Dagbok från en stulen cykel: Vernissagen

21 november kunde Sally stryka ytterligare en punkt från "saker jag ska göra innan jag fyller trettio/femtio/får barn/blir pensionär/tar examen/dör"-listan, nämligen "ha vernissage för en egen utställning". Albumet "Dagbok från en stulen cykel" hängdes upp på stafettväggen på Galleri Skådebanan vilket tarvade ett firande av rang. Lyckligtvis

befann jag mig i Linköping och kunde övervara denna historiska händelse. Eftersom Oscar inte orkade släpa med en kamera ända till Trädgårdsföreningen (jag vill inte spekulera i varför, men jag kan tänka mig att anledningen var alkoholrelaterad) utnämndes jag raskt till hovfotograf.

Vi började med att noggrannt välja ut en utstyrsel till Sally. Vi tänkte avslappnat men ändå artsy-fartsy. Det blev ganska bra.

Galleriet bjöd på glögg. Sally var bara lite nervös.

Först tittade några okända människor i albumet. Bland annat denne herre.

Sedan dök det upp några bekanta ansikten och Sally kunde pusta ut.

Alla som är något var där.

Mannen i mitten invigningstalade för utställningen, men han skulle prata så mycket om Sally utan om den andra utställaren som tydligen var huvudattraktionen. Fast till slut pratade han ändå mest om sig själv.

Man blir väldigt hungrig av att titta på konst. Därför avslutade vi med en nästan lika tröttande maratonfika i kyrkomiljö på Stadsmissionen. Oscar verkade ha repat sig lite.

Observera bakgrunden; man kunde fortsätta titta på konst om man ville. Annars kunde man titta på Emma, som var himla söt.

Från vänster: kaffe, persikopaj, Svens kamera, kaffe, kaffe, chokladkaka, kaffe, te, kolasnitt, ostmacka med kokostopp, apelsinmoussetårta och mera kaffe.

"Dagbok från en stulen cykel" hänger på Galleri Skådebanan till efter jul någon gång.