Min utbildning sparkar mig i r.... ja, där bak alltså.

Min klass har påbörjat ett nytt kursmoment som inbegriper teknikhistoria, etik, filosofi och (trumvirvel) EKONOMI! Jag har aldrig varit en ekonomityp, och har aldrig varit speciellt intresserad av pengar, förutom när det har gällt att göra av med dem och med undantag för ett visst micklande med de fonder jag själv sköter om. I dag har jag ägnat sex timmar åt att tänka  på detta tunga ämne. Det ironiska är inte att jag faktiskt har hållit mig vaken hela dagen, utan att jag dessutom har gillat föreläsningarna och övningarna. Jag har efter en snabb och högst lekmannamässig analys kommit fram till att det känns mer meningsfullt att räkna pengar, som finns på riktigt, än att räkna abstrakta enheter, som jag gör annars . 

Bland annat har jag ägnat två timmar åt en föreläsning om hur finanskrisen har påverkat och påverkar fastighetsmarknaden. Det var, som ni kanske förstår, ganska nedslående. Byggandet har i princip avstannat, investeringsföretagen går i vasken ett efter ett etc. etc. I slutet av föreläsningen försökte föreläsaren uppmuntra lyssnarskaran genom att påtala att det säkert har vänt när vi kommer ut på marknaden. Sedan berättade han att det bästa man kan sysselsätta sig med i dessa tider är att studera, eftersom man har sysselsättning, inkomst, och inte förlorar några pengar då bostäder sjunker i värde eftersom man (oftast) har hyreslägenhet. Dessutom kostar ölen på sektionspuben fortfarande nitton spänn. 

Det var ju uppmuntrande, men inte lika uppmuntrande som en kvarts prinsesstårta hade varit just nu. Jag har nämligen lite svårt att se fördelarna med min livsstil för tillfället eftersom studerandet inte bara innebär att jag som tur är hyr en lägenhet och därmed slipper förlora kapital, utan också att jag måste göra en mattedugga i morgon. Jag har ungefär lika bra koll på området som jag har på en struts kromosomsammansättning. Inte speciellt mycket alltså.