (1 person), mensbinda (1 person), var blev ni av ljuva drömmar (3 personer)
• 3 personer har även använt sökorden synggast i stan för att hitta hit
• Tyvärr stannade 75% av besökarna mindre än 10 sekunder, men 1,11% stannade längre än 1800 vid sitt besök
• 2 personer som besökt bloggen har inte varit från Sverige utan från Schweiz/Norge!

Spännande va?

Sally har shopping spree

De senaste dagarna har jag satt sprätt på typ 400 spänn och för dom pengarna har jag fått detta ungefär:

En kavel - till pizzadegen
Ett fult tyg - till design:Sally
Ett svart sammetsband - också till design:Sally
En springform - till alla goda kakor jag ska baka i höst (särskilt kladdkaka med lite chilipulver i)
En vit skål med bruna blommönster - att ha kräm eller sallad i
Ett par vita, virkade hanskar i nåt slags hålmönster - för att piffa upp gråa onsdagar!
4 meter spets (rättså bred) - ja, till alla tokiga kläder jag ska sy såklart
Ett svart linne med inbyggd sjal - att vara snyggast i stan i
En plansch med Ola Salo i Jesus Christ Superstar på - att ha på väggen!

Dessutom har jag hittat en hel hög med gamla gardiner i en garderob. Nu längtar jag efter min symaskin!

Männen i mitt liv del 2: Lt. Lindberg

Från början hade jag en tanke om någon slags kronologi i "männen i mitt liv"-serien, men den tanken är härmed slaktad. Löjtnanten tog både mig och min vän Langen med storm. Han intog en position och en roll i ens liv som inte figurerat sedan mellanstadiet. Lite som en kompis snygge storebror eller en storebrors snygge kompis, någon som man är lite för ung och för töntig för, som man inte är kär i men som man beundrar ändå, på något komplext sätt. Lite avståndssvärmeri och lite light-idoldyrkan blandat med lite auktoritetsbeundran sådär.

Trots att han i början mest påtalade våra fel och brister (eller kanske just därför) fick han något av ett romantiskt skimmer runt sig. De bruna ögonen (bruna ögon återkommen som en röd tråd i mitt liv. det van vi ju analysera en vacker dag.....) de rosiga kinderna, hållningen som skulle få Tony Irving att smälla av, den auktoritära norrländskan, hans utseende bidrog i allra högsta grad till detta. Att han dessutom var ganska restriktiv med detaljer ur sitt privatliv spädde bara på det glamourösa skimret. Rykten om gamla flickvänner och spekulationer kring viktuppgångar och dylikt florerade hejvilt i kåren. Kanske speciellt (skamligt nog...) mellan mig och Langen. Löjtnanten verkade vara ett outsinligt samtalsämne som fick smällkalla januarimorgnar när man gick för att hämta rena kalsonger att bli lite mer spännande. Allt eftersom året gick blev han förstås, liksom de andra befälen, allt mer kompis och allt mindre mystisk, men Lt. L var nog den som bevarade distansen bäst.