Telefonterror

Mamma ringde för att informera mig om att hon pratat i telefon med min gamle löjtnant, Lt. Lindberg, inte en utan TVÅ gånger på samma dag. 

Mamma: Ja, så sa han att han sökte Knut Bengtsson, och att det gällde viktig information inför militärtjänsten. "Jaha DEN David Lindberg, Johannas Idol!" sade jag då. 

Johanne: MEN MAMMA! Sade du så? 

Mamma: Ja, man måste ju säga som det är. Att säga något annat hade ju varit hyckleri! Han kanske behövde höra det.

Sedan berättade hon att hon blivit förvånad över hur han pratade:

"Jag har ju alltid sett honom som väldigt korrekt när han stod där framför kåren, men han hade ju en riktig pratröst". 

Fint! Hoppas att jag också har en riktig pratröst.