Värmland, värmland, värmland. Ödemark, ödemark, ödemark.....

Lokala festligheter...
Första helgen i oktober äger den årliga "arvika-MÂrten" rum. Detta inbegriper marknad i centrala Arvika, samt diverse festligheter, konserter osv. i anslutning till detta. Jag har enormt svårt för marknadstillställningar av företrädelsevis två skäl: 1) Jag har svårt för trängsel och folksamlingar, 2) Jag har i princip inte hanterat kontanter sedan jag fyllde arton och fick ett VISA-kort. Av dessa enkla anledningar tänkte jag hålla mig borta från jippot, men på lördagen insåg jag att jag var tvungen att fara till stan och inhandla livsnödvändighter såsom krossade tomater och öl och tänkte naivt nog att det inte kan vara så farligt. Arvika är ju en skitstad.
Jag tog min handväska
Jag satte mig på bussen.
Jag klev av bussen.
STORT MISSTAG
Det var mer folk än på Times Square på nyårsafton. Det var trängre än i moshen framför scenen på en The Ark-konsert. Hela Värmland verkade befinna sig i centrala Arvika (och alla som besökt denna världsmetropol vet att det inte är en stor yta) tillsammans med mig. ch jag som bara ville överleva helgen. Underskatta aldrig lokala helgdagar. Särskilt inte i småstäder.

Övningshysteri och övningsleda...
Vad ägnar an sig åt om man läser musik? Tja... musik. men mer specifikt då? Ja, man har lektioner på huvud och biinstrument. Man har teoretiska ämnen som musikhistoria och musikteori. Man har andra ämnen man tycker är kul, typ arrangering och komposition. Sen har man en del "fritid" och det är då man försöker bota sin prestationsångest om man har en dålig period och spelar för livet om man har en bra period. Med andra ord: Man Övar. Alla gör det, det är helt normalt, men uppenbarligen fruktansvärt svårt för utomstående att förstå. Jag övar plus minus tre yimmar om dagen vilket är lite om man jämför med pianister och violinister (men de har ingen ambis att knäcka, så....). Om amn övar tre timmar om dagen varje dag, även på helgerna säger det sig självt att man kan bli lite trött på det i bland. Då pressar man sig lite till. Det är lätt att ryckas med i övningshysterin, men det är ocså lätt att bli less. På det här viset ungefär: Nu har jag spelat Haydn framlänges, baklänges och i sidled hundra gånger. Jag har spelat alla flow-studies ett till och med sexton hundra gånger. Jag har övat skalor. Alla skalor. Dur OCH moll i ALLA lägen. Jag har övat hanonskalor på pianot. Jag har övat kadenser på pianot, i dur och moll. Jag har spelat alla Bartóketyderna. Nu orkar jag inte mer. Vad göra? Jag går och gör arr-äxan, ser en film, går och lägger mig tidigt. Vaknar tio minuter innan klockan och är så JÄVLA sugen på att spela Arutunian. Och så börjar det om. Man rycks med liksom.

Fast nu behöver jag nog pausa lite för jag slarvade bort en nyinköpt påse med bröd och hittade den i badrummet ett par timmar senare.....

Häll upp, drick upp, ställ upp....
Det händer alltid intressanta saker när det är fest och man upptäcker nya intressanta sidor hos sig själv och andra. Detta gäller även i värmlands skogar. Kanske i ännu större utsträckning än någon annan stans. Man har nämligen inte så många andra ställen att ta vägen till än skolan och ens vänner som möjligen bor så långt bort som tre kilometer (i exotiska Dottevik). Förra helgen (sista helgen i september) hade vi till exempel en väldigt intressant fest. På skolan. Var annars? Det är inte som om man vill gå ut i Arvika för när man (jag) gjorde det senast blev väskan stulen. I vilket fall som helst var det inflyttningsfest i E-huset och mycket folk skolhemma över helgen, vilket bäddade för drag. Förfesten började lite lagom varpå det eskalerade snabbt. Den första personen som bestämde sig för att däcka gjorde detta påpassligt vid elvasnåret innan en katastrof inträffade. Nästa person att lämna kalaset var jag. Om jag mins rätt någongång vid tolvrycket. "Nä nu är jag alldeles för full", deklareade jag, "nu går jag och lägger mig innan det går över styr". Så kan det gå. Håhåjaja.. .Tempura mutantur, nos et mutantur in illis....

Man kan chilla lite på helgen också. Ungefär som gågna helgen. Baka scones och kolla på varan-tv. Bli lite lycklig för att Emma ber om att få se ett AMK-fig. (Visst är det lite kärlek när ens nya vänner är intresserade av ens gamla bagage?) Göra sånt man aldriggör annars, som att öva.... Sen om allt går som det ska har man en fantastisk upplevelse då man vaknar på måndag morgon och chockerat inser att ännu en vecka har passerat.