När jag intar mitt morgonté blir jag uppiggad av Göran Greider som skäller ut folk i frukost-tv på ett väldigt burdust sätt. Tyvärr kan jag inte låta bli att se det ur kvinnosaksperspektivet. Smörgåsen liksom växer i munnen och det blir smärtsamt tydligt att Greiders pryl aldrig hade fungerat för min halva av befolkningen. Om en kvinnlig mediaprofil hade suttit i tycka-till-sofforna och på ett påstridigt vis framfört sina åsikter hade hon avfärdats som en tjatig kärring (sådana kommentarer hör jag jämt folk fälla om till exempel Schyman). Hade hon dessutom varit klädd i (ve och fasa) mjukisbyxor och flanellskjorta och ostyrigt hår (och lönnfet) så vågar jag inte ens föreställa mig hur hon hade utmålats framöver. Hennes fortsatta gärning hade antagligen begränsats till någon TV3-dokumentär om lite "udda"mäniskor, eller butchfeminister eller något sånt. Detta är inte kritik av Greider. Det är kritik av mediebilder av manligt och kvinnligt. Förlåt Göran för att du får bli ansikte åt dåliga samhällsstrukturer. det är inte ditt fel! Kom inte dragandes med att kostym inte är hans pryl. Jag lovar att alla kvinliga politiker inte gillar små dräkter och rött läppstift.
Hej svensk tv! Jag är lite rosenrasande. Vi säger såhär: Antingen exponerar ni Göran Greider uppstyrt till tänderna i kostym och röd slips och superstajlat hår med designerglasögon, eller också låter ni Gudrun Schyman göra sin nästa kvinnosakslobbyrunda i mjukisar, trekkingskor och en sickad myskofta. Ja och så osminkad då såklart, så att man sr alla rynkorna. Bra. Dåså!
Nu drar jag till Dalarna. Saar vi, haj!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment