Växten på bilden ovan har gäckat mig i åratal.Först som både mina mor- och farföräldrars solklara favorit i krukväxtgenren. Ung och dum trodde jag detta var en naturlig utveckling av i synnerhet min morföräldrars snudd på osunda intresse för svenska, vilt växande orkidéer (ett intresse som jag fasansfullt nog adopterat om än rättså småskaligt de senaste åren). Sedan kom några somrar av knegande i hemtjänsten. Hos nästan alla personer som är födda från 1920-1950 tronar de lila blomrankorna. Ju fler desto bättre. Den vars blomma har blommat om flest gånger innan man dör vinner och skötselråden viner likt svalor genom luften. Och där står man i sina blåa plasttossor med nyckelknippan i handen och har fullt sjå med att säga rätt namn till rätt vårdtagares maka.
Nåväl. De är ju faktiskt ganska fina även om det kan vara svårt att urskilja blommorna i hem som är till bredden fyllda av näverkonst, tvistbroderier och handmålade, gammeldags bruksföremål. Fler i min generation måste ha tyckt det för plötsligt började orkidéernas blomrankor bryta nya marker på sitt slingrande sätt. Vita väggar. Vita diskar. Vita, nej svarta, kläder. Eller hemelektronik. Eller inredning. Sterila leenden. Phalaenopsis blev färgklicken i den hemskt moderna och chica butiken. Men det kändes inte alls nytt och fräscht. Snarare som ett krampaktigt sätt att vara hipp fast man inte är det. För när man kom närmare såg man att den sterila miljön kanske var det kommunala fastighetsbolaget. Eller reklamen för en finlandsfärja.
Nog är det en ganska ståtlig växt, men är den inte uttjatad? Till och med pelargoner och plastvindruvor känns mer uppdaterade och spännande än phalaenopsis.
1 comment:
Min mamma (född 49 så det passar in på din målgrupp) har säkert 20 st där hemma. Hon är även barnvakt åt min 3-4 st eftersom jag inte anser mig vara chic nog att ta hand om dem själv (eller för att jag också lackat ur på alla skötselråd och att ingen kunde fått dem att blomma bättre än vad hon har). På det hela taget fina och trevliga blommor. Vad jag däremot INTE tycker om med dessa växter är när man med lätt antydan till feber får stå i en duschkabin i grannstaden till Helsingfors och spreja dem och deras ovälkomna ohyra med såpavatten tills såpan liksom löst sig i luften och spridit sig som ett disaktigt skimmer över hela lägenheten, bara för att dagen efter upptäcka att de gråsuggeliknande djuren fortfarande klamrar sig fast krampaktigt längs stjälkar och blad.
Mitt tips är att ska man ha en phalaenopsis så ska man inte köpa den på rea eftersom man då inte bara får en växt, man får dessutom med sig regnskogens alla urdjur och de trivs bra vilka skötselråd du än följer.
Post a Comment