När man inte planerar....

Oftast är jag en stor vän av planering. Därför skulle man kunna tänka sig att jag är den där kompisen som styr upp och lagar mat och ser till att lilla gänget får en alldeles ypperlig och trevlig nyårsafton. Det skulle jag ju kunna vara om jag inte hade hatat nyårsafton så innerligt. Varför? Det finns ingen annan dag som hajpas så vidrigt som årsskiftet. Flera månader i förväg börjar de första förfrågningarna trilla in; "Är du hemma på nyår?" "Har du nåt planerat för nyår?" "Ska vi ordna nåt tillsammans på nyår, typ ingen fest men en liten middag kanske?" OKEJ, frågan är fri, men JAG VILL INTE ORDNA NÅGONTING SOM INTE BLIR SÅ ROLIGT SOM DU HAR TÄNKT DIG. Innan jag har resurser att bjuda på minst ett påkostat cocktailparty med inhyrd catering flödande champagne och kristallkronor, helst bal på slottet tänker jag inte lyfta ett finger. För. Det snackas alltid så fruktansvärt mycket, men det blir ändå aldrig det lilla extra folk verkar ha tänkt sig. Trots den massiva planeringspsykosen är det inte nyårsfesten alla snackar om utan den där tredje fredagen i september eller något annat oviktigt.

Med detta modiga brandtal till mig själv tackade jag artigt men bestämt nej till all uppstyrd fest folk försökte tvinga på mig och åkte till Hufvudstaden för att besöka min käre Z. På morgonen den trettioförste december vaknade jag, helt olikt mig, med en pirrande förväntan i bröstkorgen. Förväntan inför högvaktsavlösningen alltså (kanske mer likt mig...) och insåg att det skulle bli nytt år. Nyårsfaktumet ignorerades ytterligare några timmar medans vi flanerade i gamla stan och kollade på trumslagare och allt det där som hör till en dag med högvakt. Halv tre promenerade vi förbi systemet och undrade varför det var så jefla lång kö. Halv fem åkte vi hem till Z's pappa och lagade middag, och funderade på vad vi skulle göra i kväll och om det eventuellt skulle involvera en flaska estnisk vodka vi råkade komma över. Vid nio eller så ringde Z, jag och Bruno på dörren till en rymlig lägenhet på söder där ett stort antal Falunbor och en av Z's kompisar befann sig utrustade med (mycket riktigt...) en flaska estnisk vodka och fruktrelaterat drinkmaterial värt c.a 300 SEK.

Ett par timmar senare genomlevde alla falunbor (med några lokala tillskott) en traditionell såkallad Nyårsfylla och Z, jag och Bruno genomlevde en högst rumsren fylla och en sockerchock utan motstycke då vi under de senaste timmarna intagit endast vodkadrinkar baserade på olika exotiska frukter och juicer. Mums.... typ. Det har i min bekantskapskrets talats mycket om att man skulle ta och bara dricka seriösa drinkar en kväll. Prova ni. Med facit i hand kan jag säga att fylla på fruktdrinkar är ungefär som att äta sig mätt på lösgodis; för mycket av det goda.

Tolvslaget avfirades i kaoset vid Slussen där vi hamnade efter en kort men intensiv taxifärd och en kort men kylslagen promenad. Hej vad det smällde! Planen att gå och ta en öl på ett högt älskat sunkhak grusades då detta hak trots sin skyltning visade sig stänga vid midnatt. Tanken på att festa vidare uppstod och seglade oberörd ut ur våra huvuden och vidare in i nyårsnatten där den säkerligen fattade fäste hos en annan lyckligt berusad trio. För oss slutade nyårsafton. Z och jag tog avsked av Bruno och åkte hem till glass och hundmys och teve och konstaterade att det är ganska bra med dålig framförhållning, speciellt vid omfattande festlighetsdagar.