Härom dagen då jag i godan ro stod och synade hyllan "Fiction in English" på Stadsbiblioteket kom en herre i övre medelåldern fram och tilltalade mig. På franska. Jag svarade artigt på min något knaggliga franska. Han fortsatte då med att föreslå att vi skulle ta en kopp kaffe. Jag avböjde vänligt men bestämt (fortfarande på franska, vilket jag är ganska stolt över), varpå han gav mig komplimanger för mitt utseende och önskade mig en god jul och ett gott nytt år. Det remarkabla i situationen är att detta är andra gången i år någon utan insyn i mina språkkunskaper stöter på mig på franska då jag befinner mig i Sverige i sammanhang som inte är direkt franskspråkiga till exempel på bibliotek vid engelskspråkiga hyllan och på väg till tunnelbana. Vad drar man för slutsatser av detta?
- Mitt utseende är mer tilltalande för fransoser än för andra nationaliteter?
- Fransoser drar sig inte för att stöta på okända unga damer lite hipp som happ?
- Jag ser ut att ha goda kunskaper i franska (av vilket vi automatiskt kan dra slutsatsen att det berömda skenet ofta bedrar)?
- Biblioteket är ett bra ställe att träffa nya människor på?
Fler förslag?
4 comments:
om man träffar på nån på bibblan kan man anta dom är någorlunda bildade, och av alla i världen är väl ändå fransoserna mest bildade ... kanske
eller att det är kärlekens språk och du är vacker som en gudinna och kan och bör därför tilltalas på just franska ...
jag vet fan inte ... tur att Sally vet.
Jag tror du hade din basker på dig, 'tis obvious.
Annars träffar man de underligaste människor på bibliotek. Jag har aldrig blivit utbjuden där, men det är nog inte så konstigt.
johanna jag tror helt ärligt det är karin boye-frillan som är pricken över i i din fransksnygga uppsyn. Dessutom hänger det väl alltid skumma typer på bibliotek, men att bjuda ut nån vid hyllan för engelsk litteratur på franska är ju faktiskt extremt random!
Eller hur! Verkligheten upphör fan aldrig att förvåna mig.
Post a Comment