Thank God it's friday?

Jag har lyckats få ett schema som bara är jobbigt på fredagar. Hur fan gick det till? Normen är att man ska ha det slappt och mysigt på fredagar för att kunna värma upp inför helgen på ett lämpligt sätt. Men icke. Klockan ringde kvart i sju och jag önskade den til ett betydigt varmare ställe än Arvika, ställde fram den en timme, stängde av den och gick upp och genomförde förtifem minuter yoga i en spontan influens från mammas sida av familjen. Pigg som en lärka vaknade jag upp ur djupavslappningen och insåg att jag aldrig skulle hinna duscha, byta om och äta frukost innan kören. SÅ jag struntade i det. Dagens outfit blev således pyamasbyxor lökig kofta och fettigt hår. Kören slutade halv elva och i samma ögonblick började musikteorilektionen som varar i en och en halv timme. Ni som någon gång har läst musikteori vet att dte är ett GANSKA TUNGT ämne som INTE lämpar sig för långa lektioner. Ni som inte har läst musikteori: Ni vet inte vad ni går miste om..... När pärsen var över hade jag femton minuter på mig att springa till matsalen, ta mat i en låda och springa tilbaka till skolan och ha möte med sektionsstyrelsen där Therese envisade sig med att proppa i mig kladdkaka. Klockan ett började arrangeringslektionen. Då började även det extrainlagda brassrepet som jag fullständigt glömt av. Jag hann då på c.a en kvart rusa in poå arrangeringen, sitta där ett par minuter, inse att något var fel, fundera på vad, inse att det var avsaknaden av brassmusiker som var fel, komma på att de var på brassrep, hämta trumpeten, leta som en skållad bäver på hela skolan efter resten av brasset, få panik, bekämpa paniken och hitta brassmusikerna i RYTMIKSALEN (fortfarande med fettigt hår och äckliga pyamasbyxor). Efter en förtifemminuters orgie i renässansmusik gick jag på arrangeringslektionen som var efter min egentliga lektion och efter att ha tittat uppgivet på läraren i ytterligare en halvtimme fick jag äntligen gå och duscha. Thank god it's friday? Hell no!