Djur och barn

Trots att jag är storasyster till två systrar har jag alltid hyst en viss skepsis mot småbarn. Jag förstår inte vad de säger och vet inte hur man håller dem och fattar inte vad de vill. Djur, i synnerhet katter, vill jag mest jävlas med. Jag vill kånka runt på dem fast de inte vill och blåsa dem i öronen fastän jag vet att det är jättetaskigt.

Barnskepcisimen reducerades visserligen något när jag jobbade på dagis en period, det enda som krävdes verkade vara att hänga lite mer med barn mellan 1 och 5 år så kändes det lite enklare och faktiskt riktigt skoj emellanåt. Spädbarn gör mig dock fortfarande smårädd. Särskilt när det propsas på att jag ska hålla i dem! Hu!

Men djur verkar fortfarande ha något emot mig. Till och med robothunden AIBO som vi skulle göra laborationer med i kursen jag läser nu trilskades och ville inte alls som vi ville. Det hjälpte inte ens att jag plockade fram min mest moderliga sida när jag gullade med den....