Te som i Osby

Fruktteer kan man tycka vad man vill om men Earl Grey måste alla gilla.

I mitt morföräldrarhem introducerades jag för en hemmablandad, extremt svårslagen kombination:

1 del Earl Grey
1 del svartvinbärste

Brygg de som vanligt och servera med ätartävling av kvällsmackor eller vad du vill.

I brist på annat

Bilden föreställer en telefonräkning på ett belopp som är drygt tre gånger högre än det förra, men också det som brukar kallas "väl investerade penningar".

Med näsa för magi

Severeus Snape är inte bara den i mitt tycke mest intressanta karaktären i Harry Potter sju-ologin. Under sina skolår på Hogwarts blir han även idogt mobbad av Harrys pappa James under det näsrelaterade öknamnet som i den svenska översättningen är Snorgärsen. Men även hans osvikliga stilkänsla inom området för höghalsade och böljande trollkarlsrockar spelar såklart in. För att inte tala om hans ständigt bistra uppsyn!

Vardagsspänninng vecka 4:

Vår ständiga favorit Lisa FWs livetweets från årets kock.

Jobb med hög rysfaktor

Det värsta jobbet någonsin måste ju ändå vara att köra snöplog. Tänk en sysselsättning som innebär att man utsätter sig för samma känsla som att dra naglar hårt över en svart tavla i 8 timmar om dagen. Fast med en nagel som är nästan dubbelt så lång som en själv.

Kort utläggning om läsande och en hyggligt modern bok

I måndags och tisdags hade jag en fantastisk upplevelse. Jag läste en bok som var skriven efter 1960 för första gången sedan tidigt i höstas, nämligen Erlend Loes Naiv. Super. Visserligen handlade den om en ung mans existentiella kris, men det kan jag faktiskt leva med. Jag vet dock inte om mitt överseende berodde på att jag visste att ingen skulle ta upp en Nietzscheansk vinkel på den på nästa föreläsning eller att den hantverksmässigt inte liknade någonting jag läst tidigare. Jag kände mig även friskare än på bra länge eftersom jag under läsandet både grät (s. 23) och gapskrattade (s. 54) vilket kort sagt innebär att jag lyckades läsa den utan att koppla på det annars oerhört effektiva analysverktyget. Det räckte liksom med att det var en fin bok som behandlade kloka teman.

Helvete. Inser det dumma i att skriva det här inlägget. Har nu börjat tänka på huvudpersonen som en existentiell person i en absurd värld. Tag lärdom av detta, barn!

En kort utläggning om ett beroende jag dragit på mig

Sömnen är ett skämt för när jag inte kan sova måste jag läsa och när jag läser är det så spännande att pulsen ökar minst tre gånger och att sova blir ännu mer avlägset. Principen som råder är ett konstant kapitel till.

Och nu har jag 200 sidor kvar och samtidigt som jag vill veta hur det går för Ron, Hermione och Harry är ängslan över hur min tillvaro ska te sig utan trollformler, prof. Snape, varulvar och husalfer nästan övermäktig.

Min Harry Potter-hype har inte alls lagt sig sen jag sträckläste bok 4 och 5 på jullovet. Tvärtom. På söndagarna drämmer jag och Mattias till med två filmer åt gången och när jag sedan cyklar hem anar jag dementorer mellan trädstammarna. Är uppmärksam på varje ljud och varje uppenbarelse längre fram på cykelvägen. Det kanske är Filch!

De nätter jag ändå somnar besöker jag Hogwartz. Ett svindlande ställe. Ibland är Stina med, hon släpar på en enorm metalltingest även känd som Gryffondors svärd. Vi ställer oss i öppna spisar och transporteras magiskt till andra rum.

Det är som att vara 13 år istället och ägna hela livet åt att sträckläsa.
Det är som himla coolt!

Hört i team Lefthand

Oscar beskriver en gammal fusknollas sätt att ta sig fram genom korridorerna på campus:

"Han gjorde framvolter eller jag menar såna här framfall...eller"

500 days of nothing

Under den frustrerande meningslösheten i dagar vars mest konkreta beståndsdelar är två teckningar och en utläst Harry Potter-bok ryms ändå en tillfredsställelse. Jag menar, klädamöban håller fortfarande på att inta hela mitt rum. I köket står stelnad disk. Som stilleben. Men vad gör det när man kan göra inget alls.

Efterstygn och eftertanke

Man kan brodera. Till exempel en bonad. Eller en dekoration på en tröja. Kanske en rad ur en dikt man tycker om. Som något av Majakovskij. Eller skriva brev med garn. Och nål.

En helt vanlig onsdagkväll...

...och jag bygger en snölykta på balkongen.

På begäran: Gnocchi!

Gnocchi är egentligen den optimala tröstmaten. För er som är obekanta med fenomenet är det lite som en italiensk variant av kroppkakor eller palt, fast inte så tungt och stabbigt då man gör det av kokt potatis. (De första gångerna jag gjorde det använde jag ett recept ur Johanna Westmans bok Italienskt hemma hos Johanna, men egentligen kan man höfta lite, bara konsistensen blir okej). Det är gott på ett ganska harmlöst, mysigt sätt och egentligen fruktansvärt billigt. Helt enkelt någonting alla borde äta oftare. Recept för fyra personer.

• Skala ett kilo mjölig potatis och skär i jämnstora bitar. Koka tills de är mjuka. Pressa med potatispress. Det ska inte bli klistrigt och därför är det lite dumt att mosa med till exempel gaffel eller elvisp.
• Tillsätt lite salt, ungefär en tesked, lite muskot och ett ägg till potatispresset. Blanda ihop snabbt. Tillsätt ungefär en halv liter mjöl lite i taget. Smeten ska vara smidig och inte klibba.
• Forma rullar som är ungefär lika tjocka som en femkrona. Skiva dem i knappt tvåcentimetertjocka skivor. Lägg på ett mjölat fat och tryck till med en gaffel så att de blir snyggt räfflade.
• Ta största pastakastrullen och koka upp jättemycket lättsaltat vatten. Lägg i gnocchisarna, men hantera dem försiktigt. När gnocchin flyter upp till ytan är de klara. Det tar inte så lång tid, två tre minuter ungefär, så det gäller att bevaka dem stenhårt. Plocka upp dem med hålslev eller pastaslev och lägg i serveringsskål(-ar).
• Servera omedelbart. Jag gillar att ha parmesan, tomatsås och stekt bacon till (pancetta om man vill lyxa). Westman föreslår salviasmör som alternativt tillbehör (smält en rejäl klick smör i en panna och fräs rikligt med färsk salvia knaprigt i detta).

Dagens ord

Ni vet såna där papper som knappt ens är papper som man köper och säljer och som representerar hur många andelar av ett företag man äger. På nåt halvmagiskt sätt? De brukar kallas aktier. Frågan är hur man uttalar det.

Tydligen skiljer jag mig avsevärt från mängden genom att uttala själva ordet [acktschier] istället för [acktsier] (vilken enligt min omgivnings predikningar är det riktiga och korrekta).

Vuxna män gör saker tillsammans: "Kulturens högborg"

När en uppsats flåsar en i nacken är, logiskt nog, det enda rätta att bege sig till en annan stad för att inhämta inspiration. Åtminstone är det ett bra svepskäl för att få skjuta upp skrivandet till absolut sista minuten. Jag valde därför att spendera ett par dagar med Emil, Tompa och Julius i Muppsala, staden där vad som helst kan hända.

Emil förevisar ett universitet som tydligen ska vara rätt stort.

Ikonutställning i Domkyrkan. Detta var min favorit.

Som tur var fanns det en lekhörna. Vi gick dit när vi började tröttna på gamla gravar.

I ett av Domkyrkans torn fanns ett museum som var så hemligt att man var tvungen att ha ficklampa när man skulle besöka det.

Balle Nalle fick givetvis följa med överallt. Utom när vi gick på nation, för han hade inget studentleg.

Vi hamnade på efterfest i en källare som helst vill vara anonym. Där fanns en uppstoppad fasan som Tompa genast blev kompis med.

Samma källare.

Tre musketörer vilar ut efter hemgång i arktisk kyla.

Vi avslutade veckohelgen i stor stil genom att se Avatar i 3D, men det är en helt annan historia.

Bättre lite sent än ett rent helvete

Brott och straff finns nu i ny pocketupplaga. Inte en dag för tidigt. Passa på att investera innan något stolpskott återigen får för sig att den ska utgå.

Pyjamasdagar II

Eftersom vecka tre officiellt utropats till Pyjamassloparveckan försöker jag hitta nya användningsområden för mitt tveklösa favoritplagg. Den fungerar till exempel utmärkt att städa i. Och att lipa lite till fina pingvinfilmer i.

Vad är grejen med måndagar?

Varje söndagskväll önskar man ska följas av ett krispigt början på den nya veckan. Något knaprigt som erbjuder ett visst tuggmotstånd men som ändå låter sig krossas mellan målmedvetna tänder.

Inte sällan karaktäriseras måndagen istället av känslan hos en kall blöt filt. Vädret svarade min dåliga kritik/vårlängtan från förra veckan med att släppa ifrån sig ytterligare snöskurar och hela dagen andas mest prestationsångest, motvilja och magknip.

Om att man inte ska gilla allt vid första anblicken

Gårdagens bästa modecitat kommer (som så många gånger) från Agnes på rodeo.net i en summering av modeåret 2009:

"En del designer har även skickat ut kollektioner som vi, folket, velat kopiera på en gång och rakt av, vilket är rätt märkligt. Det betyder att den kollektionen lika gärna kunnat visats ett år tidigare. Mode är ett forum för nya idéer, varför skicka ut en look vi utan uppståndelse eller svårighet kan ha på oss samma kväll?"

Lite lika som bär?

Ju fler the Hills-avsnitt jag ser, ju mer tänker jag på det. Är inte Anna Odell och Lauren Conrad lite lika? Jag menar inte mycket, bara en smula, i rätt vinklar. Man kanske inte märker det förrän ens the Hills-konsumtion är ohälsosamt hög..

Vad är grejen med att ta betalt?

Jag undrar extremt specifikt vad grejen är med att ta fem spänn i betalt för att jag ska kunna byta en tampong som kostar säkert 5 spänn den med. 10 kronor för att slippa fläckar på bibliotekets möbler. Vad är grejen?

Choke

Jag kan inte matblogga för jag bryr mig inte så mycket om vad jag äter.

Jag kan inte vad-är-grejenblogga för jag vet vad grejen är.

Jag kan inte blogga cyniskt om litteratur, för allt som står i böcker är sant.

Jag kan inte gnällblogga om uppsatsen för den känns ganska överkomlig.

Jag kan inte blogga om att jag verkar ha lite flyt i studierna, för det skulle ändå bara bli en gröt av klichéer.

Vad är grejen?

Kaos är granne med gud

När texten har tagit slut i sms-fingrarna, man varit i ett konstant berusat kvävningstillstånd i 48 timmar, lyckats svara i telefon utan att få ur sig ett ord och lämnat halva hjärnan i en trappuppgång i en annan stad är det svårt att se verkligheten som en fiende. Verkligheten är inte grå och skrämmande. Bara väldigt, väldigt oförutsägbar.

Halva hjärnan, hela hjärtat liksom.

Hur man hanterar stress

Det finns en hel del tydliga tecken på att andelen borden i mitt liv är ganska hög just nu. Särskilt borden taggade med "hemtenta", "läsa vetenskapliga artiklar", "skriva smarta argument", "programmera kod som fungerar". Ett tecken är att jag bestämde mig för att unna mig ett frisörbesök för liva upp håret en aning. Men det verklige esset i rockärmen är sötsurfningen.

Det rör sig inte om kattungar som somnar eller så i mitt fall. Här är det bakverk som gäller. Den första föraningen kom när jag såg ett helt hysteriskt överdådigt muffinsrecept på den nya taffel-bloggen; oreocupcakes med inte bara fyllning utan även topping. Det fortsätter med dreglande scrollande upp och ner i en blogg helt ägnad åt sötsaker under det intuitiva namnet söta saker.

Forhoppningsvis slutar sagan med både godkänt på kurserna (dvs värdiga diskussioner kring om apor har theory of mind och en iPhoneapplikation som kanske får användarna att omvärdera sina främlingsfientliga åsikter) och kraftigt förhöjd blodsocker och ett väldoftande kök.

jag längtar ihjäl mig trots att världen ser ut som en maräng

gröna fält.

theory of mind

Kan apor tänka att andra apor har mentala tillstånd?

Alla som röstar ja - upp med en hand.

Det sjätte sinnet*

Fan vad fint det är ändå med dåliga ordvitsgåtor (som hämtade ur KP-97), bellmanhistorier, charader, godis över hela golvet, kalasbyxor, bulleribulleribock, kittel i magen och barnkramar.




*barnasinnet såklart

Skrinnar som barn ända till tö

Dagens outfit:

långkalsonger
underställströja
ett ar strumpor
två par strumpor
nån slags inlånade jeansbyxor
t-shirt
fliiiiiis
anorak
sjal
vantar
mössa
stela pjäxor
långa långa skridskor

Nuförtiden åker jag kanske långfärdsskridskor en gång om året, så vristerna fylls alltid av mjölksyra och benen känns alltid mer som bambis än som mina egna. Men det är fint där mellan de små öarna i häckebergasjön. Med skarpsol i ögonen och vind bett i kinderna.

En vädjan till Microsoft

Jag är i stort behov av ett Wordprogram i någon slags "Pre 1940 Edition" som accepterar verbformer som voro och ord som änkedomprostinnan. Det hade gjort mitt liv oändligt mycket lättare. Inte bara mitt förresten. Vi kunde alla ha stor nytta av bättre kontakt med vårt förflutna.

Dagens ord

Det första ordet det nya decenniet är en översättning som landar i kategorin direktöverästtningar. Min äldsta lillasyster skulle beskriva tomtebloss för en engelskspråkig medgäst på en nyårsfest igår och fick det till "santa on fire"

Överlevare

Ingen blev inlåst på toaletten som även tjänade som genomgång till källartrappan och ut på andra sidan kom vi med frostnupna kinder och vin i alla benen. Hejsan svejsan tjugotio. Visa vad du går för!

(Och vi kan snabbt konstatera att vi inte lever våra liv för tio år sedan. Samt ett oerhört märkliga i att 24 känns som en tämligen mogen ålder siffermässigt, men när man tänker sig att vara 33 om tio år igen så verkar det överraskande ungt. Logik?)