Min lillebror spelade vansinnigt hårt på sitt trumset när vi var små. Han kunde sitta i vindsrummet och hamra och hamra och högarna med träflis från stockarna växte till små berg och tapeterna skavdes av och jag avskydde svettlukten som alltid låg tung i rummet när jag skulle öva. Nu har han svindyra marimbaklubbor från Frankrike och talar lyriskt om skillnader i anslag och klangdjup och hårdheter och hanterar sina instrument med förstummande hantverksskicklighet. Detta med att jag blir så fasansfullt stolt när jag hör honom spela. Nästan lite rörd. Vem hade kunnat tro det för tio år sedan?
1 comment:
jag är också stolt över knut!!!!!
Post a Comment