Thursday, February 19, 2009

Glassigt

Det här skriver jag med fara för eget liv då det är möjligt att någon som känner mig snart kommer att vilja kväva mig på grund av min, på senare tid, löjligt reaktionära inställning till vissa matfenomen (i synnerhet sötsaker.)

Jag är så trött på detta evinnerliga tjatande om Två herrar vid namn Ben och Jerry. Ja, det är god glass med mycket bitar, ja det känns exklusivt att den ligger i en separat frysbox i affären, ja det känns lite "Ledsen Rachel i Vänner"-coolt att äta glass direkt ur en rund pappersförpackning. MEN den är inte randig och din mamma har aldrig sagt att ja, du får ta av den svindyra amerikanska glassen fast föst efter maten. Du har aldrig kommit hem från skolan tillsammans med din kompis fyllt varsin tallrik med matskedsurgröpta bitar av CookieDough. Du har aldrig haft med dig kalla pannkakor med socker till utflykten i en rund pappkartong. Missförstå mig rätt nu, Ben och Jerry kan mycket, men de kommer aldrig att ge dig känslan av att alltid ha frysen full med glass. De kommer alltid bara att kunna ge dig portioner du önskar var större.  

Femtiotalisterna pratar nostalgiskt om raketost. Min generations raketost kommer kanske att bli BigPack från GB. Tresmak. Clownen på utsidan. Det lovande lirkandet när man tog av locket. Grävandet i jordgubbsranden och chokladranden. Hur lösgodislyckligt det kändes att kunna välja päron ELLER vanilj ELLER jordgubb från SAMMA FÖRPACKNING. Hur häftigt randiga glasskulor man fick om man skrapade dem på längden i stället för på tvären. Besvikelsen när föräldrarna kom hem från affären med två liter vaniljglass. 

Visst, dela en förpackning med mer chokladbitar än glass med en kompis framför teven. Gör det för all del. Jag skulle köpt en ask chokladpraliner i stället om det var det jag ville åt. Och låtsas att du ägnar dig åt lite frivolt glassfrossande. Gör det och bli besviken när den tar slut alldeles för snabbt. Glöm bara inte bort att det finns glass i fyrkantiga blå plastlådor också.  För inte fan kommer du att känna för att ställa fram en BakedAlaska-förpackning till jordgubbarna i sommar? 

BigPack är en kulturskatt; extravagans uppfunnen i lagomland. Inga bitar, inga konstigheter. En förpackning som går bra att stapla och tydligt skyltar med innehållet. Två liter prydligt åtskilda ränder. Bara Jordgubb. Choklad. Vanilj.


6 comments:

Sally said...

det här med att fejksvulla verkar ha brett ut sig. väl rutet, johanna! olle bör motas i grind!

Anonymous said...

JA VÄL RUTET!

Gro said...

Ben & Jerrys är definitivt överskattade; de har tusen smaker med schyssta namn, men de innehåller ändå allihop samma sak: chokladkolavaniljchokladchoklad.TRÅKIGT, och inte så gott som man skulle kunna begära med tanke på priset.

Men BigPack... Tyvärr alltså, hur många barndomsminnen den än må framkalla håller den inte måttet, annat än som eventuellt framtida nostalgiobjekt. BigPack är en styggelse inte värdig att kallas glass, innehållande mer skummjölk än grädde, depraverande och smaklös!

Nej; vill man vara lyxig är mitt råd att konsultera Häagen-Dazs (visste du att det ordet är tänkt att se svenskt ut?) eller ännu hellre Lejonet & Björnen, hög kvalité och ruskigt god utan att krångla tll det som B&J! Vill man inte vara lyxig utan bara äta god glass kan man köpa SIA eller åtminstone GB gräddglass.

Men vad du än gör, köp inte Eldorado. Dess största ingrediens är vegetabilisk olja. Yuck!

/Gro, erkänd glassfascist

Johanna said...

Jag är också ett stort fan av Häägen-Dasz om det ska lyxas. Vad tycker du förresten om Otto och Glassfabriken, Gro? (Sias glass med Anissmak tycker jag annars är kanon) Ska det däremot svullas är det inte så bra med Häägen, för de har också för små runda pappkartonger. Men satan vad gott det är.

För övrigt tycker jag att det här låtsasfrossandet är ett minst lika stort hot mot vår matkultur som fräscha sallader.

Johanna said...
This comment has been removed by the author.
Livet på den mörka sidan said...

Tack!
Äntligen en vettiig människa!