Förmågan att föreställa sig att andra människor (och djur, och datorer och stolar) har känslor och en vilja och en avsikt med sina handlingar kallas theory of mind. Ibland önskar jag att personerna i min omgivnings förmåga att fatta vad jag egentligen tänker var ännu bättre utvecklad. Särskilt när jag inte riktigt vet vad jag tänker själv.
Ni vet, man sitter längst bak, föreläsaren säger något som triggar en vag idé i ens skalle, man öppnar munnen och säger något. Det är i oroväckande många fall en ren chansning. Ordföljden brukar ju bli rätt, men själva innehållets relevans är mer godtycklig från gång till gång. Det är tyst.
Det är nu, kära kamrater, ni bryter in och fattar vad jag menar och förklarar det så jag förstår. Och ni. Det skulle göra min akademiska tillvaro oändligt mycket mindre slumpartad.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Det känns som att det där med att öppna munnen och säga något som max har rätt ordföljd, är en lyx man inte har på läkarprogrammet! Då tittar överläkaren på en som om man vore kretin och så får man asmkt ångest... :(
mm på kogvet tittar lärarna mer överseende på en och ser sedan lite nervösa ut över hur de ska lyckas plocka upp tråden på föreläsningen igen...
Post a Comment