sagan om hönan och ägget

När jag var liten hette bokhandeln på lilla fiskaregatanhörnet mot stortorget Gleerups. Gleerups var en outsinlig källa till kunskap och kuligheter. Där kunde man köpa skivor och böcker och fanns inte det man ville ha kunde man beställa det från världens alla hörn (kändes det som) och pappersavdelningen hade en air av Jultomtens verkstad. För några år sedan kom det mystiska Akademibokhandelspöket från huvudstaden och pustade sin ruttna andedräkt över staden. En gång när jag trädde in genom portarna möttes jag av följande:

• En avdelning ungefär lika stor som min lägenhet innehållandes glossiga kokböcker med skrämmande förkortningar (GI) på omslagen, samt böcker av typen hemdekoratörer lägger på soffborden för att ge ett bildat intryck (Nämnda intryck går dock om intet då böckerna innehåller många tjusiga bilder och oerhört lite text.)
• "Kriminalromaner"
• Samma "kriminalromaner" fast i pocketformat
• Fler pocketböcker
• En inbunden bok av Jan Guillou.
• En vägg med dyra "exklusiva" anteckningsböcker.
• En monstruös frånvaro av den typen av anteckningsbok jag var ute efter.
• En drös gymnasister, men ingen personal
• En stängd övervåning
• Halva Naxos sortiment av klassisk musik
• En barnavdelning med färgglada mjukdjur och böcker. Eventuellt fler av det förra än det senare.

Snipp, snapp, snut så gick jag därifrån och köpte böcker på AdLibris och antikvariat i stället och alla kedjor som sålde skivor och böcker i affärer blev arga för att det inte gick så bra för dem längre och höjde butikspriserna och reducerade utbudet ännu mer och i en potentiell framtid kom jag in i affären igen för att titta lite och Jan Guillou tittade ilsket ned på mig från varenda hylla. Då gick jag därifrån igen och kom aldrig mer tillbaka.