Julpsykos del 5

När jag satte mig på tåget för att resa hem till den familjära friden från ett frostnupet och vintervackert Värmland var julstämningen på topp i mitt fridfulla sinne. Drygt tre veckor med kamratligt mys, lucior och julkonserter hade gjort mig minst sagt laddad. När jag steg upp i morse såg jag knappt till leråkern på andra sidan gatan på grund av en dimma som tycktes eftersträva konsistensen hos skånsk ärtsoppa; tjock och simmig. Det blev i alla fall en bra julafton som började som vanligt med kakfrukost. Dock interfererad av pappas kraftfullt ringande mobiltelefon. Det var nämligen så att Faderskapet har pressjouren och en nitisk norrman bestämde sig för att ringa och prata om utsläppsrättigheter i dag. Faktum är att även resten ev dagen präglats av ringande telefoner, samt av kakor, fänkålssallad och gröt. På det hela taget en bra julafton med lagom mycket paketer, som vanligt en bok som även i år var författad av årets nobelpristagare. Jag fick en vindagbok också, av Knut. Så nu ska jag börja tänka igenom och anteckna när jag dricker vin. Hej vuxenpoäng. I morgon blir det traditionell middag och spela spel med kusinerna. Håhå jaja....