Gubbfritt: Om Katter

Första gången jag började läsa Om Katter (Doris Lessing) fick jag ge upp. Det var bara månader sedan min katt hade givit sig av och boken innehöll gott om katter som dog och försvann. Det göt den ju i och för sig fortfarande, men en del vatten har hunnit rinna under broarna och det var lite lättare att tugga sig igenom den nu. Lessing har ett kärleksfullt och respektfullt sätt att beskriva katter. De blir liksom mänskliga samtidigt som de får ha kvar sin kattighet. Bokens styrka är inte själva berättelserna utan hur hon går så totalt upp i de pälsiga varelserna och i princip helt utelämnar mänskliga personer. Dock fann jag det lite irriterande att de två mest framträdande honkatterna inte verkade få några namn. Jag kom heller inte riktigt fram till huruvida det var ett grepp eller bara dålig fantasi eller helt enkelt ignorans.

Gubbighetsfaktor: 0

Tantighetsfaktor: ettusentvåhundrafjorton

Pretto?: Nja. Möjligtvis en smula gaggig.