Saturday, April 18, 2009

Reflektion rörande hemsläp och avstånd

På den tiden, när jag började ägna mig åt det fenomen som kallas hemsläp behövde jag aldrig släpa särskilt långt. Tack vare min boendebelägenhet rörde det sig om tvärs över hallen. På sin höjd. Sedermera ökade avståndet till ett stycke nedför korridoren. Med tiden blev avstånden ännu större. Plötsligt behövde jag släpa hemsläpet över HELA gårdsplanen. Då hände något oförutsett; killen på andra sidan gårdsplanen blev stadigare än ett hemsläp; han blev en pojkvän. Det skulle alltså kunna vara så att jag inte längre har rätt att tala om hemsläp, men om killen på andra sidan gårdsplanen fortfarande kan räknas som någon jag "släpar hem" i bland måste jag släpa honom uppemot sextio mil (och i bland släpar jag mig själv samma sträcka).

Stephen W. Hawking har vid det här laget ritat upp en graf över avståndet som en funktion av tiden för mitt släpande och konstaterat att det ökar lavinartat. Vad kommer att hända härnäst?

3 comments:

carina said...

Likt teorierna om universums oscillerande explosion och implosion så ställer jag hypotes om att avståndet strax kommer minska lavinartat!

Tepa said...

Det är förmodliogen en sinusfunktion på ett tillräckligt stort intervall. My 0.169180406:-

Sally said...

kombinatorisk explosion!