En röst i natten.

-Barack! Where are you? Where are you Barack?

Mamma från sovrummet letandes efter.... Förenta Staternas president?

Vad är grejen med sköna killar?

De är shyssta, de har stil och klass. De kanske inte ser så bra ut, men de är oändligt charmanta. Jag pratar om de sköna killarna. De självutnämnda alfahannarna som varken behöver slåss eller tafsa för att få sin roll befäst hos pöbeln. Istället drar de lite halvroliga skämt, ser en i ögonen två sekunder för länge och så är saken biff. De sköna killarna får som de vill. De kör sitt race.

De sköna killarna kommer undan, antingen med att göra utestlutande som de vill eller ingenting alls. De charmar och flörtar och drar vitsiga vitsar och har färgglada sockar och stajliga hårprodukter.

Sköna killar. Vad är grejen?

Bauchschmerz

Har du gasig och spänd mage? Då kan du vara drabbad av mjölkmage... Eller om du har riktig jävla otur BLINDTARMSINFLAMMATION, men de säger de aldrig i reklamen. Ett spännande litet äventyr.

Gillar du olidlig smärta följt av ludd i hela huvudet? I så fall är BLINDTARMSINFLAMMATION något för dig!

Jag är inte bara student, jag har Arnold-komplex också. Därför har jag alltid drömt om att se skottskadat ut. Nu går detta enkelt och snabbt att fixa med BLINDTARMSINFLAMMATION. Tre chica små hål på smakfullt placerade ställen. Haken? Det finns ingen förutom det gamla sedvanliga VILL DU VARA FIN FÅR DU LIDA PIN!!!!

Jag har tillbringat ett dygn på sjukhuset, blivit drogad, sövd, opererad, droppad, stucken och klämd på. Lunds Universitetssjukhus - Alltid en överraskning i bakfickan!

Timo kryper under skinnet på spåret

Kanske den finaste versionen av Radioheads gamla dänga jag någonsin hört i kvällens avsnitt av fredagsmåstet PåSpåret: Timo sjunger Creep vilket även resulterade ett uppsving för herr R i mina annars kritiska ögon.

Spana även David Bexelius ångest över att han inte kommer på vilket band det är som gjort låten!

Trendspaning

Jag tror på unibrows!

Minnen med socker på

En händelse jag inte funderat över på väldigt länge bubblar upp i min hjärna. Ett litet personligt landmärke sådär.

Jag är tretton år och ska fylla fjorton kanske. Jag är ensam hemma i huset i Dalby med min lillebror, som jag lovat att passa då mor och far är på kalas. Telefonen ringer. När man är snart fjorton och inte så socialt försigkommen förväntar man sig att det ska vara någon som vill prata med mamma eller pappa, eller möjligtvis någon av mina tjejkompisar i andra änden. Det är det verkligen inte. 

  

Det är killen som jag är lite (okej, dödsmycket) kär i som vill prata med MIG. Detta är remarkabelt, för vi har inte pratat speciellt mycket innan. Vad som är ännu mer remarkabelt är att HAN VILL BJUDA MIG PÅ BIO, NU I KVÄLL. 

Jag minns att jag fick en sådan fruktansvärd andnöd och att det liksom svartnade för ögonen på mig. Jag visste att jag inte kunde åka hemmifrån och lämna Lillebror ensam hemma, men jag överväger faktiskt att göra det. Tyvärr har min hjärna kortslutning och jag misslyckas kapitalt med att förklara detta, och säger typ "Men jag är inte femton och mamma och pappa är inte hemma." Jag minns inte hur vi avslutade samtalet, men jag mins att jag snabbt lade på luren och sprang upp på mitt rum, där jag stannade hela kvällen och förbannade min odugliga hjärna.

När vi sågs en eller två veckor senare hade min hjärna lugnat ner sig och jag lyckades förklara vad jag egentligen borde ha sagt. Han skrattade lite och sade att han förstod och såg min djupt i ögonen och sådana där saker. Och mitt trettonfjortonårshjärta tickade snabbtsnabbt. 

Något liknande har faktiskt inte hänt mig sedan dess. SMS möjliggjorde kontakt på ett lite mindre direkt sätt, telefonen avdramatiserades i och med att man fick en egen och jag blev lite bättre på att hålla huvudet kallt. I bland känns det ganska sorgligt och väldigt ospännande, men det är skönt att veta att någonstans har kvar man en liten trettonfjortonåring med överhettad hjärna och snabbtsnabbt tickande hjärta.

Klapa klapa

En dag fick jag oväntat besök. Jag bjöd inte på kaffe.

Rytm

Det här med dygn.
Jag har glömt lite hur man gör.

Vart jag än står ser jag palejtter när jag går

När seriefigurer får spö brukar de åka i backen och se små fåglar som flaxar kring deras huvuden? Ni är bekanta med bilden? Jag lider av fenomenet fast fåglarna utbytta mot paljetter. om jag hade tålamod skulle jag rulla mig i klister och dutta fast paljetter över hela mig, men det orkar jag inte. Istället vill jag köpa det vräkigaste den sk modescenen kan frambringa förtillfället: en paljettjacka.

Tänk på alla dagar. Också tänker ni alla dagar iklädd paljettjacka! Det är inte som godis på en vardag. Det är som en simbassäng fylld av godis. Det är som moln gjorda av sockervadd. Som att ständigt vara ackompanjerad av en symfoniorkester. Förstår ni hur jag suktar?

Jackan på bilden har oroväckande mycket att göra med texten och är från en nätbutik med väldans dyra kläder.

Tjena kexet, står du här och smular?

När jag för en liten stund sedan gick jag ner för trappen för att pigga upp min möra hjärna med en kopp te uppvisade mamma följande, högst avantgardistiska, uppdukning av kvällsfikat. 

Till vänster om ljusstaken (som för övrigt är formad som ett salladshuvud) har hon placerat ett kex. Till höger om ljusstaken har hon placerat ett kex. Hon har ett kex i munnen. Minimalism i dess renaste form.

Det här är mina två nya polare, nyss influgna från Bremen. Jag kallar dem M.Eugel och Kamratchen. Nästa helg sticker vi på kompiskryssning till Tallin och kommer att ha det helt fab. Gud vad jag längtar.

Guldnosgalan

Hur har vi kunnat undgå bröderna Fares i jakten på ståtliga näsor?
Här är Josef på Guldbaggegalen. Bilden är snattad härifrån. Kolla näsan! Jag gillart!

Jag kliar på mina ruvor

När man rivit sig eller fått ett skrapsår så stelnar blod och tjafs till små svartröda grejer som sitter lösare ju längre läkningsprocessen går, ibland kliar det under dem och då vill man klia tillbaka fast man inte borde och det börjar blöda igen.

Jag har alltid kallat fenomenet för ruvor, men när jag nämner det för folk har jag insett att jag måste översätta till sårskorpor.

Klöks

När jag var barn fanns ett specialverb för när man fick kväljningar och hickade till sådär som man gör när sådant händer. Då "klöktes" man, och sa därför "Jag klöktes". Ett vanligt förekommande sammanhang var när man äcklades av något och därför stipulerade att "Det var så äckligt, jag klöktes" eller "Ööööhe! Sluta, jag klöks!" Jag har precis undersökt saken och det finns inte ett svenskt ord som ens kommer i närheten. Jag undrar varför man sa så. Kanske för att det låter ungefär så inuti huvudet när man kväljs. Kanske för att det känns som att kräkas, men ändå inte och även ordet låter som kräkas, men ändå inte. Kanske för att det nästan låter som en kombination mellan kräkas och kväljas.

Det är ett roligt litet ord ändå. Klöks. 

Vad är grejen med matjournalistik?

Uttryck som borde förbjudas i matreportage:

• Syndigt gott
• Barnsligt gott
• Julens smaker
• Fräsh
• Smalt och gott
• Spännande smaker
• GI

Motivering känns överflödig. Somliga kommer att förstå mig. Ni som inte gör det läser antagligen inte så mycket matmagasin. Bra så.

Bra matjournalistik bedrivs på Taffel.

Vad är grejen med alla himla hjärtan?

Det började med att man som NYC-turist kunde köpa en tröja som talade om för alla som såg den hur mycket man älskade the big apple. Så var det ganska länge, men sen hände något. När jag gick ungefär på högstadiet kunde man köpa tröjor där det stod I<3Me i samma stil som New York-tröjorna. Strax därefter dök statement-tröjor upp i alla former och utföranden, man kunde signalera att man var LEDIG, UPPTAGEN, byggd av öl eller något annat halvspexigt. För ett tag glömdes det bort att man kunde hjärta saker. Sen gjorde ett känt mobiltelefontillverkarföretag nån slags spinnoff av hela konceptet där man istället för att hjärta saker mobiltelefontillverkarföretagetsloggade saker istället (som ni förstår så har jag alltså gjort om det till ett verb här!). Djävulen var lössläppt! På Campus Valla uttrycktes i våras kärlek mellan detta "jag" och kåren för tekniska högskolan och på alla muggar i sektionskaffeet uttrycktes på samma sätt kärlek till nyaa nämnda kaffé. Ungefär samtidigt lanserar ett känt matvarumärke sin ekologiska linje, och vad heter den om inte I<3Eco? Och för att toppa hela vågen av statementkärlek deltar Christer Sjögren i melodifestivalen med den fantastiska dängen I love europe.

Jag undrar några saker.
Vad är grejen med alla dessa hjärtan?
Vad hände med vitsiga slogans?
Vad hände med att själv få bestämma vad man gillar?
Och framförallt:
Vad hände med kreativiteten och yrkesstoltheten hos alla reklammakare där ute?

Harry Potter och den galopperande eskapismen.

Min far hyser en nästan instinktiv motvilja mot böcker och filmer med magiska inslag. Sitter man och ser en film och han kommer förbi och slår sig ner frågar han ganska snart "Är det en såndär vampyrfilm", och om man på den frågan skulle svara ja är det högst sannolikt att han reser sig och går. ("Vampyrfilm" är pappas samlingsnamn för alla filmermed övernaturiga inslag.) Eller så sitter han kvar en stund och suckar och skakar på huvudet för att demonstrera hur verklighetsfrånvänt det är. Det alarmerande är att han inte är ensam om att hysa dessa åsikter.

Det fenomen som ofta får ta den anti-eskapistiska smällen är boksviten om Harry Potter. Uppenbarligen är den ett strålande exempel på verklighetsfrånvänd, kvinnoföraktande, kommeraliserad, dussinskriven, konsumtionshetsande djävulsdyrkarlitteratur. Som dessutom uppenbarligen fyller ett behov hos tusentals barn. 

Det borde inte vara såhär. Harry Potter borde bli en symbol för den moderna sagans magi i stället. Och vad skulle göra en modern saga sämre än t.ex. bröderna Grimms ofta grymma sagor? Mor min, som jobbar som lärare i årskurs F till tre, har vid upprepade tillfällen berättat att barn i dag har svårt att ta till sig och identifiera sig med alltför gamla berättelser. Är inte det ett argument för att ständigt skapa nya sagor så vet jag inte vad det är.  Ett annat vanligt argument mot HP är att "Det finns så mycket annan lättläst Fantasy att läsa i stället", vilket jag tycker är ett oerhört märkligt argument. Skulle betydelsen av en bok undergrävas på grund av förekomsten av andra böcker? Jag tror inte det. 

Böckerna om Harry Potter blir dessutom något mer än "annan lättläst Fantasy" eftersom det är den enda magiska romanen (mig veterligen) som kan växa med människor. När Harry är barn är det en barnbok. När Harry är äldre blir det en ungdomsbok. Den har alla ingredienser för att ingjuta lite hopp och fantasi i människor, nämligen en helt vanlig kille som visar sig tillhöra en annan värld, inte helt skild från hans egen, men tillräckligt annorlunda för att det ska förändra hans liv. Vilket inte är fy skam. Vi behöver också se andra världar i bland, som förhoppningsvis förändrar något, lite i alla fall.

För vidare verklighetsflykt för alla åldrar rekommenderas Eva Ibbotsson, Edith Unnerstads Sagor vid dammen, samtliga böcker av Roald Dahl, Philip Pullmans trilogi om den mörka materian, Susanna Clarke, Lian Hearn, Tove Jansson, Bengt Danielssons Villervalle.......

För dagar som inte är lika övertygande

Papper
Sax
Akrylfärg
Pensel
Häftmassa

De som skymtar fram

Nazistkillens mamma snor hans födelsedagspresent, lämnar tillbaka den på öppet köp och köper vin och mat för pengarna.

Lillekillen iden kristna familjen ser sin mamma gå genom isen och drunkna.

På den ensamma pensionärsdamens mobiltelefon är det ingen som svarar och alla hon har fotografier av är redan döda.

Jonas Gardells senaste svt-produktion "De halvt dolda" är en studie i ångest och magont och trots att jag måste gråta mig igenom avsnitten känns det som ett svek mot karaktärerna att sluta titta.

Still, I'm sure that you can rock the cynics if you tried

Häromdagen låg ett grönt paket i mitt postfack. Inuti det gröna paketet låg ett rött paket tillsammans med en gott nytt år-hälsning från Johanna med massa alien-klistermärken som spelade instrument. Och:

Inuti det röda paketet låg en luciakrona värdig kung Herodes allra minst. Den är av blå fleece och är dekorerad med tusen paljetter och lucialjusen är av reflextyg. Så sjuuukt fab! Tack, Bengan :)

"Då var jag ung och vacker. Nu är jag bara vacker"

Glöm kalviga tonåringar som nervöst kikar under lugg i spegelglaset och arroganta 20-åringar som förevigar sin senaste klubboutfit.

Gå in på den här ypperliga tant- och farbrorstreetstylebloggen istället! Där finns de riktigt knäppa men också de riktigt balla utstyrslarna!

Citat: Sallys farmor
Bild: advancedstyle.blogspot.com

Gissa nosen

Om någon undrar vad jag pysslar med för tillfället så kan jag berätta att jag ägnar mig åt att utforska världens vackraste näsa. 

Här är bästa försöket hittills:

Den som kan gissa vem näsan tillhör vinner en kaka! 

Om ingen lyckas får jag försöka igen.

Kom igen nu Sally, det här är ditt expertisområde.

Kärlek för pukor skriver kanske inte de dumsnåla

De snålas släkte kan vara ett oerhört påfrestande sällskap i allt från att dela en nota till att köpa hus. Nu har jag förvisso aldrig köpt ett hus, men jag kan bara föreställa mig, särskilt som jag har rik erfarenhet på notdelningsområdet, både pizzor, glassar och kaffe lattar har det gjorts upp om och letats efter på billigare ställen.

Men detta betyder inte att jag ogillar snålhet. Tvärtom! I min nuvarande ekonomiska situation är snålhet en förutsättning för överlevnad. Därför presenterar jag härmed:

Billigt och bra - Kalla mig gärna dumsnål, men ju billigare desto nöjdare är min filosofi.

Som lite mervärde är författaren är dessutom syster till bloggvärldens mest djurintresserade pojkvän.

Men kommentarerna!

Jag gillar när folk kommenterar på det här stället. Då syns det liksom att någon läser på ett lite mer handgripligt sätt än när de bara blir en siffra i besöksräknaren. en grej som gör mig lite smågalen är dock när någon kommenterar med något som jag hemskt gärna vill svara på, och jag inte har en aning om huruvida de kommer att läsa mitt svar eller inte. I bland vill man liksom förklara, eller försvara eller så. Det är ju tur att det inte trillar in så många kommentarer så att jag slipper bli uppjagad allt för ofta samt att det finns personer som följer upp sina kommentarer, något jag tycker att alla borde göra (Hej Gro!)

Skrinnar som barn ända till tö

När sjöar får frysa utan påverkan av vind eller snö bildas en blank, hård is som kallas för svartis. Sådan svartis låg över Fjällfotasjön tillsammans med strålande solstrålar idag. Vi snörade på oss långfärdsskridskorna och tog ut skären till tonerna av isens sjungande genom minusgradig luft.

Behöver jag säga mer?