Vad är grejen med mögel?

Jag är vuxen i flera avseenden (om nu det är något att sträva efter, det kan vi diskutera en annan gång). Mitt legg säger att jag är det, jag har flyttat hemifrån inte mindre än tre gånger och jag äger en brödrost. Lägg till listan att jag äter allt nuförtiden. Eller... nästan i alla fall. Jag har en sak kvar, nämligen det som för mig personifierar vuxensmak; Mögelost. Sådan med grönt eller blått mögel i synnerhet. Jag kan helt enkelt inte med det. Jag rynkar på näsan, petar undan och skriker mig hes om svettiga strumpor. Varför dyker den här problematiken över huvud taget upp i mitt liv då? Jo, min mor är en ostfantast och hennes favorit är Saint Agur. Den dyker upp på förrätter, i grytor och på kex. Och om det inte serveras så ligger det i kylskåpet och luktar. Jag blir liksom inte av med helvetet.  Mat börjar lukta illa när den blir gammal för att vi ska förstå att den inte går att äta längre, så varför vill man äta något som så uppenbart har passerat bäst före-datum? Finns det något slags Jedi Mindtrick för att undertrycka kväljningarna och lära sig äta det? Finns det något sätt att tillaga det på som gör fenomenet mögel mindre motbjudande. Jag står nämligen inte ut längre. Det är dags för försoning eller uppgörelse; Det är jag eller osten FRÅN HELVETET.