Nationaldagen ur en f.d musiksoldats perspektiv

Bakgrund: Sveriges Nationaldag firas traditionsenligt med flagghissning en stort artistuppbåd, pompa, ståt och musikkår. Det officiella firandet genomförs direktsänt från sollidenscenen på Skansen i Hufvudstaden och avslutas med Tapto på slottet. Arméns musikkår deltar varje år i firandet och således spelade jag i direktsänd TV förra året (SKRYT SKRYT SKRYT)

Uppgift: Genomlida Nationaldag; spela på Veberöds firande och begapa spektaklet på skansen och se vad AMK 07 går för.

Hypotes: Spelningen på eftermiddagen kommer att bli svettig, rutinmässig och inte speciellt spännande. Begapandet kommer att genomsyras av sentimentalitet, stolthet och eventuellt avundsjuka.

Genomförande: Paraderade. Spelade upp flaggan. Svettades. Åkte hem och kröp upp i soffan förväntansfull. Kände mig rojalistisk. Åt varma mackor.

Resultat: Spelningen gick som förväntat. Folkdanslaget dansade i evigheter och det var tråkigt att stå och vänta. Dock var det kul och uppigadne att spetta marscher.

Skansenfirandet blev lite av en besvikelse. Den stackars musikkåren fick så lite utrymme och de för mig okända artisterna fick enormt utrymme. Men det var kul att se dem, och precis som jag trodde gjorde det mig ruggigt sentimental. Redan under inledande Präsentiermarsch blev jag extremt tårögd (klarinetträkorna är så underbara!). De spelade väldig bra och tajt, men det hördes att de har stått under inflytande av f.d symfonoirkestermusiker, för det lät lite försiktigt.
Det var en del frågetecken också. Varför har det samtliga tidigare år byggts en scen för ändamålet vid sidan av den riktiga sollidenscenen men inte i år? Hade de inte råd eller var det strategiskt. Tillställningen mådde iaf inte illa av att vara på en större scen. Var skiten eftersänd eller direktsänd? De klippte hemsk konstigt när flaggan hissades... Den kanske största frågan kvarstår: Major Janhagens Uniform???????? Var är direktörsfracken?

Taptot lämnade i alla fall oändligt utrymme för musikkåren att glänsa på (äntligen...) och det var väl genomfört, men även det lite blygt. Solotrumslagaren tog ett bra tag på sig att stava sig fram tilll virveln (Wolkesson in my<3 4-ever!!!!!!!) Den gemensamma stavningen och slagen var gött tighta. Stämningen och förvändan steg genom mellanmarscherna och kulminerade i Arméns stora tapto och när de nådde fram till nedtrappning i magiska Segnale Solenne... BÖRJADE EFTERTEXTERNA RULLA och de hann inte spela den! Döm om min besvikan förvåning! Dö började jag nästan lipa igen.

Sammanfattning: Bra musikkår, tattig produktion. AMK07 spelar vårdat och imponerande snyggt men har helt klart för lite preussiskt inflyande. Jag sätter mitt hopp till Sg. O. Jag är en löjligt känslosam person och anser att det var bättre förr. Detta är en gemensam egenskap för alla gamla musiksoldater och är helt naturligt.