Monday, March 1, 2010
Åldras till ointresse
Vid några tillfällen under min uppväxt deltog jag som intervjuobjekt i socionomstudenters och/eller psykologstudenters examensuppsatser som exempelvis "flicka, 11 år" eller "flicka 14 år". Om jag hade kommit ihåg vad de hade för frågeställningar hade jag kanske kunnat veta mer om mig själv. Vidare undrar jag också varför jag inte får göra sådana intervjuer längre. Jag har ju betydligt mer att säga om mig själv i dag och skulle dessutom kunna framföra det mer välformulerat. Fast å andra sidan kanske ett sådant groteskt självmedvetande hade kunnat stjälpa en hel uppsats.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
minns du vad de frågade? hade ju varit jätteintressant att veta vad man sa, som att läsa gamla dagböcker fast nästan bättre liksom
Jag minns nästan inte alls vad de ställde för frågor, men jag vet att jag har gjort sådana intervjuer vid en handfull tillfällen, så det rör sig om några olika uppsatser. Jag har ett vagt minne av att jag kan ha berättat om bra och dåliga upplevelser ur min barndom för någon av dem. Minns dock inte alls vad för händelser jag tog upp.
they only want you when you're 17...
Post a Comment