Rolf Lassgård gör det. John Travolta gör det. Rickard Wolf gör det. Klär sig som kvinnor alltså. Klär på sig högklackat och läppstift och gör plötsligt kvinnorollen lite mer komedi eller lite mer känsla och allt är medhårs och korrekt. Plötsligt är kvinnorollen mer intressant. Jag vet inte vad som är så bra med detta. Rickard Wolf försöker förklara det i en
intervju för DN. Tydligen är kvinnoroller mer attraktiva för att det finns utrymme för MER KÄNSLA i dem. Ironiskt nog är Wolf här så uppslukad av att vilja vara gränsöverskridande att han i denna iver cementerar ett förlegat rollsystem genom att stämpla män som okänsliga och kvinnor som känsligare.
Uppfattningen om mäns stora förmåga att vara kvinnor har hållits högt av diverse studentspex i min stad sedan ungefär urminnes tider. Inte för KÄNSLANS skull utan för att det helt enkelt är lite roligare när män spelar kvinnor. Detta är så pinsamt politiskt korrekta ursäkter. Ett dåligt sätt att klä ut uppfattningen om att män är normen och gör allt bättre. Vara lite vardagsrumsqeer. Rolf Lassgård i klänning, så tokigt hörrni. Nej. Inte tokigt. Bara en undermåligt maskerad uppfattning om att
män gör allt bättre. Mansroller som kvinnoroller. Hade Melissa McCarthy spelat mamman i Hairspray hade hon bara varit den feta mamman, men John Travolta är minsann ett komiskt geni. Och hade Helen Sjöholm spelat Maria Callas hade bara hennes änglaröst lyfts fram ännu en gång, men Rickard Wolf är minsann gränsöverskridande och känslig. OCH kan tänka sig att spela fler kvinnoroller. Gärna i något dammigt gammalt grekiskt drama, som det gjordes förr. Det ni. Förr.
För hur gränsöverskridande det är är det bara män som tillåts gå över gränsen, så dessa män i kvinnoroller verkar inte alls förekomma för att det inte spelar någon roll egentligen vad man råkat födas som. Det är så ironiskt att det här med roller blir så övertydligt när det handlar om vem som tar vilken roll.
