Hör upp alla nyliberaler för nu är jag trött på erat tjat om evig frihet!
Jag är trött på era tindrande ögon och era idéer om individer och värdens utbytande av ägare hit och dit.
Dels står ni mig upp i halsen för att alla vi andra som var radikala och 14 har vuxit upp och insett att ideologier är bäst i teorin och att vackra tankeexperiment kan gå hur snett som helst i verkligheten (trots att vi drömde om röda fanor i alla flaggstänger). Kanske borde jag tycka det är rörande med era politiska uppvaknanden. Men mest tycker jag att ni är opraktiska och besvärliga eftersom jag inte kan föra en verklighetsbaserad diskussion med er utan att ni drar in era i sammanhanget otroligt tröttsamma resonemang.
Så nu ska jag äntligen säga mitt och det är att frihet må stå på prispallen över viktiga grejer med livet. Men den har definitivt inte guldchans. Individen i all ära, men individer för sig själva är varken särskilt viktiga, spännande eller oumbärliga. Får jag dela ut medalj får gemenskapen stå överst. Den man delar ed familjemedlemmar, kollegor, vänner och kärestor. Den man snubblar in i med främlingar och annat löst folk. För det är först när vi slår vara huvuden ihop som det händer grejer och då är det enligt min mening bättre att vi värnar om varandra än om oss själva. Och jag ser ingen mening med min tillvaro om det bara ska gå ut på att Jag ska ha det så bra som möjligt. Jag kommer aldrig att känna lycka om inte min omgivning får ha det ungefär lika bra eller dåligt som jag själv.
Dessutom är jag outsägligt trött på att hela tiden reduceras till en varelse vars främsta drag är ett par ständigt köpsugna käftar. Shopping i all ära, men hur mycket jag hellre äter gröt ihop än oxfilé på egen hand slår det tidsfördrivet med hästlängder.
Rubrik: Emil Jensen citerad ur minnet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Väl rutet! Det var på tiden.
Tack.
Kanske vore en diskussion om vad egentligen frihet är för något kunna vara fruktsam. Jag såg nyss ett teveprogram som heter Musikmix där tänkande människor över hela världen sa saker om frihet och nästan alla kopplade ihop frihet och oberoende med att kunna betrakta sina begär. Att frihet inte bara är att göra allt man vill, för då är man inte fri utan fånge under sina begär.
Musikmixen känns väldigt i tiden. Men poängen i senaste programmet med att man ska nolla sina begär, efter materiella ting, efter kunskap och allt som verkade ha med lustar att göra känns för mig befängt. Håller lätt med om att relationer är det bästa att investera i men man kanske borde inse att människan är en jämförande varelse med många kanaler som ständigt måste fyllas med ny föda. Sen att folk i urfattiga länder kan le och vara glada är nog mycket för att majoriteten av folket i deras by är stolta ägare av Hydda 2.0 bestående av jordstampade golv med öppen planlösning. Kan tänka mig att man accepterar sin situation om den är någorlunda lik andra människor kring en. I alla fall så blir jag på rätt bra humör av att se på Musikmixen. Deras album, 1 Giant Leap, är rätt mysigt också. :)
Det som jag tycke var behållningen med diskussionen var att frihet kanske inte är ekvivalent med att följa sina begär, att det finns frihet i att välja att avstå. Men att avstå från alla grundinstinkter är ju inget alternativ och om frihet ska få en att må bra är det nog verkligen inte det.
Post a Comment