Om framtid

Jag filar på ett nytt inlägg till Jag och CG. Men det får tyvärr vänta. Allt jag får ur mig textmässigt just nu får mig att känna mig som en flådd kanin. Hudlös alltså. Därför får man hålla sig till trivialiteter. Men. Jag tänkte på det här med att veta vad man vill. Att ha ambitioner. Och jag tänker att det har jag aldrig haft. Jag kan medge att jag alltid har varit ambitiös, men några konkreta ambitioner har jag aldrig kunnat behålla i blickfånget speciellt länge. Somliga jag känner har vetat hela sina liv vad de ska använda det till. Somliga har fått Gudomliga Insikter och Tecken Från Ovan om vad de ska använda sin tid till. Men inte jag. I bland undrar jag om Ödet (eller vad det nu är som ombesörjer sådant...) har glömt bort mig, eller helt enkelt hatar mig. Förmodligen kommer jag aldrig att få veta heller. I stället provar jag mig fram, och för en gångs skull trivs jag för tillfället med min sysselsättning. Därmed inte sagt att jag vet varför, eller vad den ska resultera i. Kanske är det det som är livet: att kunna landa i sina göranden utan att bekymra sig om de eventuellt kommer att bli fruktbara för något anat syfte än att bara sysselsätta en.

Eftersom empiri verkar vara den enda gångbara metoden i mitt liv fortsätter jag på den inslagna vägen. Kompenserar min brist på ambitioner med att vara ambitiös. Någonstans landar man väl till slut.