Man ser en glassig slutprodukt. Man ser hur god och njutningsfull den är i alls sin prakt. Sedan får man se hela den idylliskt genomförda produktionskedjan. Från en kakaofrukt som valts ut just för din smarriga chokladkaka av en brasiliansk chokladbonde som bara arbetar i motljus.
Det är likadant med teet i de fantastiskt smakgenomsläppande tepåsarna. Varenda blad är plockat med varsam hand av den nöjdaste arbetaren som nånsin funnits bland de kinesiska bergen.
Vi ska alla övertygas om att den som gödslar åkern gör det medan den visslar en glad dansmelodi. Att frukten som skördas gör det med erfarenhetens kompetens och eftertänksamhet. Alla beslut som tas om hur tebladen som jäses och torkas och förpackas och blir ditt frukostte har tagits i samförstånd och under solidariska förhållanden.
Hur kommer det sig att det är i de domäner där vi alla vet att villkoren är ungefär lika usla som i bananbranschen som dessa pittoreska miljöer målas upp? Inget kunde kännas mer som en kuliss lika täckande som myggnät.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment