Det fenomen som ofta får ta den anti-eskapistiska smällen är boksviten om Harry Potter. Uppenbarligen är den ett strålande exempel på verklighetsfrånvänd, kvinnoföraktande, kommeraliserad, dussinskriven, konsumtionshetsande djävulsdyrkarlitteratur. Som dessutom uppenbarligen fyller ett behov hos tusentals barn.
Det borde inte vara såhär. Harry Potter borde bli en symbol för den moderna sagans magi i stället. Och vad skulle göra en modern saga sämre än t.ex. bröderna Grimms ofta grymma sagor? Mor min, som jobbar som lärare i årskurs F till tre, har vid upprepade tillfällen berättat att barn i dag har svårt att ta till sig och identifiera sig med alltför gamla berättelser. Är inte det ett argument för att ständigt skapa nya sagor så vet jag inte vad det är. Ett annat vanligt argument mot HP är att "Det finns så mycket annan lättläst Fantasy att läsa i stället", vilket jag tycker är ett oerhört märkligt argument. Skulle betydelsen av en bok undergrävas på grund av förekomsten av andra böcker? Jag tror inte det.
Böckerna om Harry Potter blir dessutom något mer än "annan lättläst Fantasy" eftersom det är den enda magiska romanen (mig veterligen) som kan växa med människor. När Harry är barn är det en barnbok. När Harry är äldre blir det en ungdomsbok. Den har alla ingredienser för att ingjuta lite hopp och fantasi i människor, nämligen en helt vanlig kille som visar sig tillhöra en annan värld, inte helt skild från hans egen, men tillräckligt annorlunda för att det ska förändra hans liv. Vilket inte är fy skam. Vi behöver också se andra världar i bland, som förhoppningsvis förändrar något, lite i alla fall.
För vidare verklighetsflykt för alla åldrar rekommenderas Eva Ibbotsson, Edith Unnerstads Sagor vid dammen, samtliga böcker av Roald Dahl, Philip Pullmans trilogi om den mörka materian, Susanna Clarke, Lian Hearn, Tove Jansson, Bengt Danielssons Villervalle.......
4 comments:
Märkligt att du skulle blogga om harry potter när jag börjat läsa den första för 2-3 dagar sedan.
Jisses vad många författare, själv brukar jag rotera Tolkien och Eddings. När jag är klar med Rowlings nu ska jag dock köra Jordans gigantiska Wheel of Time hade jag tänkt.
det är väl bättre att läsa vad som helst än att inte läsa alls? må det vara majakovskij, boye, bridget jones eller postis.
vad gäller magi så tycker jag att det finns på tok för lite magi i samhällsrapporteringen som det ser ut med ett blodigare gaza än någonsin och en mörkare ekonomisk prognos än på väldigt länge. magin behövs för att man ska våga hoppas att allt är möjligt.
själv läser jag "kafka på stranden" av murakami och älskar de surrealistiska inslagen!
Alltså, jag är inte mycket för att generalisera, åtminstone inte i annat än komiskt syfte, men jag tror verkligen att det finns två sorters människor: de som uppskattar magi, och de som skyr det. I populärkulturella sammanhang alltså. Vissa förstår helt enkelt inte GREJEN med de övernaturliga inslagen, tycker bara att det stör, som särskrift i tryck typ. Och det behöver alltså inte ha särskilt mycket med resten av personligheten att göra, de är liksom inte trångsyntare än andra. De kanske föredrar verklighetsflykt på annat, mindre explicit sätt?
Men om bokens centrala punkt är det övernaturliga ser jag inte poängen med att störa sig på det. Det är ju författarens frihet att skriva om vad denne vill. Jag kritiserar inte författare som skriver böcker om t.ex. att åka skateboard trots att jag inte vet hur man gör själv liksom... Jag kan förstå om någon skulle irritera sig på en bok om något helt annat där magin inte smälter in i handlingen, för då skulle det vara ett exempel på en ogenomtänkt författad bok, men om magin är central så....
Post a Comment